tisdag 18 december 2012

Satanistkyrkans syn på satanism 424

Jag gråter så häftigt att jag skriker, skri, av ångest. Jesus! Jag vill begå självmord, samlar överdos piller, planerar, trappar ner, avslutar. Det enda ångestlindrande är döden; Jesu himmel. Jesus är en ängel, vingar. Om dock vi må lära att man kan meditera bort ångesten. Sjukhus har en av läkare given smärtskala: 1-10. Jag har 9, 10, värk, attacker, anfall. Jag vet hur mitt liv kommer sluta en dag: självmord, piller. Jag önskar dö, och svika dig Satan: kan ej längre predika ditt lov på jorden, eller välkomna sonens födelse; jag sviker dig, ack! Du säger att jag måste invänta den helige son... Härlighet väntar, då barnet kommer agas. Då barnet kommer svältas. Då barnet kommer huggas med kniv, slås med slag, krossas sin skalle mot väggen. Detta vara Satansbarnets uppväxt. Vi vet. Han är halvt död. Han har våldsamma föräldrar. Han gråter och skriker som bebis - utan att få tröstande armar. Satan! Om du visste hur mycket din mor älskar dig, men hon är sjuk när hon slår dig. Agar, agar... kniv, porslin, glas, armar, händer. Hon sticker ögonen ur dig. Barnet gråter... han är bara ett barn. En bebis, Satansbarnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar