Anti-kärlek, anti-sex, emot glada känslor och emot tvåsamhet som föder avundsjuka, bitterhet hos de andra, ensamma, vi bojkottar och går i kloster, där vi synes könlösa i kläder och attiraljer, könsneutrala och asexuella, oskuld företrädesvis eller ovan. Vi vänder bort oss från massmedia och neon, bort från social tävlan, rivalitet och hierarki, nördar och töntar kallas vi, och vi är vana att möta glåpord, mobboffer, martyrer i babylonsk folkhop. Satan har ett gott öga till martyrer och syndarnas mobboffer, offer. Dessa – martyrer – samlas oftast av och hos Jesus, men vi må hävda Satan och Jesus vara kamrater i kristendomens namn, och båda kan möta kristna martyrer, lamm, profeter och helgon. Dessa varelser finns på härbärgen och sjukhus, i gränd och gata, trasproletariatet, underklassen, proletärernas slit och rygg… sjukskrivna, de som ej klarar ett normalt liv utan invalidiserande värk, ej klarar av ett normalt yrkesliv och socialt liv pga trötthet, yrsel eller värk. Dessa samlas hos Jesus, han baddar, och Satan låter så ske. Jesus och Satan samarbetar under domaren Gud, snarare än motverkar varann; den ena umgås med martyrer, den andra med syndare, vård utför Jesus liksom sig själv och sin egen godhet som talande exempel att efterfölja. Vi ser ingen konflikt mellan Jesus och Satan, och anser oss vara protestant-satanistiska. Att va satanist ska va naturligt för svensken och ej en stor omvälvning; Gud och Jesus står oss bi. De står bakom Satan, stödjer hans projekt, och välsignar satanisten som den bästa av folk: väljer den negativast tänkbara guden, för självförnekelse. Vi finns ej; vi blivit Satans kopior, i alla fall i intention.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar