Lilla älskliga varelse, jag älskar dig, Guds son. Du är vacker, din anatomi… din ostabila personlighet får frid… i skönhet och härlighet. Jag älskar min vän, evig trohet svär jag, slaven, åt slavdrivaren, en snäll, god och poetisk person, som piskar, som gråter… Älskling, gråt ej. Han inbillar dig att ni är vänner, kamrater… han smyger sig på, jämlikt, enkel i tal… hyperavancerad i tortyrcentrum han skapat, hela förintelseindustrier, med tusentals detaljer… som en spindel. Min älskade ledare… gråt ej. Satan – gråt ej. Han så gör… över orättvisan i hans yrke, otacksamheten, och icketron på jorden på honom och hans hus; ateismen, gör honom ledsen. Gråt ej… jag finns ju, munk/nunna, mitt hela existenssyfte på jorden är att hylla dig, stötta dig, umgås med dig, jag är – satanist. Min plikt är att se till att du mår bra. Dina värkande muskler… dina tårar; gråt ej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar