Satan mår i regel dåligt. Då han uppenbarar sig för mänskan/satanisten, så minns hur dåligt han samtidigt mår, och trösta. Genom t ex tro på hans existens, och överhöghet, spridandet av hans rykte, eller genom att fråga – han är talbar – hur han mår och ge råd och tips om hur han kan må bättre, såsom t ex med ditt stöd och din tro på satanismen. Lindring av lidande är av särskild vikt för mänskan att kunna. Finnes Satan, denna kristna gestalt, så finnes ock Gud, om än i reducerad betydelse. Vem är Satan? Depressiv, pessimist, sorgsen, i öga och rygg. Han sliter hårt i helvetet och möter bara glåpord och misstro på jorden för sitt mastodontarbete för rättvisa och godhetens slutgiltiga seger. Spe som otacksamhet mot hur han straffar de syndare som förstör för andra bröder, som mobbat oss, som klivit över lik i sin fest. Vi må tacka Satan för hans arbete i Helvetet. Och ödmjukt vi följa hans ord, hans lag. Han beslutar hur ditt – satanistens – liv ska se ut, och hur avkapad du ska va från gemene synd i ett segregerat samhälle. Tacka honom, trösta honom. Tack för min livsstil; bojkott. Tack att jag får Satans tårar i min hand. Han erkänner sina svagheter för oss, för att vi till fullo ska stötta, axlar vi må ha – för honom. Om svag vi är, så blir vi stark av uppgiften att vårda Satans oregelbundna mående, han är stor, stark, sårbar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar