Satanistkyrkans syn på satanism 414

Satansbarnet... sensuellt, poetiskt, långsamt... han gråter, han - älskligt; ler. Jag älskar dig, Satansbarn, visionen av barnet jag alltid ser, ständigt återkommande; ett barn, sakta erotiskt. Kyrkan har fått givna visioner av ett barns födsel; likt Uppenbarelseboken ock skriver, om graviditet. Ifall Jeusus föddes så nu, vid 2000-talet, födas Satan. Satanisterna må få veta det. De kristna likaså. Vår kyrka utannonserar Satans födelse - på jorden. Hallelujah! Barnet, svart i hyn, svarthårig, svans, ansikte... ljuva ansikte! Hans erotiska air... alla faller för hans order. Kyrkan; böjer sig, under ett barn, en bebis, en Gudason. Satan är; Guds son, lika mycket som Jesus är det. Jesus och Satan vara bröder, och de två är Guds 50%iga personlighet; Gud är delvis svart, delvis vit. Om nu Jesus fått sin del av uppmärksamheten, här kommer nästa, av Uppenbarelseboken beskriven; Domedagen. Allt börjar det med en stilla födsel i ett härbärge... en Gudason, vacker, svart... Barnet synes. Barnet är svart som decembernatten. Barnet, föds, i mörka timmen... i säkerhetspolisens hemliga arkiv, må födseln dokumenteras; inför jorden: stilla natt. I underjordiska gångarna skola det ropas, att barnet har fötts. En ny stjärna, i november, ska lysa över ett nytt barn - Glory! Vi ser barnet... oskyldigt, oskyddat, av oss skyddat. Många kan vilja skada honom om han ryktas va antikrist. Men myt det är, att Satan är Gudabortvänd. Vi satanister måste innan födseln, predika att Satan äro - Guds son.