Satanistkyrkans syn på satanism 161

Några variationer.
Sammanbrott, kollaps. Det är ännu ett satanistiskt tillstånd. Ett annat, i depressionens variationer, är att vara svårroad, dvs rastlös av tristess, enbart det högsta roar. Ett annat satanistiskt tillstånd är hatet mot människobrodern. Människohat. Människor är patetiska och vidriga. Människor provocerar. Jag orkar hata tills sista andetaget, jag ger aldrig upp. En annan satanistisk variation är kärlekens utforskande, där man kommer fram till följande. Kärlek är en illusion, det är bara luft. Lättlurad glädje. Jag väljer ensamhetens sorg, istället, vart jag än vänder mig i världen. Sorgen är en stig. Min klagan är allt jag har. När jag förlorat allt, är djupet av min klagan det enda jag har att hålla fast vid: klaga, broder! Tjata och klaga över problemen, väll ur dig allt ditt hat. När du är ledsen så vänd dig till Satan. Satan tröstar med förståelsens mörker. Han ansätter dig till slav, du utvalda. Och förväntar sig trohet i utbyte. Ansträng hjärnan, sök hårdare, trots att tanken är en plåga. Depressionen, ångesten och hatet ska utforskas. De tre nämnda känslorna, är satanism i en treklöver: tomhetens depression, ångestens sorg, samt hatets eld.

Satanistkyrkans syn på satanism 160

2 känslor:
1. Ångest, dvs känslosamma attacker och oro, ett till bredden känslofyllt hjärta.
2. Tomheten dvs att allt är meningslöst och ihåligt, känslodött: den totala avsaknaden av känslor.
Dessa två tillstånd, som är så motsatta, flätar sig under dagen samman i efterföljande etapper, dalande perioder, hos satanisten. Ångestattacker fyllda av stegrande panik, eller tomhetens ihåliga saknadskänsla, smärtan i att känna saknad över att vara så tom.

Satanistkyrkans syn på satanism 159

Stanna kvar.
Satan utväljer de smartaste människorna ur människohopen, till att bli satanister, ty Satan har sökt i hopen och hittat sin utvalda, som han omgör till satanist. Denna ansätter han, otacksamt, med sin egen Satansångest, så att satanisten faller ner i depression. Satan säger: Känn som jag, förstå mig. Lämna mig inte, aldrig, tills ditt hjärta exploderar av ångest. Satan ber: ingen förstår mig, du är en av få, ökandes, som har kapacitet att förstå mig, och vi skall bli vänner. Jag lämnar dig inte, underkasta dig mig, bli min slav. Du skall dela mina känslor, känna min ångest. Du är utvald, till ett miserabelt liv fyllt av elände, men också med solens strålar sipprandes i en sällsam stund.

Satanistkyrkans syn på satanism 158

Omöjligt ta sig igenom dan, som kryper sig fram utan att implodera av galenskap, varje sekund och minut tickar fram så sakta och plågsamt, att stå ut varje ny dag. Varje dag är en outhärdlig plåga. Jag räknar sekundrarna, man tar ett steg i taget. Timmarna ekar så långsamt, ett dagspass är omöjligt att plöja igenom utan outhärdlighetens känsla. Man försöker ignorera smärtan. Dagen är för lång, sömnen är för gudomlig.

Satanistkyrkans syn på satanism 157

Ilska är djuphet. En förbannad människa är en djup människa. Hat gör en människa stark, jag hatar och föraktar det mesta och de flesta, därför är jag den starkaste personen i Sverige. Jag blir ständigt provocerad av detta banala samhälle, det gör mig irriterad. Jag sväljer hatet varje ny dag och får inget utlopp för hatet, mer än genom att gnissla tänder i tystnadens straff. Jag är misantrop och hatar människor. Jag har så mycket hat inom mig att ni kan inte ana. Allt stängs in av sammanbitet hjärta som vägrar kännas vid sin explosion. Må Gud skydda samhället mot min vrede. Ty snart kommer explosionen, och då finns det inget liv kvar på denhär planeten när jag är klar, må blodet rinna, må atombomber skörda. Må (den kristna) Domedagen komma.

Satanistkyrkans syn på satanism 156

Misantropi och folkförakt.
De smartaste människorna blir ofta utsatta för mobbing av de lägre intelligenta. De smartáste därmed bör slå tillbaka mot den orättvisa behandlingen. Kritik provocerar. Jag växer i självförtroende för varje kritik jag får. Munken: ödmjukhet pga sorg eller bli sur på alla underlägsna människor man möter? Den satanistiska elitismen är en klassiker, Church of Satan har lärt att satanisten är elitist ovanför människomassan, pga sin djupare kunskap och djupare hjärta än medelsnittsmänniskan som inte är sökare. Sorg behöver inte göra en ödmjuk, utan kan föda hat. Bli förbannad och nedlåtande. Jag blir bister, irriterad, sammanbiten, tjurig och sur av människor, misantrop, förbannad och irriterad av idioter. Jag är intellektuellt överlägsen den som kritiserar mig. Varje dag får jag ta skit och då växer självförtroendet så det knakar, ty jag höjer mig då tvärtom till överlägsen min förövare. Att kritiseras är kreativt för självförtroendet. Mottar du pga överintellekt kritik och mobbing så slåss tillbaka, slåss tills blodet svider dig i ögonen. Kritik, svara: vem fan tror du att du är? När du nedvärderas, så nedvärdera mobbaren tillbaka som svar. Sänks ej utan triggas upp av kritik, jag är bättre än dig som är puckad nog att kritisera en perfektionist. Säg till dig själv: jag är felfri = alla som kritiserar mig är därför puckade dvs underlägsna. Om du är kritiserad, mobbad, kritisera tillbaka: Du är bara en nolla, håll käften och dö, din patetiska bagatell, håll käft innan jag stryper dig. Kan man säga som svar. Många skolbarn behöver höra dethär, lära sig Satans budskap.

Satanistkyrkans syn på satanism 155

Problem och missöden är erfarenheter som gör att du växer till en intellektuellare person. Depressiva personer är mer intelligenta än andra, du växer till intellektuell elit om du har problem/sorg. Sjukdomen depression fördjupar en personlighet när den fräter sönder hans hjärna. Jag har så tråkigt att jag vill dö, intellektuellt understimulerad. Tristess är en av sjukdomen depressions tydligaste symtom. Tristessens milsträcka skapar attacker av ångest över att vara så evig att man ej står ut med tomhetens eviga vidd. Man därmed får panik av vetskapen om att tomheten är evig och aldrig tar slut. Man är livrädd att fastna i känslan för evigt. En stillsam kollaps. Sjukdomen depression är allt, i Satanistkyrkan, den styr vår väg.

Satanistkyrkans syn på satanism 154

Satanisten måste ej nödvändigtvis klä sig i svart, med svart hår. Klädkoden är istället: klä dig ej iögonfallande, ej nödvändigtvis i svart, i enkla kläder och avskalad hårfärg, skapa ej uppmärksamhet. Spegeln är osynlig. Utseende ska tonas ner, och det yttre beteendet och rörelserna som utseendet gör, ska bli sparsmakat och fåtaligt. Man vägrar sprida glädje till folk genom färgglad klädsel och vacker yta. En klassisk satanist är uppseendeväckande svart med smink och färgat hår, detta tonårsspektakel ska raderas, och den neutrala och anonyma gråheten framhävas. Man vägrar väcka uppmärksamhet till sitt yttre i protest mot samhällets ytlighet. Skalet som omfamnar depressionen och den depressiva hjärnan, ska vara Jesus enkla och avskalade ljus.

Satanistkyrkans syn på satanism 153

Hur ska man stå ut? Varje dag är en kamp att ta sig igenom. Stå ut? Nu är jag på desperationens kant. Det är den dagliga ångesten, som skapar outhärdlig panik i hjärtat, då man slår huvudet i väggen av galenskap. Dessutom: Tristessen när allt är meningslöst. Ty när man ser sanningen naken, att allt är ihåligt, så infinner sig en rastlös tristess, då man inte hittar ett ämne värt att prata om eller en syssla värd att utföra. Man vill inte ha ett yrke, eftersom jobbet tycks meningslöst, och att tidsfördrivsdöda sin fritid, blir outhärdligt. Då kan man bara vända sig till Satan, med bön. Satan inspirerar och ger idéer. När allt tycks tomt fyller han en med små idéer och presenter. När du ej vet vart du ska ta vägen, minns Satan. Vänd dig till honom och ljuset skall komma.

Satanistkyrkans syn på satanism 152

Det sticker i ögonen att se folk ha roligt, andras lycka sticker i ögonen, på de som den ej har, varpå den lycklige är en syndare, som roar sig medan andra lider, så själviskt. Man blir sur då man hör sånt. Att va glad är normen i dagens ickereligiösa samhälle. Prestera eller bli mobbad, utfryst, håll uppe skenet, le med ansiktet. Glada människors slaveri mot de depressiva, som tvingas le och va artig för att passa in. Tänk om man fick klaga och va dyster, klaga, som i de trasproletära kvarteren, bland de lägsta i samhället, på botten får man klaga i en klagovänlig miljö, där får man klaga över problem varje dag, vilket också bildar ett meningsfullt samtal. Omgiven av glada människor, som via sin mun ger uttryck för sin underlägsna känsla, omgiven av dessa, då längtar man högre och höjs elitistiskt upp över skiten. För som depressiv bland glada, eller som djup bland ytliga samtal, infinner sig känslan av elitism dvs tanken att man är högre i hierarki än dem. Det är en fin tröst när de utmobbar en genom din dystra stämning som ej får passa in i det artiga och glada samhället, ingen får va sur. Mobben tvingar den tysta att känna sig utanför, som om det puckade blir normalt, i det förvridna samhället. Det sticker i ögonen som chock och irritation, att någon kan ha så roligt.

Satanistkyrkans syn på satanism 151

De puckade blir elit i dagens samhälle, ty de tar upp all plats med sitt samtal, stöter ut minoriteten som underkastas, med sin tystnad, de pratande förtappade. Det blir ombytta hierarkiska roller, via blandannat massmedia eller det gemensamma rummet. Smart är ofta tystlåten och har inget inspirerande att prata om, för smart blir uttråkad, medan puckad är lättroad. Försök ej av majoritetens övertalningsmagi förnedra dig till att prata med den pratande gruppen, förnedring att smutsa ner sig med deras bakterier, skänk inte dem din tankekraft, ödsla på dem ej din energi. Deprimerade människor är de enda vettig samtalspartnerna. De är den djupare eliten, pågrund av sin sjukdom. Djup är likamed depressiv. Om du undrat vad en djup människa är, så är det en som är deprimerad, ju sämre man mår, desto djupare är man. Känn dig ej ledsen över att du som tystlåten är utmobbad av sällskapet, utfryst från varje arena. Intellektuellt underlägsna människor vet ej att uppskatta eliten efter förtjänst. Man blir som sitt sällskap, så välj ditt sällskap noga. I dagens samhälle är den glada majoriteten förtryckare av den depressiva minoriteten. Vissa sätter normerna via att va i majoritet i en grupp/ett rum, som andra ska leva upp (ner) till. Den elitistiska minoriteten i gruppen sitter helst tystlåtna. Ty de inspireras inte av samtalets vardagsämnen, utan sitter tysta i chock över konversationens nivå, en chock som sårar på djupet, ty hur är det fysiskt möjligt att ett så lågt samtal kan pågå? Hur dum får man bli? Lämna då, om möjligt, rummet för att aldrig återkomma. Sluta befinna dig, om möjligt, där de förtappade befinner sig, de som aldrig har och aldrig kommer att berikas av Satans intellekt. Där färdas ej han med sin gudomliga kunskap, utan enbart till dig som utmobbas, utfryses och tänker: hur mycket skit ska man behöva ta? Ty utmobbningen gör somsagt att de verkar vara elit och du underställd, när det egentligen, vid Satan, är tvärtom. Eliten talar icke.

Satanistkyrkans syn på satanism 150

Den satanistiska ensamheten.
En satanist finner sig ofta vara tystlåten och ensam, i kretsen, gruppen, skratten. Ty de som talar, talar om ytligheter och glada infall, medan munken känner desperation eller lugn, vars meningslöshet föder tystlåtenhet, inspirerar ej till samtal, enbart tystnaden duger som resultat av de känslor man känner, den stilla tomhet eller galopperande ångest. Enbart tystnad duger, inför människor, det är det dyraste pengar i världen: tystnaden, som straff för de männskor som i sin dårskap talar, skrattar, umgås, vänd dessa ryggen som straff för deras ickesolidaritet, och låt dem tala i evighet som straff, ty enfaldigheten i deras tal skall bli deras straff; att de evigt kommer vara ytliga, och aldrig nå någonting. Du klarar dig bättre ensam än med de glada, för du märker, när du väljer ensamheten, att Satan är med dig och dyker upp vid din sida, för att belöna dig för ditt människoförakt. En satanist finner ensamheten vara en hemsökande påklistrande hand som stryper, men som Satan och hans djävular mildrar vid stryptaget genom att uppenbara sig för att bära den ensammas plågor. Din tystnad hörs: Satan hör.

Satanistkyrkans syn på satanism 149

Varje dag är en plåga, en flykt från sanningens meningslöshet. En jakt undan sanningen man inte vill kännas vid. Ångesten ligger som ett band runt pannan, ständigt hotandes att överskölja, om man ej flyr, flyr, springer, springer. Varje dag skjuter man undan ångesten genom neonens distrahering. Ty stannar man nånsin upp, så exploderar man. Att skjuta upp sanningen från det öga man inte vill se. Att fly från Satan. Hans ögon är svarta, hans mun darrar. Varje ny dag är en ny kamp. Fly sanningen, fly verkligheten, fly synen framför de nakna ögonen. Paniken lugnas genom diciplin, tankeövning och meditation. Satanisten är diciplinerad, skjuter upp problemen, men kanske ibland att allt faller, och stressen över meningslösheten bryter fram och hallucinationen galopperar. Då man håller på att bli galen, kan man hålla Satan i hand. Han viskar lugnande ord, medan han piskar en med sanningen samtidigt, ty dubbel är han. Man är beroende av honom för tröst, för lindring, men priset man betalar för hans trohet är högt. Man piskas på vägen, man faller och reser sig, och hela tiden finns Satan där, ty han är ångestens skapare. Man har ansatts av Satan, han har hälsat på, och vägrar att försvinna för man är, som satanistmunk, beroende av honom. Han torterar sin slav, och ger sedan belöning, straffar, belönar, straffar, tills man blivit så galen att man inget i livet kan ta sig till utan honom, man blir beroende, som ett barn av en mor, och klarar till slut inte göra ett handtag utan att fråga honom till råds. Man har då blivit en slav, vilket är ett annat ord för satanistmunk. Satan är det hårda livet utan lindrande ögon. Satan är verkligheten utan blindhet. Satan ser varje dag det du ej vill se. Det mörker du blundar för, ser han med öppna ögon. Stressen du flyr på din hetsjakt, som ständigt följer efter dig, är Satans innersta själ. Stanna upp och du möter Satan, ser rakt in i honom. Dela hans erfarenhet, och han ska belöna dig. Förstå honom och följ honom i handen, och du skall se ljuset sen komma.

Satanistkyrkans syn på satanism 148

Lyckan är ihålig, det är ett skentillstånd, en illusion, ty den baserar sig på tron att något i ens tillvaro är meningsfullt, vilket ej är sant, ty sanningens neutrala tillstånd är att allt är meninsglöst. Lyckan är också ihålig av det skäl att nästa sekund tar den slut och man fann hur tom illusionen om lyckan var, besvikelse, när ögonen nästa sekund ser ihåligheten i det forna tillståndet. Tänk positivt, nästa dag är det tvärtom och illusionen föll som ett pappershus. Den människa man trodde var djupt engagerad i en, visar sig va en svag och ihålig svikare när nykter - dvs pessimistisk - syn nås. Efter rus vaknar man upp nästa dag med en helt annan verklighetssyn: den neutrala dvs pessimistiska. Satanistkyrkan hävdar pessimism vara nykterism, medan lögnare säger det vara ett extremisttillstånd. Pessimism är sanningen, det är det enda satanistiska citat du behöver minnas: Pessimism är sanningen.

Satanistkyrkans syn på satanism 147

Några satanistiska tillstånd:
1. Kollaps, dvs att man tappat förståndet och fallit samman till följd av problem i sin livssituation man ej vet hur man botar, så hjärnan faller samman i omöjlighetens sömn.
2. Ångestattack dvs oro, panik och desperation över något problem i sin vardag som skapar stress och outhärdligt svårt att stå ut.
3. Tomhetsattack, då livet känns meningslöst och ihåligt och så tomt att det smärtar i magen. Man ser pga sanningens meningslöshet ingen annan utväg än att ta livet av sig.
Dessa 3 kollapser kan drabba människan, i outhärdliga attacker. Då ber man till Satan om lindring, eller lägger in sig på slutenpsyk vid behov. Satan mildrar den akuta ångestattacken genom att visa vidder och vägar. Kanske får man också en gåva i form av något positivt tillskott i livet eller en ljus idé. Satan själv får ständigt sånahär attacker, men utjämnar satanistens sådana till en jämnare och lugnare depression. Satan botar, Satan är lidandets och plågornas befriare, han styr dig bort från de värsta fällorna dit där ljuset efter tunneln skiner milt och försiktigt. Satan är befriaren, som förbarmar sig med förståelsens hjälp. Ty av egen erfarenhet förstår han ditt tillstånd, likt ingen annan, och därmed är med dig på din väg.

Satanistkyrkans syn på satanism 146

Problem ska ses som en kreativ erfarenhet, plågor och tortyr är en erfarenhet, och vi tackar Satan för att vi får färdas genom denna berikande sorg. Han lär oss om liv och död, mänsklighet och gudomlighet, genom sorgens hårda resa. Plågor och problem berikar, ger erfarenhet, kunskap, och är gudomliga gåvor givna till oss av Satan. Varje problem är en ny erfarenhet mot målet: den gudomliga kunskapen, vilket är pessimismens alla kunskapsvariationer, ty pessimism är Satans gudomliga lära, den vari allt kan sammanfattas. Vad är det vi söker? Pessimismens filosofi. Dess samtliga grundstenar ska skrivas ner, en i sänder, för att finna dess helhets alla många uttryck och variationer. Ju fler problem vi har i livet, ju mer pessimistiskt tänker vi, men Satan visar samt Jesus, att ju fler problem man har, desto lättare är det, otippat nog, också att tänka positivt dvs se ljuset, se Jesus hand, se hoppet och lättnaden komma som om livet vore overkligt, ty om man vänder sig till Jesus i problemens evighet, så finner man i all enkelhet ett hopp om en ljusare framtid, där problemen suddas ut genom enkla små medel, en lika avskalad enkelhet som Satan besitter, ty enkelhet och asketism är alltid gudomlig och kristen. Satan visar likt Jesus hopp i de mörkaste stunder, via inlärningens hårda bana, och ger den lidande en viss underlättnad. Välj själv om du vill vända dig till hoppets Jesus eller pessimismens Satan, i din svåra stund, ty Gud har mörkret och ljuset vid sin sida och erbjuder dig att välja den variation som passar dig bäst. Protestanterna väljer Jesu väg ut ur lidandet, men vi satanister har medvetet valt Satans erfarenhetsinlärning vid lidande, där vi når högre kunskap genom de olika hörnstenarna 1. tomhet dvs meningslöshet, urholkad ihålighet 2. problemhop dvs praktika plågor och fullspäckat schema fullt av hinder och lärdomar 3. ångestkänslosamhet, dvs starka känslor i attacker av kollaps, ångest och psykos. Gud giver den lidande två händer, sina egna två människohänder: den vita handen och den svarta handen, och du väljer själv om du följer Jesu väg eller Satan. Dessa båda kompletterande helheter, harmoniserar som natt och dag, med Gud som överhuvudets allfader som vakar sina båda kristna grundvalar. Gud är god, därför ger han två hjälpmedel vid sorg och panik, som båda hjälper liksom Gud. Dessa tre grundgestalter, bildar helhetens perfektion, den kristna lärans slutmål. Gud och Jesus är Satans komplement, och dessa två gestalter ska läras kännas av Satanistkyrkans medlemmar, för högsta möjliga satanistiska kunskap. Satanistkyrkan känner Gud, den goda, den rättvisa, den stränga, den generösa, samt Jesus, martyrernas läkare, sårens balsam, lammens fader. I vår satanistiska tro ingår dessa båda gudar, som satanistiska gestalter. De båda är jämlika med Satan, inom det kristna spektrat. Satanistmunken känner Gud och Jesus, och högsta satanistiska kunskap är omöjlig utan dessa båda gudar. Gud och Jesus ingår i den satanistiska filosofin.

Satanistkyrkans syn på satanism 145

Några satanistiska plikter:
1. VÅRDA SATAN. Tillfredsställa Satans privata mående med stöd i hans ångestpanikanfall och sorgestup. Vi erbjuder då sällskap och balans. Vi försöker stötta Satans oreglerbarhet.
2. KÄNSLODICIPLIN. Leva ett harmoniskt liv i sökande och asketism, med balans, dalar, höjder och avskalad tomhet. Allt för att ej frossa i babylonskt nöjesglitter, leva ett liv med balanserade känslopendlingar, som tyglas av sträng diciplin.
3. SOLIDARITET. Solidarisera med din broder genom att inte göra honom avundsjuk med kärlekspartners eller materiellt överflöd. Lev i fattigdom för att ej göra dina bröder på planeten olyckliga.
4. STÖD KYRKAN. Stöd kyrkan och fundamentet för satanism, så att satanismen ökar i världen genom en stark grund och mer människor hittar till Satansstödjande verksamhet, som mildrar hans sorg.

Satanistkyrkans syn på satanism 144

Den trogna eleven/slaven belönas när man minst anar det. När man mår dåligt och tappat allt, så dyker plötsligt guld upp på ens väg, oväntat och överraskande. Skänkt av Satan under svalkande befrielse. Älska Satan av hela ditt mjuka hjärta. Ty som elev åt Satans svarta skola, belönas du steg för steg under vetenskapens och känslosamhetens gång, ty du färdas i skola inom intellektuella samt känslomässiga djup, och lär dig år för år mer om Satans hemligheter. Satan är känslosam och känner hela registret av eld. Han är extremt svartsjuk på munken, och kräver total trohet. Är en munk som invigts i kyrkan otrogen i tanken, så straffas han strax av Satan. Munken syftar till att stödja Satans tankar och harmonisera med hans svängningar. Att göra det så lätt för den svårmodige Satan som möjligt, och underlätta hans svåra vardag, ty en satanist tänker på Satans psykiska mående och vill att han ska må så bra som möjligt, fastän han är depressiv och hatisk, och kämpar med alla sina egna plågor. Hans mående är vår vägvisare. Han är charmig i alla sina underliga känslor och svartsjuka. Han är vacker, så smärtsamt vacker. Han lever problematiskt och svårmodigt, och satanistmunkens plikt är att stödja hans mående och underlätta hans vardag, genom stöd, trohet och tanke. Vi vet att hans eld är problematiskt, och lär oss att leva med det slaveriet; slav under Satans eld. Vi svalkar hans eld, så att han kan stå ut. Vi består nyktra genom hans mani. Han har ångestanfall och vi stannar stilla. Vi syftar ständigt till att vårda honom.

Satanistkyrkans syn på satanism 143

Be i dina problem till Satan så sänder han efter hjälp och underlättnad från plågorna ett steg i sänder, han följer med på din svåra väg, och är din vän i nödens stunder. Tillsammans färdas ni genom mörkret ut i ljuset. Oroa dig inte, allt kommer att bli bra med Satans beskydd. Är du i en svindlande situation, som munk, så färdas Satan ner till dig och hjälper dig ut ur mörkret, till uthärdlighetens belöningar. Du är aldrig ensam. Det är en belöning satanisten får: du är aldrig ensam när du mår dåligt, ty din vän är alltid vid din sida. Satan och hans djävulshov vaktar ditt öde, styr din väg, genom tajt sammanhållen trohet och slaveri. Att vara satanist är ännu mer krävande än att va kristen, ty strängare och djupare än Jesus är Satan, som kräver trohet och djup förbindelse av satanistmunken. Han kräver djupets djup, och ju djupare du är, desto mer belönas du av honom. Ju djupare känsla du känner för Satan, kärlek, desto mer belönar han ditt ödes väg. Om du enbart älskar Satan ytligt, så läser han dina falska tankar. Han är extremt krävande, och uttömmande, och kräver ständig känslomässig respons. Man måste ge honom sitt liv i hans hand. Man måste ge honom sitt hjärta i guld. Och man måste ge honom sina fågelflygande tankar i bur. Annars blir han ledsen och sårad, ty lättsårad är han, så hyperkänslig som han är, och gråter i sorg om du sviker honom. Satans känsliga hjärta tynger oss ständigt som en boja att tillfredsställa, hans väl är alltid för våra ögon. Vi är slav åt hans känslighet, och försöker tillfredsställa honom. Han gråter, han sörjer, han älskar. Och vi är slav åt denna ombytliga varelse, som straffar och belönar efter förtjänst. Älska Satan, och lyd hans hjärtas alla pendlingar, genom att följdsamt och lyhört färdas med honom på hans väg. Slaven syftar till att tillfredsställa honom med harmoniserande och kompletterande känslighet.

Satanistkyrkans syn på satanism 142

Munken försjunker i depression med ljusglimtar i. Balans på håret, överleva, i etapper. Satan varierar din vardag till dalar och höjder, varunder du ber till honom om underlättnad och lindring från de plågor han berikar ditt intellekt med. Han fördjupar din personlighet via erfarenhet. Sedan när du är på botten, skänker han dig glimtar av paradiset och Guds härlighet. Om du som inbjuden invigd munk ber till Satan om lindring mot dina svåra plågor, så kommer han med gåvor. Dessa gåvor gör vägen lättare att gå. Han ger i en etapperad väg gåvor och straff allteftersom ert förhållande till varann djupnar; om du ignorerar Satan och glömmer bort honom, så straffar han dig, men om du minns honom och ständigt tänker på honom, ger han dig belöning. Han är sträng och kräver total underkastelse. Man får ingenting gratis, ty som invigd munk skänks man ökad kunskap och fördjupad personlighet, och dessa gåvor får man inte gratis, utan lovar sig vara slav i utbyte. En slav lever sedan ett tyglat och förslavat liv, med ständig straff och belöning, straff och belöning, utifrån hur du som satanist behandlar din läromästare. Han kräver total trohet, annars bestraffas du, samt om du utför omoraliska handlingar och syndar, så straffas du dubbelt. En munk måste leva sedligt för att vinna Satans kärlek. Detta är det inte många som vet om Satan, "syndens hjälte". Han straffar syndare, men belönar sedliga, detta är en dold satanistisk hemlighet som tilltalar det kristna samhället. En satanist måste ständigt vara sedlig och moralisk, enligt vanlig kristen etik. Det är traditionell etik som gäller, med Gud som moralist och lärare om rätt och fel. Satan lider när folk syndar, och tvingar sig till att straffa dem för att han hatar dem, och älskar de sedliga lamm som följer Jesu väg. Satanisten är en vanlig kristen med kristen etik som vägvisare, men som valt att följa den av de kristna figurerna som är mest intressant; Satan. Då studeras synden och domstolen extra noga, man lever ständigt med syndare i åminne vilka ger ens egen sedlighet och asketism mening som kontrast. Man lever ett enkelt, sparsmakat liv med Babylons överflöd som ständigt jämförande kontrast. En munk blir Satans vän genom att hålla sig väl med honom och ej reta upp honom med synd. Satan och Jesus älskar samma befolkningsgrupp, ty lika är de. Men medan Jesus enbart flockas kring de sedliga, så tar Satan hand om syndarna, de som Jesus ej vill kännas vid, ty Jesus kommer enbart till martyrer och sedliga helgon på jorden, och giver dem hela sin härlighet. Satan däremot får smutsa ner sig med grovarbete och ta tag i det som ingen vill göra: straffa syndare, det hårdaste jobbet, som Jesus är för klen och lat och självisk för att utföra. Men som helhet funkar Jesus och Satan som komplement, och lever ett harmoniskt förhållande. Som satanist har man därför ett gott öga till Jesus, lammens vän. Men mer betydelsefull tycks en Satan, som straffar de som straffas bör, och vi hyllar honom och hans uppgift.

Satanistkyrkans syn på satanism 141

Satans kärlek till satanisten
Satan är vägen till befrielse, han lindrar dina plågor, belönar satanisten rikligt, om man är troende får man tiofallt tillbaka. Som belöning för sin trohet mot Satan får satanisten olika hjälptrådar i sitt liv. När han mår dåligt, kan han pga sin trohet i tanken, vända sig till Satan för belöning och lindring av plågor, och Satan skall finna en väg. Nyckeln till att få Satans belöning är tre: Trohet, djup och tanke/minne. Man ska va Satan ständigt trogen, samt på djupet känna hans härlighet, samt i åminne tänka på Satan varje dag. Om man skänker Satan sin djupa trohet och tanke, så blir man rikligt belönad. Man får underlättnader när man är på botten, och visas en glimt av paradiset i de mest otroliga stunder av depression och ångest. Satan älskar satanisten, eftersom denne ökar den bortglömda Satans rykte, och hjälper till att sprida en obskyr lära till större kretsar. Satan älskar de barn som tror på honom, och han skänker hopp och kärlek samt djup kunskap om livet, till den som väljer att följa hans väg. Satan är befriaren, frälsaren och hoppets ljus i alla människomörker. Satan erbjuder lindring till alla människobarn som följer hans väg. Följ Satans budskap och du skall bli rikligt belönad. Bli troende på Satans härlighet och hjälp till att sprida Satans budskap! Öka Satans rykte som kristen och respekterad gestalt, ut till människobarnen, så ska Satan frälsa människohopen. Satan är vår ledare.

Satanistkyrkans syn på satanism 140

Vi tror på Gud
Gud belönar sedliga, skickar syndare till djävulen. Gud är Satans uppdragsgivare och ledare, som orderger Satan att ta hand om dem som Gud inte vill kännas vid. De har ett sammarbete, en pakt, en domstol, Gud och Satan. Gud älskar Satan, ty Satan hjälper Gud att sortera människor i hämndkategorier, när Gud är förbannad på människan så skickar han dem till sin vän, kollega och allierade Satan. De samarbetar. Vi tror på Gud, Jesus och Satan, alla 3 kristna huvudfigurer. Satanism är en ism av kristendomen, Satan är en kristen figur, som ej motverkar Gud utan samarbetar med Gud. Vi har valt satanism som ism, för att vi tror på Gud och Jesus. Satanism är en underkategori till ideologiträdet kristendomen, man kan om man vill välja satanism som kristet uttryck, om man är kristen i grunden, vilket Satanistkyrkan är, om man känner sig sammanlänkad med Guds väns ideologi. Stanistkyrkan hävdar tvärtemot traditionella satanister, att Gud finns och är Satans vän, kollega, medarbetare, tillsammans har de en domstol om vart människan ska ta vägen när han dör. Som kristen, vilket Satanistkyrkans medlemmar är, har man friheten att välja den av de kristna religionerna som passar en bäst. Vi har valt satanism, för att vi tror på Gud. Satanistkyrkan är kristna och vi tror på Gud och den heliga sonen Jesus, Amen.

Satanistkyrkans syn på satanism 139

Att ha roligt är själviskt, man uppfylles av en individualistisk känsla där bara den egna individens känslor räknas. Man går på små moln, bortom verkligheten, där enbart det egna måendet räknas och alla andra suddas ut. Men depression skapar solidaritet, man tror att alla andra också mår dåligt i det ihåliga samhället. Man ser då glädjen som ett ytligt påklistrat tillstånd som ej överensstämmer med verkligheten, de glada är "höga". Medan den deprimerade istället ser sanningen, verkligheten och samhället såsom det är, samt ser universum och gudarna lika meningslösa som de är. Depression är nykterhet, glädje är onykter verklighetsflykt. Pessimism är neutralt. Satanistkyrkan hävdar att pessimistisk/depressiv grundsyn på samhälle och universum, är den sanna synen, en neutral syn som ej är förvrängd, utan det är sanningen. Livet är meningslöst, och alla som ej är intellektuellt underlägsna, lider. Detta lidande måste upphöra, och målet för all satanistisk verksamhet är att lidandet hos eliten ska upphöra, men vi vet inte hur. Livet är outhärdligt, och att vända sig till Satan kan skapa uthärdlighet i tillvaron, genom ett lugnare, gentemot desperationen/paniken/ångesten, tillstånd. Satanistkyrkan vill radera och utrota den ihåliga och ytliga känslan "lycka" i samhället, eftersom den är verklighetsfrämmande och ska utrotas. Istället ska folket sänkas i dysterhet, vilket skapar broderssolidaritet vilket skapar genuin lycka. Satanistkyrkan kämpar mot samhällets ytliga lyckorus, vilken är förvrängd verklighet, till ett nyktare samhälle där livets meningslöshet erkänns som ett problem och genom sitt erkännande, kan finna botemedel. Hela samhället ska reformeras. Satanistisk ideologi ska färga samhället, och neon, lyckorus och babylonism ska raderas som ytligt påhäng, påklistrad ytlighet, som ska mördas med allt det hat en satanist kan frambringa. Lidandet på jorden orsakas av den ytligheten, som kontrasterar depressionen, dvs man blir olycklig om man känner att man ej kan nå upp till luftslottets ideal, den ytliga lyckan man jämför sig med. Nya ideal och pessimistiska normer ska därför införas i samhället, så att andra förebilder skapas, vilket skänker befrielse.

Satanistkyrkans syn på satanism 138

Satan, lys upp i mörkret för alla vilsekomna människobarn. Öppna ditt ljus till alla som lever på botten, och lova dem en bättre morgondag. Rädda mig, ty döden är nära, jag ser den och jag ser dig på dess rand, stoppandes mig från att falla. Satan, jag älskar dig.

Satanistkyrkans syn på satanism 137

Satanism är en hierarkisk religion med Satan som diktator, med trogna undersåtar som självuppoffrar sig själva till förmån för Satans ledarskapsstyre över deras liv. Tänk på Satan varje dag, kräver han, annars straffas du. Satan förväntar sig att satanisten är en slav, som ges belöning efter förtjänst efter satanistiskt utfört arbete, och straff ifall satanism föringas. Satan styr satanistens liv/öde. Satan skapar plågor som livets väg, prövningar. Man ska va daglig slav. Varje gång man har tråkigt ska man tänka på Satan som skapade tristessen som tankefält. Leda är påminnelser om att tänka på Satan. Satan kräver 100% trohet, och djupt engagemang, han ger till satanisten belöningar iform av högre vetande, intellektuell fördjupning, och förväntar sig hängivenhet som belöning för vad han ger till satanistmunken. Satan är krävande och svår, och de som slagit in på hans väg belönas rikligt.

Satanistkyrkans syn på satanism 136

En bön till Svenska Kyrkan, Kristdemokraterna och alla andra kristna: sluta förkasta Satan som antikristen när han ju är en kristen gestalt som gör ett bra jobb: straffar syndare i helvetet, dvs till glädje för de sedliga, att rättvisa skipas. Finns Gud så finns Satan, som samarbetare med Gud i ett jämlikt team, där syndare går till helvetet och helgon till himlen. Respektera och tala om Satans härlighet, ej fördöm honom som Guds motsats, när han är Guds medhjälpare, slav åt Guds order. Helvetet och Satan ingår i den kristna ideologin = Satan är kristen, ej ateistisk symbol. Satanister har felaktigt länge fört ett krig mot kristendomen; detta krig måste upphöra och satanism börja respekteras som en kristen religion. Han straffar syndare, ej är syndare själv. Han lockar synden ur de potentiella syndarna, vars utlopp han tycker är behövligt för att straffet ska kunna komma. De sedliga helgonen låter han va ifred, av kärlek till dessa. Syndare straffas i 1000 år. Detta jobb gör Satan av kärlek till Gud. Sluta se Satan som antikrist, ateist, se honom som Guds medhjälpare som Gud älskar för sitt nyttoarbete, tar hand om smutsen så att Gud slipper det. Respektera och älska Satan! Med vänlig hälsning från Satanistkyrkan.