Satanistkyrkans syn på satanism 394

Satan är upprörd och behöver lugna ner sig. Allt syndande vi vant oss vid, upphör aldrig att förvåna honom, i nychock. Vi som sänkt våra ögon i sömn över syndasamhället – bojkotta och vana vid vad andra gör, upphör aldrig att chocka Satan. Han är sista utposten, när vanans makt sitter över oss. Stressad… är han, i arbete. Vi satanister måste se till att han får tillräckligt mycket vila. Han måste lugnas för att må bra, ej bliva hysterisk över syndarna, dessa vi vänder andra kind till, och låter oss bliva martyrer, brottsoffer, vi gör detta med Jesus i åminne. Han skadades, han dog – för förövares skull. Vi kan också dö för syndare, sålänge vi själva hålls rena. Vi kan skadas, men försöker att undvika deras kvarter. Vi inspireras av Jesu badd och lisa, och anser den ska praktiseras mot Satan, den sönderstressade proletären i helvetets maskineri, han måste få vila… i Jesu namn – hans kamrat. Vila, sov, Satan, vila ditt arma, söndertrasade hjärta, fullt av ångest och oro över att allt inte står rätt till på jorden; han gnager detta tills rättvisa skipad, ty det är sån han är, men också detta vara hans olycka, att han förblir olycklig, över sitt gudagivna uppdrag – vi må hjälpa honom genom att stödja – ej straffa syndare i hämnd men – hans mående, och finna jakten på hans mående, lyckas vinna hans samtal för att där han berättar hur han mår. Satan är alltid välkomnande till samtal, han är enkel och privat i samtalen, ej snobbig och förnäm som Jesus. Stan kommer med enkla medel och ett vardagligt språkbruk, ner till den fattige. Han viskar, talar schizofren röst i huvudet, och han giver dig ledtrådar och vinker, som du ska tolka. Satanistkyrkan hävdar sig stå i förbindelse med Satan, emedan vi också tager av vår inre kunskap och logiska slutsatser om att Satan, må va i hårt arbete, måste få vila ut, och torkas tår…