Satanistkyrkans syn på satanism 392

Satan får aldrig ro i själ och hjärta, hetsar, stressar, arbetar. Som munk/nunna erbjuder vi stadighet och konstant trohet för att mildra hans misstänksamhet mot den felande satanisten – att döpa sig till munk innebär ett fördjupat satanistiskt kliv, till slav från att vara sin egen gud, som amerikanerna verkar prata om. Vi ser istället Satan som en Führer, diktator, slavdrivare och sadist. Vi får ej experimentera utanför hans lag, vi får ej höja oss över honom, han må plåga oss – och vi ska ta emot det. I fattigdom vi leva, i välgörenhet vi arbeta. Munk och nunna: bojkotta massmedia och kommers. Bojkotta den gemensamma människan, förtappad och puckad, om denne ej har potential till att bli satanist/kristen, så ska dess förtappade medsamtal undvikas; var tyst, delta ej, med förtappade människors ansamling. Vi ogillar den amerikaniserade satanismen, individualistisk självnjutning, esoriskt sökande må va, men allt man behöver hitta däri är Satan – och bliva hans slav, undan slavägaren, ej själv få vara hög. Slavpiskan; svansen, piskar… sadisten Satan ansätter, anfrätter, satanisten… Vi bliva masochister undan slag och misär, tortyr och elände, praktiska problem och mentala måenden. Satan ansätter oss… tills vi svär evig trohet, vilket lugnar hans egen ångest, men misstänksam som han är, misstror han vårat löfte, tills vi gång på gång bevisat oss och vår styrka…