Satanistkyrkans syn på satanism 4

Att vara satanist innebär att stå i motsats till det moderna samhället, att vara i konflikt med det man ser omkring sig, att bojkotta allt som det moderna västerländska samhället står för. Man har som satanist en nertonad reaktion på nyheter och överraskningar som förhäxar övriga världen. Man ser med uttråkade ögon på det andra finner spännande eller roligt. Dagens samhälle är ett optimistsamhälle som värderar roliga överraskningar högst, folket förslavas av jakten på roliga nyheter. Som satanist ser man igenom den jakten som ytlig. Man har blivit fri. Fri från begäret efter roliga nyheter, fri från förväntningar som kan leda till besvikelse. Att gå runt med konstant låga förväntningar på det moderna samhället leder inte till missnöje utan till frihet. Man är fri från begär. I Satanistkyrkan mediterar vi oss till ett tillstånd av inre frihet. Man deltar inte i samtida samhällets jakt. Man söker upp allt som är negativt. För att det negativa är neutralt. Man är så van vid negativism att det negativa känns som ett neutralt tillstånd av frihet. I Satanistkyrkan finner du folk att dela det negativa med, och ju fler som delar känslan, desto friare känner man sig. Målet är att hela samhället ska bli uppfyllt av negativism, bli ett negativt samhälle istället för ett optimistsamhälle. I väntan på att hela samhället omdanats till att bli ett satanistiskt samhälle, väntar Satanistkyrkan i en sekt, där gemenskap om det negativa råder: man är inte ensam. Man stöttar varann i det negativa synsättet och utför religiösa ritualer om hat och sorg. En satanist hatar det moderna samhället och dess medföljande befolkning. En satanist söker bojkotta den befolkningen och istället söka sig till sekten. I dagens samhälle är jakten på lyckan det ideala, det hierarkiskt högsta, och alla som inte når upp till det måttet utan som istället vältras i olycka och sorg, anses marginella medborgare, ej deltagare i samhället, står utanför. Satanister anser sig tillhöra de sorgdrabbades skara, och söker sig till dem, de som ej når upp till samhällets lyckokänsla utan därmed står utanför det moderna samhället. Av solidaritet med de sorgdrabbade söker sig satanister till dess grupp. Satan syndar ej för han straffar syndare i Helvetet. Det är en myt att satanism är likamed synd. En äkta satanist söker sig istället bort från synd och bojkottar hela det syndfulla samhället. Synd likamed optimism. I det moderna samhället ska människan själviskt söka lycka för egen del och strunta i kollektivets väl. Dagens samhälle är själviskhetens samhälle. Att satanism är för individualism är en myt, en feltolkning. Det kommer sig av att satanister står i motsats till dagens samhälle, och att stå utanför ett samhälle, ett kollektiv, kan ses vara att vara individualist. Att misstro den breda befolkningen, medelklassbefolkningen, medelsvensson, kan verka vara att framhäva sig själv. Men en äkta satanist förminskar sig själv utanför samhället, inte förhärligar sig själv. En satanist anser sig vara ingenting. Att ha låga förväntningar på sig själv leder till inre frihet. Av ledan och den uttråkade sinnesstämningen som följer på den negativa livsstilen ber man. Man utför religiösa ritualer. Man uppsöker Satan för samtal och stöd. Satan nås.