Svarta svansen, piskar… I helvetet hörs skrina, från obedövade invalidiserande amputeringar, ett öra, en hand… sånt. Satan är ledare för varje scen och situation, men hans intellekt vilar hos människan ut, stundom. Må vi ge honom lisa och badd, från skrik och skrämsel. Vi må möta honom ödmjukt, eftersom han är så stark, så enorm… inom pisk och amputering. Bäst att vi håller oss snälla, för att ej göra amputeraren arg – vi måst va rara, söta… så att säga; små, snälla. Kom till oss, Satan, och lär oss om det verkliga livet; blod… ett liv i plåga. Plåga oss, din svans… Kom och visa oss – din själ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar