Satan är så känslig att det alltid blir bråk. Människan kan lätt såra honom, han är ej överseende som Jesus om en mänska är sniken och elak – han tar åt sig. Hur dåligt mår han då ej av den mobbning som tusenårigt mänskan skänkt Satan? Han mår så dåligt… och satanismen synes inte öka i samhället – hans skara tröstare är liten, men om vi bara infiltrerar den kristna världen med budskapet om djävulens kristna etik via hämnd, så kanske… han, som påverkas negativt av människan, blir lycklig, och hans lycka vore vårt mål. Lycka finner han om folk ej är ateister eller Satanshädare, så det som en del satanister säger; att han ska hållas hemlig, motarbetar vi; hans ism ska växa, hans figur respekteras hos de kristna. Han måste växa i fanskaror, för att finna stöd emot panik, ångest, få frid i sitt nervösa, stressade yrke som hämnare: han är arbetsnarkoman, han slutar aldrig hämnas, i stress och press… Satan, vila din panna hos mig, svalka dig… hos Jesu dystra tomma ögon jag lärt mig, lärt mig för din skull, för att kunna trösta dig bättre, taga jag Jesus till hjälp, din vän. Det är synd om Satan, som blir mobbad på jorden. Vi kristna må sluta fred, med den förtalade, sista, yttersta kristna pusselbiten: kärleken till hämnaren, justitien. Ta det lugnt med Satan så han – arbetsnarkoman – inte får hjärtattack av stress. Han sliter hårt… arbetar hårt i Helvetet, stressar och jäktar… vila då ut hos mig, satanisten, svalka och baddas, min axel är din, mina händer… mitt blod. Min tanke går till dig. Hela den kristna världen måste hylla ditt arbete, ditt arma hjärta, ovan vid kärlek från mänskan… jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar