Trohet och tro från satanisten mildrar Satans ångest. Ju fler som är troende, desto bättre mår han. Jesus må vara emot vulgaritet och känslor, ock så vi. Jess gillar ej hysteri. När vi hamnar i såna tillstånd mediterar, medicinerar, vi. Vi måst bestå starka nog att vårda Satan, när denne mår hysteriskt måste vi va en klippa i stormen. Vi måste ta ansvar, såsom ingen mänska gör gentemot gudar man kräver ska hjälpa de svaga, ej själva hjälpa en svag gud. Satan må sägas vara sårbar för hot och mobbning, sårbar för att skada sig själv med alltför djupa känslor, vi må hävda känslodödhet och frid, fred, tystnad för att badda djävulen en sovande natt, varpå morgonen vi fråga: hur mår du, arme gud? Han kommer svara varierat; ibland mår han dåligt, ibland bra. Dessa ytterligheter, denna variation, ska vi försöka harmonisera, genom att mildra hans toppar och dalar. Vi må ta Jesus lära till hjälp för ett sådant uppdrag: meditation, lugn, trygghet – trohet. Vad snällt av Jesus mot människan att födas i den allra mörkaste årstiden… liksom han är herre över alla kristna soppkök och härbärgen. Jesus exemplifierar sig själv som mänskoförebild: arbeta med ditt eget inre, och kasta första stenen, du är småsint, självisk… är du broderlig i ärlig vård på riktigt? Vi munkar må ta lärdom av Jesus krav på ett perfekt jag. Om han vara förebild, ska vi arbeta med vårt eget inre tills vi känner inget annat än välgörenhet mot våra bröder och systrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar