Satanistkyrkans syn på satanism 6

Munkar och nunnor i Satanistkyrkan strävar efter att leva så ödmjukt som möjligt. De kan ägna sig åt sina intressen med ro, eftersom de vet att hobbyn inte är ämnad att leda till njutning. Man kan slappna av. Hobbyn ämnar inte leda till självförverkligande eller andra statussyften. Det är alltså inte förbjudet för en munk eller nunna att ha intressen, men man ska komma ihåg att intresset inte fyller några högre syften. Man har heller inga krav på sig att bli något. Inte i det nuvarande samhället, där levnadssyftet går ut på att bojkotta det moderna västerländska kapitalistiska samhället, genom högre tänkande, genom att vara mer än medelbefolkningen sänker man sig i ödmjukhet under dem. Den klassiska satanismen höjer satanisten över medelbefolkningen, men i Satanistkyrkan anser vi att kunskap ger ödmjukhet. Vi satanister har nått en högre kunskapsnivå och insikt än medelbefolkningen. Vi har nått insikten att samhället består av lidande, iochmed all lycka samhället innehåller. Lycka för andra är ett skäl till lidande för en satanist, en satanist är tvärtomprogrammerad till att känna lidande åt det som andra njuter av. Vi känner bara meningslöshet inför det som andra finner spännande. Egensyftet och existenssyftet blir att vara anti mot det rådande samhället. Att va satanist är att va pessimist, och en pessimist strävar efter att hela samhället ska bli pessimistiskt, dvs att jantelagen ska råda. Att ingen ska va förmer än nån annan, och att lyckan inte ska skina mer på någon än på en annan, för då tar satanisten automatiskt den lidandes parti. En äkta satanist eftersträvar alltså ett jämlikt samhälle där alla lider likamycket och ingen chockas av överraskningar. Där alla lever tysta i ödmjukhet inför Satan och tillber honom, mörkrets härskare, de deprimerades vän. Satan själv är trasproletär. Han lever i svält och missär i Helvetet, de lidandes boning, och alla som bor i Helvetet lider med honom. Vi solidariserar oss med Satan genom att skala av all den lycka som sticker de olyckliga i ögonen. Vi når ett tillstånd av behovslöshet. Satans mål är att sprida olycka omkring sig för att alla ska känna som honom, han är avundsjuk och missunsam mot de lyckade på jorden. Vi försöker att inte reta upp Satan genom att leva i samklang med honom.

Satanistkyrkans syn på satanism 5

Satanistkyrkan är ett nybildat religiöst samfund i Sverige och är i nuläget det enda satanistiska samfund som finns i Sverige, men samfundet är långtifrån klassiskt. Satanistkyrkan erbjuder en ny tolkning av satanismen, går ifrån Anton LaVeys klassiska syn på satanismen och bildar sin egen skola. De anser att satanismen främst består av negativism och pessimism, att strävan för en satanistisk munk eller nunna är att leva så asketiskt, enkelt och pessimistiskt som möjligt, bojkottande det nuvarande samhället. Det nuvarande samhället tolkas vara ett optimistsamhälle och satanisten strävar som mål efter att leva i ett negativt samhälle. Tills den dagen inträffar, kommer munken/nunnan leva i motsats till det rådande samhället och dra sig undan från det gemensamma samhällets umgänge, till ensamhet med Satan eller till den egna sektens utbud. Satanistkyrkan tolkar Satan vara en misserabel och olycklig varelse som vill sprida sorg och elände på jorden. Och att man som munk eller nunna vill gå i Satans fotspår och se till att meditera sig till ett tillstånd av djupaste missär för att kunna nå och komma i kontakt med Satan, som nås för kontakt via att den mediterande sätter sig i ett tillstånd av sorg. Satanistkyrkan finner det nuvarande lyckosamhället vara ytligt och meningslöst, och finner lidandet vara mer givande som dagssysla. Man ska känna solidaritet med de lidande på jorden och därför själv sätta sig i ett tillstånd av lidnade, så att man inte är lyckligare än de olyckliga. Satanistkyrkan eftersträvar ett nästan marxistiskt samhälle där ingen är lyckligare än sin broder. Ett lågmält samhälle där ingen blir entusiastisk över överraskningar, är idealet.