Satanistkyrkans syn på satanism 350

Erfarenhet av psykiatri i studie eller som psykfall, är av godo för vår Kyrka. Startad som den är av, huvudnunnan, ett ”psykfall” sedan ungdomsåldern. Jag försöker förstå varför man väljer att inreda Slutenpsyk-rummen så sparsmakade, likt en protestantisk kyrkas tomma kala valv, finna liknelser mellan Jesus tomhetskänsla och den allra värsta psykplatsen: Slutenpsykiatrin, dit de värsta patienterna hamnar. Vi har förstått att vita väggar ämnar ge t ex tanke på sig själv i tid till, att tänka sig bort från det blottlagda problemet. Med tomma väggar och golv gives plats till problemet som då kan lösas, utan stress och stökighet: tom inredning löser problem, giver plats åt tanke, arbete… Känslan av att va ensam och övergiven av präst och Jesus som man får i en vanlig svensk kyrka, (här finns dock en uppsjö av religioner representerade, för den sökande), är ej en spontant bildad känsla utan medvetet given till dig av Jesus, eftersom protestantismen är hans främsta ism. Han vill att det ska eka, att väggarna ska va vita, hellre enkel betong och trärekvisita som modernt bygges, än guld och flådighet, ska man veta att Jesus föredrar till sin kyrka ett något kalare tankerum. Han alltså skapar medvetet din känsla av ensamhet/tomhet i kyrkan, upphöjdhet i en elit, helig, ren, ja allt som Satan vill att du inte ska känna. Satans kyrka kanske skulle vara en gränd full av fylla och smuts, men vi anammar hans vän och broders sätt att bota (psykiatriskt) lidande på. Vårt tempel är vårt eget hem som vi försöker skala av. Att ofta besöka protestantiska (eller valfri annan religion) kyrkor ingår också i en satanistmunks/nunnas dagliga arbete.

Satanistkyrkans syn på satanism 349

Satan själv är så ödmjuk, trots ryktet om sig att va elak, att han ej tar åt sig äran för de intellektuella gåvor (eller praktiska) han ger munk och mänska. Han viskar sin gåva och du kanske ej är satanist nog att lägga märke till att det var han som placerade gåvan vid dina fötter. Det kan va praktisk fattigvård eller nån lindring av lidande. Han skyndar sen därifrån utan att skryta om sin religiösa gåva, eller kräva ett tack. Var dock säker att han, ödmjuk som vi därför också måste vara, att han kan hämnas efteråt om gåvan ej noterats och man sagt, i bön, ”Tack”. I bön vi må säga oss vara ovetande om många av de gåvor han givit oss men att vi hoppas han ändå godkänner oss som satanister, ovetande som vi är om hans godhet, hans storhet, hans infiltration och hans, okända, i rykte; snällhet. Satan är bland de snällaste man kan hitta, han står alltid på offrens och martyrernas sida, med förkärlek för att sprida trasproletära sjukdomar i gränderna, och ej fly från dess resultat. Satan känner vi som en snäll varelse som alltid står för rättvisa emot orättvisa, för gåvor och gengåvor, för belöning och bestraffning. Han kan hjälpa de fattigaste upp, de mest lidande, de självmordsbenägna, och sen rymma från tacksägelser, som gör honom blyg och objektifierad, något han flyr ifrån, blyg som han är, hemlighetsfulla myten är sann, att han sällan ställer sig på scen. Vi må därför truga honom till att objektifiera sig själv inför oss och inför samhället. Church of Satan låter Satan få som han vill; de döljer honom av respekt för hans sådana vilja, men vi anser han ska få credit för sitt intellekt och sin (mot de fattiga) godhet (medelklassångest han bryr sig föga om). Satans hemliga känslighet tolkar vi vara ej ”häftig och cool” elakhet utan ödmjuk och rättvis godhet, snällhet, och vi i hans följe måste också lära oss att inte självupptaget ta åt oss äran för goda gärningar utan skylla dem vara i Satans namn, i kyrkans. Vi måste också vårda Satan, objektifiera Satan och få honom att krypa fram på scenen där han hör hemma, skapa en trygghet för honom att så göra, om vi är många (kristna) som stödjer honom och hans arbete: att hämnas syndare. Om bara de kristna ville erkänna honom som sådan, ehuru ursprunget är att vara fri, intetheten födde en fri Gud där allt kan hända, ont och gott, frihet, och Gud valde rättvisan, dvs Satan är ej roten till allt det onda utan Guds ursprungliga frihet så var.

Satanistkyrkans syn på satanism 348

De flesta som blir satanister i vår kyrka kanske har antingen varit i smärta eller känt utanförskap med det glada TV-samhället. Om munken själv är ett offer, så är det svårt att hjälpa andra lidande: munken, den lidande, måste därför bli LaVeyiskt individualistisk för att bota sig – så att han sedan kan bota andra. Man kan ta hand om andra när själv botats, när man vänt sig till sig själv och funnit lösningen (via tankedisciplin) så kan lösningen användas till andra: passivitet, bojkott och asketism, tomhet i tanke och rum. Dessa saker botar oftast ångesten eller det praktiska problemet. Man måste utgå från ett rum, såsom en lägenhet sin eller en kyrka, protestantisk. Om man ännu är osäker på sitt psykes status, osäker på sitt intellekt, medicinerad, drogad eller annat, så kan man ej hjälpa andra eller gå med i politiskt förbund. Man måste först ha ett förstahandskontrakt och bidrag klirrat. I Kyrkan synes därför en hierarki vara de nytillkomna i problem och lidande, och de erfarnare som kan guida den nyare ut och in genom känslor, eftersom vi lär att känslor är ytligt medan tomhet är djupt, eftersom glädje är ytligt och aldrig, eftersom meningen med livet är meningslöst, äkta. Glädje är desperata försök att underhålla ungdomen emot de vuxnas vetande om sanningen: lidandet. I ett allt ungdomligare samhälle, alltmer syndigt därför, ordnas alltmer fester och yttringar. Vi bojkottar vetskapen om de stora händelser och de små, som styr media och omdanar samhällen; vi anser oss ”pinsamt” illa pålästa om masströmningar och trender, amerikanska presidenter och Efterlyst. Vi lever i ett eget samhälle i samhället: tomheten, ensamheten, Satans vän.

Satanistkyrkans syn på satanism 347

De intelligentaste människorna blir lätt kritiker, men en kritiker måste se upp med att ej överdriva till mobbing eller petitess. Istället blir den satanistiskt intellektuelle ödmjuk, som slav under Babylons horder. Folkflertalets masshysteri undviker vi, ej som överlägsen elit, utan som underkastad slav. Munk och nunna svär sig evig ödmjukhet under majoritet och folkflertal, i ett fördömt, anfrätt, land. Vi anser oss vara deras mobboffer. Vi vänder dem Jesu kind, och hämnas ej, straffar ej som hjältar för andra offer, må medges, men vet inom oss, i gruppen och ensam mot Satans fond, att vi har rätt, är bättre, mer religiöst hierarkiska, en sanning vi talar tyst om, för vi vägrar skryta om vår godhet, munkars och nunnors godhet och ödmjukhet gentemot de som är sämre och smutsigare än oss. Vi försöker likt de protestantiska, att bjuda in, de utanför vår grupp som kan smutta nära oss, samt vi försöker att tänka att De blir straffade i Helvetet, ej av oss, vilket kan vara en dum idé, men ändock Satanistkyrkans: satanister som inte hämnas. För det stör vår passivitet, som är än högre ansedd, vi bojkottar och vänder oss undan, under, bortom, kalaset. Det kalas som åsyftas är Babylons eller västvärldens, men även andra glada sammankomster där man förväntas vara lycklig, lyckad och social. Det är en befrielse att undvika den tävlingen, vi är vuxnare bortom ungdomsledarskapet eller de vuxna som underkastar sig ungdomsidealet, de puckade. Men vad Satan viljas oss göra, är att objektifiera honom mer, skriva mindre om de livsstilar han lär oss i ett modernt samhälle på 2000-talets början. Att objektifiera en vi knappt känner, ännu återstår.

Satanistkyrkans syn på satanism 346

Satan, hjälp mig, för jag gråter mig till galenskap, och skriker ut min ångest, allt det som Jesus tycker är självupptaget. Man kan dock som martyr justdå få en sällsam upplevelse av frid och tomhet, vilket är Jesus påhälsning i människohem: känslan av att tömmas till vila, det är en ”attack” en av gudarna valt att ge oss; lugn, vila, tomhet, ett anfall, som kommer och går. Att umgås med Jesus ömsom Satan, är inget problem eller krockar, alla är vi kristna. Satanister får aldrig känna njutning = anti-LaVey. Äkta kärlek är ej lycka utan sorg. Att gråta tillsammans, att dela djupa sorgesamma scener… är djupare än att delat masshysteri från fotboll eller fest. Är du glad är du aldrig nykter, men försök då i din ”fylla” att bli kollektiv och bjuda med dig, eller sätta dig och studera; kunskapssökande inom akademi är okej, en munk får vara student, om helst dock ej. Torka dina tårar med gudarnas hjälp. Lidande, som Satan gillar, tycker Gud är orättvist. På jordelivet har vi, utöver hämndapparater, lärt oss att rättvisa skipas efter död, och valet är fortfarande. En god domare i jordeliv kan nå nära Gud i himlen. Men denna Kyrka väljer en passiv inställning till hämnd: Jesus berömda kind.

Satanistkyrkans syn på satanism 345

Nykter är pessimist, ursprunget är meningslöshet. Men när meningslösheten födde Gud (och universum) blev den nyktra, neutrala synen istället optimism, men vi är begynnelsetroende. Detta kan sägas häda Gud, han som giver allting mening att fadersdyrka. Som munk och nunna i Satanistkyrkan försöker vi lära oss dyrka och avguda en Far som ovan oss givit oss Satan från sina egna händers skapelse. Att avguda Gud står i vår framtid att ännu göra, låtom oss knyta band med de Gudadyrkande. Man kan höjas eller som Satan själv; stanna nere i skiten, men behöva pauser på slutenpsyks eller en kyrkas väggar, innan man igen går in i elden, att ha det stökigt hemma i sitt ”altare” är en nackdel. Satan gråter och skriker, vi tyglar oss likt Jesus genom meditation och disciplin, vi utforskar smärtans beståndsdelar och utvägar, är psykiatriska, och ett sätt att bota smärta är genom att va religiös, eller kalla på Satan, t ex, lär vi oss. Vi är psykiatriska liksom för köttslig sjukdoms smärta och handikappade vardag, eller psykfall, vars mål dock är att botas så att man kan hjälpa andra liknande. Vår (svenska) solidaritet är stor, vi är kollektivister och skolade av sosse-Sverige i vår ickeamerikaniserade ism, amerikaniserad som LaVeys är dvs ej för jämställdhet och självuppoffring. Fysisk sjukdom eller psykiatrisk, kan vara ett konverteringstillfälle. Vi är renlevnadsmänskor, oskulder, veganer… vi är med fördel med i även kristna sällskap. Men utöver livsstil är, somsagt, vår ism/kyrka att vända sig till Satans scen, individen.

Satanistkyrkans syn på satanism 344

Problem lassas på problem. Man går igenom det omöjliga, det ofattbara – och värre. Dessa personer brukar kallas trasproletärer, men ska i framtiden rekryteras till satanism, när enbart Satans namn blivit tillräckligt spritt för dem att kunna välja den vägen. I det ofattbara sträcker man som munk ut sig efter Satan – emot galenskap, men han finns inte alltid där, till synes, och du slutar tro, lämnar kyrkan, får den ”kris” som Satan eftersträvade, eftersom att ta sig en funderare på vad man egentligen gör, är produktivt. Man går in i det ofattbart chockartade problemet, och igenom det, halvvägs eller helt, allt styrt av Satan, gränslöshetens gud, där varje förfall faller ett steg lägre – igen och igen. Tillsist hamnar man i härbärgessvängen eller på sjukhus, såna slags platser och scener, där Jesu välgörenhet smakas. Strax blir man religiös. Man kanske börjar tänka på gamla historier om gudarna som någon (tack!) berättat, och själv blir religiös – ditskaffad av Satan. Sträck ut dig till gudarna, änglarna, djävularna, när du ej kan själv. Gud själv har inget till övers för latmaskar, men de båda sönerna kan se din svaghets orsak, och kanske hörsamma dig, att sluta lidandet, genom total tomhet och total tystnad, likt interiören på Slutenpsyk. Mediciner är också att föredra.

Satanistkyrkans syn på satanism 343

Kollaps, blockout, psykos, panikattack, många fysiska sjukdomar och psykiatriska diagnoser kan en satanistmunk/nunna ha. Helst någon, så att denne får arbetsfriställda dagar, emot stress och stök, religionens bortaförare till mänskliga petitesser. Om jag slutar tro så straffar han mig, likt alla de otroende straffas. Han har bett Satanistkyrkan att tänka på honom varje dag, en gång per dag, t ex varje morgon, och det ska vi försöka minnas varje dag. Han är högst personlig och individualistisk och kräver att vi tänker på, samt nämner honom, ej hans ism, som en självständig individ, tänk på mig, varje morgon, sån jag är. Jag svarar då: jag känner inte dig, jag vet ej hurdan du är, jag bara vinklar dig likt den ism jag själviskt vill utnyttja dig till. Han svarar sig vara medveten om utnyttjandet och känna bättre satanister. Men vår Kyrka kommer aldrig bli helt Satans-individualistisk dvs med fokus på Djävulen själv, utan istället på vad broderskapet, kollektivet, känner. Slutsats återstår, om Satan går med på att beskrivas i andrahands-namn. Han grämmer sig över att ej va idealiserad, objektifierad, i en kyrka fixerad vid det egna känslolivet: kritik.

Satanistkyrkans syn på satanism 342

Satan är elak mot satanisten. Men inget smärtar värre än hans obryddhet om en, hans frånvaro, när han avlägsnar sig i protest eller av andra skäl, och lämnar den ovant ensamma munken att själv lösa sina problem, han, van vid hans stöd, börjar hata Satan i ett bråk, eftersom denne synes enbart giva smärta och problem på problem, men Satans egentlighet är att vara med oss även när han ej är med oss; han och hans spioner kanske bråkar med dig, men allt löses till det bästa. Om smärtan är tillräckligt stark, så tror du på satanismen. Du undrar om den känsla du fysiskt känner är helig i sitt hån mot Gud, och känner du till (påminn barnen) gudarna så söker du dig till en bön bortom ensamheten. Uttryck som t ex magsår av nervositet, panik av ångest eller panikattack, nervöst sammanbrott, gråta av ångest så hårt att man skriker och ögonen nästan pressas ur sina hålor. Jesus skulle skygga för vulgarismen i självupptagenheten i dessa uttryck, medan Satanistkyrkan vill att erfarenhet av dessa tillstånd skall finnas, om ändock också dess borttynande meditation/disciplin, men ock; att alltid hitta tillbaka till de uttrycken, då och då genom livet, för att hålla sig nykter dvs ödmjukt pessimistisk, ödmjuk slav åt Satan sålänge man är kapabel till ångestuttryck. Vi anser oss vara elever. Skolan är satanismen som vi själva upptäcker i vårt inre bit för bit, eftersom han talar via vårt känsloliv, vilket vi beskriva dvs att beskriva depression blir att beskriva vår ism, religion, Satans karaktäristik, men åminnas, att det är Djävulen, Satan, Guds son, som innehar dessa känslor, ehuru dock Gud skapat känslornas pessimism, i begynnelsen.

Satanistkyrkans syn på satanism 341

Vår kyrka = tron på alltets meningslöshet. Vi har ju alla diagnosen depression, ett satanistiskt, naturligt tillstånd, vari meningslöshetskänslan är stark, och den gör oss till satanister, har fått oss att söka meningslöshetskänslans enda botemedel: religion. Vi erkänner en skapelseberättelse som består av att Gud skapades ur tomheten för att tomheten kände meningslöshet och skapade därför Allt, alltet, Gud, Fadern, liv, människoförebilden. Vi lär alltså att större än Gud, är meningslösheten, som längtade efter liv, än ursprungligare än Gud/universum, är tomheten. Jag är i meningslöshet, tomhetsstadium utan känslor eller tankar, munken och nunnan försöker avskaffa sina känslor, eftersom dessa är smärtsamma (negativa) eller syndafulla (positiva). Närmast gudarna är man när är känslodöd, trots gudarnas känslosamhet. Gudafigurerna försöker fylla sina och andras liv med mening genom dödens motsats: deras egen odödlighet. En del av dem dock sörjer den meningslösa glädjen och även Gud har missnöjda gäster, anser vi, vid sitt bord, som åberopar alltets meningslöshet, emedan Gud symboliserar kampen emot det, intets strävan efter blivande, uppgå i något så känsligt som Gud.

Satanistkyrkans syn på satanism 340

Vi tolkar också Jesus. Jesus gillar asketism, tomt rum, ensamhet och sorg. När Satan dras till själsfränders privata tvåsamhet, dras Jesus till ensamheten. Känslan av tomheten: jag äger ingenting. Jesus är ej materialist, klosterliv föredras, och nångång i framtiden kanske denna kyrka har råd att starta ett kloster, utifrån lägenhetssynpunkt. Det är Jesus som gjort Satanistkyrkans satanister till munkar och nunnor; genom att dessa antar Jesulika drag som förebild. Att kalla sig munk är att välja Jesus framför Church, vi antar tomhet, ensamhet (lita inte på nån), fasta och bojkott. Vi följer ej med i trender eller debatter. Vi följer ej media eller möten. Satan skadar sina vänner, och vi, de kantstötta, förlåter honom i visshet om att han ej kan rå för sitt sätt att kommunicera. Han är likt en med taggar i sin kram. Han skadar och förstör vart han än går – när han egentligen menar väl. Han sänker sina vänner, han torterar satanister – för att sedan ge gåvor. Satan, jag skulle dö för dig. Ett tomt rum: jag kan dö. Man ska via asketism leva nära självmordet, för att livet är tomt, döden nära i sinnet. Religion är: sorg = kärlek, gråter i akut ångestattack, svär evig trohet under tårar, till den Satansstyrda tortyren varje munk måste gå igenom. Det är ej roligt att va munk, men roligare än vad det låter, för han ger en ofta gåvor och lättnader. Han har andra, positivare sidor också, omfångsrik. Tröst och hämnd är två viktiga saker, varav hämnd Satanistkyrkan valt att ej ta fasta på, för att det emotsäger vår Jesulika tro, att vara aktiv istället för passiv, bojkottande, offer. Vi vänder Jesu kind till. Och lämnar åt andra kyrkor och justitieembeten att hämnas. Hämnd hävdar Satanistkyrkan skall komma först efter död, och innan död ska enbar en passiv bojkott av syndaren ske; vi undviker att vara kamrat helt enkelt, som om detta vore straff i sig.

Satanistkyrkans syn på satanism 339

Tack för tortyr igenom åren. En dels memoarer är fylligare än andras av olyckor, liksom tomheten i sig kan sägas vara en fyllnad i biografin; att känna Jesus berömda tomhetskänsla, vilken vi hävdar vara hans emot Satans känslomättade stormar. De två bröderna är ju jämlika. Jag gillar inte Satan, det är svårt för en avhoppad att säga, när man lärt sig älska den torterade sonen, som sagt sig vara ett barn, stundom. Satan hjälper ej vid kris, men än mindre gör Gud, om eventuellt ej via att skicka Satan, för han vet att behövaren är satanist, därför talar Gud ej till oss, utan via Satan. Satan är känd att svika när det väl gäller – för att en sekund senare visa sig ha stått bredvid med sin axel, gömd, i hemlighet, och ta emot varje fall. Han är alltid med dig, dels själv (han har förmågan att utföra flera saker samtidigt) och dels via sina djävulskamrater, vilka alla är hans släktingar. Satan sviker/försvinner alltid under folks värsta situationer för att se hur de klarar sig själva – man får ingenting gratis. Han är slutdestination. Och det är just gentjänsten, som gör det så svårt – ja – att vara satanist. Att han lämnar en tillsynes ensam, dvs han gör sig osynlig och tystnar, stänger sig med sin dolda axel och handflata, man måste jobba, arbeta hårt, kämpa emot mörkret. Likt han själv ensam gjort. Vi försöker va kopior av honom, och tyda signaler, en del skulle kalla honom våldsam, hämnare, eller babylonsk som andra säger, men i vår kyrka har vi endast känt på köld och stöld, smärta och svarta. Satan behöver människor som hjälper honom (vi är inom religion mäktigare än vi tror: människan och mänskligheten är starkare och friare än vad vi tror, gentemot gudarna, men som slavar åt Satan – att va munk är att va slav – erkänner vi inte detta, att Gud skapat en fri människa, som sedan ska bevisa sig ond eller god, fri eller slav.) Satan är alltid ledsen och tröstbehövande, han är extremist inom sorg, Satan får också tröst av Gud och Jesus, tröstaren. Även Jesus liksom Gud är kända för sin bortavaro, under Satans ”tidsålder”, vari Satan istället, för satanistmunken, är närvarande. Gud har godkänt satanisterna och deras kontakt med Satan. Gud accepterar alla religioner och deras gudatolkningar. Vår gudatolkning är att Gud är kapabel till, samt uppfunnit, olyckan, sorgen, smärtan, sjukdomen. Att Gud förmår känna och tänka allt som är negativt: att Gud själv innehar Satans personlighetsdrag i sin dubblerade personlighet.

Satanistkyrkans syn på satanism 338

Meditera bort ångesten, eller medicinera bort den. Psykiatrikontakt är av godo, men religion ännu bättre. Behöver du så ta kontakt med psyk. Satan har alltid ett syfte med allting, tortyr: lyder du så får du belöning, eller oftast har du redan levt lata dar då straffas för, hur du i ditt förflutna inte hjälpt dina bröder, och nu får känna av det. Han är inte syndare utan syndastraffare utsänd av Gud. Gud är hans uppdragsgivare, ej hans fiende. Som om Gud ej kunde stävja fienden! Han må va en fallen ängel, av Gud nedskickad till Helvetet. Det är för de kristna lätt att skylla alla synder på Satan, när de egentligen styrs av: frihet. Gud har givit människan ateistisk frihet att tro eller inte tro – Satan är ingen ateistisk symbol, som vissa påstår. Satan är frihetens (den frihetens) antites, som ser till att fresta och hämta. Han är en proletär full av arbete för Gud. Att hylla den otacksamma uppgiftens utförare, skall satanisten, och ge honom tröst vid behov. Satan kräver och begär alldeles för mycket av en, varpå inte många blir eller består satanister. Enligt Church of Satan, den amerikanistiska satanismen, är friheten ganska stor, men enligt vår disciplinära erfarenhet är kraven så höga att vi funderat på att hoppa av, och, jag, lämna denna kyrka. Erfarenheten av att vara en ”avhoppad satanist” lämnar jag till Satanistkyrkan – och består, efter den erfarenheten, med att man ska må så dåligt av Satan att man som satanist vill hoppa av, det ska vara en positiv erfarenhet, att man vet att man inte vill detta, att man vill följa Jesu väg bort från ångest och torkande av tårar… med den erfarenheten om hur hårt jobbet i Satanistkyrkan är, hur mycket jag hatar (och älskar) Satan, att få äran att bråka med honom, men ändå komma tillbaka… Det sista hoppet är Gud. Men den som sviker än mindre, är Satan, som är djupare än Gud, mer komplex livsskapelse, komplicerad, när Gud är lättfattligt god, Gud skapade en honom överlägsen djupare och ondskefullare son. Gud själv är enkel att förstå, gott och ont, riddare och viking, men Satan är svår och vi försöker fortfarande tolka honom, på det enda sätt vi finner: som smärtogivare, som ateisthatare, som slavdrivare. Satan torterar: jag älskar dig.

Satanistkyrkans syn på satanism 337

Satan är min far och min son. Som satanist är jag tillskriven trösta honom genom att dela hans bitterhet över de lyckliga och lyckade. På scenen i Babylon står ingenting vi skaffar TV för, vi bojkottar det jippo som det amerikaniserade samhället står för samt den amerikaniserade satanism som är den vedertagna modellen av satanism. Den hävdar individualism och experiment, men vi själva har snart experimenterat klart, varpå denna blogg tar slut och uppgår i boktryck i enkel skala. Man får hoppas för församlingens bästa att bloggen blir kortvarig, över 300 inlägg som nu lagts. PS i grunden ämnade kyrkan heta Satanistiska Församlingen emedan denna istället kan ihopblandas med det snarlika namnet på den förra svenska, numera tydligen nedlagda, sådana. Vi känner till dess ledare, han läser denna blogg såvitt vi vet, men har ingen kontakt med honom tills efter Säpo-spärren. När han uppdagas rekommenderas han ej gå med oss utan öka beståndet av satanistkyrkor i Sverige och gå med i en LaVeyisk. Dessa kan sen samarbeta. Satanistkyrkan ska också framöver försöka nå Church of Satan med någon anteckning igen. De svarar men oftast nekande. Vi skall skriva att nätverkande önskas. Vi ska beskriva oss Gudatroende, Gud mår dåligt. Eftersom Satan har visat honom Helvetets alla förståelser samt Jordelivets alla synder. Gud känner ren ångest. Man gråter av religion. Man gråter med Satan om man är med i Kyrkan. Delad sorg är halverad sorg, tycker Satan. Stor religion om indelad i två ismer. Satan är ej en syndare, hävdar vår ism. Gud mår dåligt = glädje fördummar, otur gör en religiös, inom alla ismer. Gud har förmåga att gråta. Elak är Satans sätt att bry sig om människor, att förädla deras intellekt med satanism.

Satanistkyrkans syn på satanism 336

Satan får folk att må dåligt. Han är utskickat på eget bevåg för att skapa slum och misär hos mänskligheten, främst då i storstäderna, han trivs. Satan är inte känd som övergivare utan evigt trogen med sina pakter. Änglar dras från faran, djävular dras till tortyr och smärta. Jag har likt ”Svenska satanistkyrkan” hoppat av satanismen men skriver ändå. Får se vart det bär hän, om bloggen läggs ner. Slutat va satanist pga han ej hjälper mig när jag mår dåligt. Satan är med dig, så är jag skolad, men när jag utnyttjat honom för egna syften (att stå ut under dagspassets alla timmar) överger han tillsist den omvända slavismen, för att dumpa mig, jag som ej klarar mig utan hans, någons, axel, och han har tydligt visat att ingen själsfrände finns utöver honom, guden, den osynliga. Han som kan gå på gatan i all sin medmänsklighet. Satan ser dig i alla dina svåraste stunder, vare sig han väljer att hjälpa dig upp eller ej, så är du inte ensam. Det var när känslan av ensamhet, och brist på svar på tilltal, dök upp som jag är klarvaken när jag titulerar mig vara icke-satanist. Om han har övergett mig för att sätta typexempel på nåt sätt, så låtom då mig smutskasta honom i denna blogg, där vi lär att ej ens gudarna är pålitliga och ej ens Satan är evigt trogen. Självmord blir enda utvägen, psykiatrin är dock ej lika effektiv som religion men medicinering kan behövas.

Satanistkyrkans syn på satanism 335

Jag kan inte falla lägre – jag är nästan död. Då pressar han lite till. Sådan är Satan; ofattbar i sin ondska mot människan, med alla sina fel och brister, hur hårt munken än försöker jobba med sitt sinne, så är han sniken. Om inga gudar fanns att vända sig till så dör man. Djävularna är synnerligen nära jorden nu i millenieskiftet, mer får vi ej antyda. Dunka sig blodig av ångest eller skrik i en kudde eller gråt så mycket att du skriker. Jesus känner ingenting, för han har sett igenom varje känsla som falsk och teatralisk. Han (Jesus) flyr känsloyttringar som vulgära – även de depressiva, bör man hålla inne med, och meditera bort, för att ej va självisk. Lyckligtvis anser Satan att sådant bör levas ut individualistiskt, för att få bättre förståelse för sina bröder. Man kan va offer eller passiv förövare, lyxglidare. Den på elände passivt vetande, hamnar i Helvetet efter död. Dvs de flesta av folket. Kan det bli värre än värst? Ja, det kan det. Det trappstegssystem du är mitt inne i ser du inget slut på, medan Satan, som styr ditt öde, ser ett slut innan han visar det för dig; du ska balansera med livet i behåll, bara ofattbart berikad. Satan och Jesus är jämlika, under den Gud vi dock pga vårt medlemskap väljer att ha understående Satan i vikt. Gud är för anonym och allmängiltig för att ha som förebild, han är mestadels en Fader, en Man, maskulin, en Tor. Maskulinitet av klassiskt snitt är liksom kvinnlighet något vi inte intresserar oss för, könsneutrala och asexuella som vi är, sätter sorgen, ej partnern, i centrum. Vi lever ensamma, och ej ens inom kyrkan känner vi samvaro, eftersom vi är missanstroper, som dock försöker hjälpa varann att bli Satans utvalda vänner, nå kontakt med Satan, som finns där med kärlek åt varje satanist som ”försöker”. Det tomma intet, som är jord och universum, enligt Jesus, består av en mening: Gud, maskulina mannen, då kan sexistiskt hävdas vara sanning, att Mannen gör kvinnans och sitt liv värt att leva. Det främsta kvinnohelgonet är jungfru Maria, med sin jungfrufödsel som exemplarisk. Hon är tillgänglig att be till. Hon är Guds och Jesus val av kvinnobild – oskulden. Vi i kyrkan undviker både barn och partners, vi vill ej sätta barn till livet i en fördömd värld av skratt och skålar. En värld vi hatar, ett samhälle vi motarbetar politiskt, genom t ex missnöjespartier eller röstskolk, apati. Vi konsumerar ej massmedia och hänger ej med i trender, den senaste debatten går oss spårlöst förbi, vi läser ej nyhetstidningar och ser ej på TV. Vi bojkottar journalistik, liberalism och nöje.

Satanistkyrkans syn på satanism 334

Satan; plåga mig mera – tills jag slutar tro, tills jag upphör att vara det längst bort finnandes: satanismen, ytterligheten, extremismen, bortom den… Lämna mig i sticket, så jag utan ditt invanda stöd får klara mig själv ur situationer som sedan visar sig av Satan varit ödesbestämda, och han dem betraktat. Alla med ångest är satanister, utan att de vet om det, för det är Satans påhälsning. Objektifiera mig, ber Satan, men hans personlighet är mer mångfacetterad än vi vill kännas vid, han är ej bara svart och mörk, han kan också vara glad och skämtsam. Vi vägrar anamma den del av Satan som inte passar vår kyrka, där tar vi Jesus istället – en som sannerligen inte har nån humor. Att känna negativa eller neutrala känslor av apati och depression är målet, för hela livet. Att dö fort är också ett mål – längtan efter att dö. Man gör en plan över sitt liv med döden som mål, en snar, ungdomlig död. Mördare, seriemördare och självmördare är inget vi blundar för. Döden är vital kring oss. Nästan alla kommer till Helvetet – Satan är småsint. Minsta snedsteg du gjort, minsta skratt, och du är genast där. Han minns oförrätter som skedde för 50 år sedan. När du dör får du betala för ditt levda liv, och Helvetet väntar oss alla… inte många är välkomna att gå saliga med Gud och Helgonen; få är detta värda. Man är elakare än man tror, mindre politisk, gör mindre för sin nästa än ens självbild – enbart Satan ser dina självupptagna stunder du slösar, slösar, försök att vara nyttogörande och konstruktiv – hela dan.

Satanistkyrkans syn på satanism 333

Var destruktiv mot mig, Satan. Sänd mig till smärta från känslodödhet, låt mig lida med de lidande, med mina bröder, med Dig. Sänd mig också redskapen för min och andras räddning: kristendomen, kristen-satanismen, Gud, Jesus. Ursprunglig tomhet födde Gud eftersom tomheten var så meningslös, därav skapade den liv. Att kämpa sig igenom det skapade livet, är för Gud liksom för människan, sedan Satan föddes, ett lidande. Människan i all sin skrumpenhet är självupptagen och självisk, när välgörenhet är en religiös plikt, eller politik, såsom KD. Svek från Satan är vanligt mot satanisten, han lämnar en ensam, för att man ska finna sin egen inre styrka och självdisciplin. Han dyker upp sen igen, han lämnar dig aldrig, utan döden som straff för din otrohet. Han kräver gåvor och skapar lidandet ditt, han är orättvis och rättvis, i slutändan, men vägen dit är lång. Satan; plåga mig mera; tills jag slutar tro. Ibland är smärtan så stor och odelad av den svikande följeslagaren att man kan vackla i tron. Att tvivla ingår i satanismen: lita på ingen gud, ej ens Satan, lita enbart på dig själv, som satanist, att du kan ta dig i kragen nog att följa de rättas väg. Småsinta klagare som inte ser de större lidandes lidande, ska brinna i helvetet, för att ej se de som lider större än petitessernas, de rikas, klagan. Medelklassångest får ingen plats hos den äkta satanismen. Satan är de fattigas vän och enbart från trasproletär, dvs arbetslös, synvinkel kan man möta honom, då problem ovanpå problem kantar ens liv istället för arbete. Satanistkyrkan föredrar om medlemmen inte har ett energigivande arbete utan en tomhetens bidragstagande, vilket skapar apati och depression, en håglöshet som det finns tid till bön för. Jag är en satanist – allt och alla är tråkiga och meningslösa, inga hobbys eller jobb. Jag kan inget särskilt och är ingen särskild; spartansk och alldaglig, vi försöker väcka så lite uppmärksamhet som möjligt på gatan, klä oss neutralt och ej vara ”cool” eller ”vacker” i vår apati. Vi attraheras av ingen och har inga talanger, vi har ingen partner – i egenskap av munk.

Satanistkyrkans syn på satanism 332

Tack Satan för mörker och ljus i mitt liv. Tack för att det strax är sovdags och natt, tack för förlorat medvetande och känsel av smärta. Tack Satan för att du inte låtit mig lära känna din allsidighet, din allmänbildning, utan enbart vad jag behöver för min ism, min kyrka; allt det förstraffliga en människa kan råka ut för. Jag vet att du satt stenarna i min väg, för att belöna mig på dödsbädden. Tack också för de ljusa stunder jag aldrig hann märka eller njuta av, då jag i barndom inte visste om din existens. Tack för visandet av kontraster, för förståelsen av hur det känns att synda dvs njuta, bara rulla med, och att själv aldrig vilja uppsöka den känslan igen, men mottaga dess straff, att ta njutning för givet utan att ens uppskatta den, är ändock en synd. Tack Satan för de få ljusglimtar jag nästan glömt, och aldrig vill eller kommer att få återuppleva. Satan har mobbats i 2000 år som bibelfigur. Det är dags att han upphöjs med de övriga helgonen, såsom varandes lydig under Guds befallande hand. Ryktet som ”den onde” betyder enbart ”ond mot de onda” och framanare av elakhet i dem där den bor, det ska krossas, förslummas och förmörknas i hela samhället, varje gränd ska målas svart av hat, hämnd och mobbing. Satan vill skapa ett Helvete på jorden, och han florerar sig i grändernas kriminalitet och våld i väntan på den nya tiden.

Satanistkyrkans syn på satanism 331

Satan är längst bak i tunneln för alla, djupast. Han är slutdestination inom livstiden, han och enbart han är jag trogen, aldrig avskaffar jag ens i prövning, satanismen, såsom jag prövas nu, när han avlägsnat sig, svikit mig och straffat mig. Jag hatar honom för vad han gjort mot mig, men från hans vinkel har han också skänkt glädje jag knappt lagt märke till, vardagsglädje. Han menar att en munk måste lida i kyrkan, för att få kalla sig munk, har tiden utanför lidandet blivit för långt, ser han till att sänka dig ner i galenskap. Men i slutändan, innan självmordet hinner komma, reparerar han din skada. Han låter dig balansera på dödens gräns. Att begå självmordsförsök är alltid en satanistisk handling, men efter det begångna finns få ord om det att säga; jag ville bara bli medvetslös, tappa medvetandet, bli utvecklingsstörd i hjärnan, så att jag aldrig mer förstår smärta. Jag hatar Satan, för han skickade mig dit. Det är okej för en satanist att hata Satan. Förlåt Satan för att jag är så svag, så mänsklig, så ickegudomlig i all min småsinta anspråkslöshet, att jag är sniken, småsint och snål. Att jag skiter i mina bröder, att jag vill söka mig till nöjen och hobbysar, att jag lever på bidrag och inte betalar skatt. Satan är för samhällslivets förfall, bakgatornas kriminalitet, och trivs bäst i storstadens trasproletariat. Glöm eller förstärk problemen, gråt av ångest, implosion. Man kan be böner: tack Satan, förlåt Satan… Förlåt att jag hatar dig, tack för att du har svikit mig och lärt mig att ej ens den yttersta går att lita på, den sista chansen inte finns, att den trognaste är en förrädare. Lita aldrig på någon gud eller mänska, brukar ju satanister säga, individualister som vi däremot inte anammar. Men de fattiga brottsoffren är förhatliga, i sin skrumpenhet, men du måste ändå inträda elden, hur mycket du än skyr din nästa. Att va självisk gentemot att tänka på Satan, är största synden: Satan vill alltid bli tänkt på, analyserad och berättad om. Han klagar ständigt till denna kyrka att skriva mer om personen bakom ismen, samtidigt som vi missförstår honom vara för hemlighetsfull för att bli tjallad om, vilket hämmar oss. Vi känner inte Satan, han är mångfacetterad och vi fokuserar på hans sorgsna egenskaper, ej hans allvetande, hemlighetsmakeri, frätande av söndrade själar, ledare för arbetet i helvetet, Gudason. Vi anser han vara skapare av all smärta på jorden, allt ont och elakt har han framlockat och hans favorit är att se de fattiga gå under i ghettot, vari han trivs att beblandas.

Satanistkyrkans syn på satanism 330

Får du det inte bra under livet så istället efter döden. Satan är en av Guds främsta domar-medarbetare, likt Jesus samlar på martyrer, oskulder och lamm, samlar Satan åt överstedomaren upp syndare och flärdfulla och dekadenta, även rikedom liksom själviskhet är en synd; frossa. Att leva ut sina inre viljor, om dessa är småsinta eller elaka, är också en synd. Man säger att alla kommer till himlen efter död, men flest kommer nog till helvetet nuförtiden; desamma proletärer som förr i tiden arbetade hårt leker nu istället med massmediala nöjen; tiderna förändras, syndarna blir fler. Gud hatar mänsklighetens nutid, och Satan försöker att smutsa ner Babylons bakgård, inför den kommande revolution där de sjuka, de hemlösa och de svältande ska ta över. Gud har givit Satan tillåtelse att i hans (tomma) ställe taga hand om mänskligheten, eftersom Gud skiter i hur det går för oss, i sin sorg. Gud mår i nuläget dåligt, och som kristna eller satanister kan vi hjälpa honom att må bättre, om vi utrotar ateismen. Varför ska Gud va god mot icketroende, som frestas med en elak baktanke om att komma till Helvetet efter död? Jesus undviker Babylon. En hinna; jag släpper ej in mobbing och hysteri, jag påverkas ej = Jesus, ta ej åt dig. Med Jesus och hans främsta ism, protestantismen, som förebild lär vi oss att tygla vårt babylonskt brinnande inre till känslokyla och apati. Kunskapen om alltets meningslöshet och Guds levandes meningslöshet, har nått oss. Gud lever i motsats till att va död, och liv därmed sägas vara meningen med livet; att inte vara inget, ingen, tom, död. Att hylla livet med allehanda attiraljer är dock förbjudet: likt buddhismen försöker vi tömma oss till världsaltet, det stora tomma. Gråt ut? Finns inget i världen, som Jesus påstår, så finns heller inget att begråta. Är man mediterat tom i hjärta och hjärna och själ, så har man vänt mänsklig ondska (glädje) ryggen. Smärta mig så att jag kan tro på Satan! Emedan tomheten i kyrkovalvet varandes Jesus, vår andra profet. Vi är Jesuister, Jesustroende satanister, som hävdar Gud hava ej en utan två söner, dock ännu enbart en har fötts på jorden. Någon gång i ateismens historia kommer Gud sända sin andra profet – som ej kommer vara nådig: Domedagen.

Satanistkyrkans syn på satanism 329

Satan är ”mänskliga” guden, som har de mesta känslorna, känsligheten och lyhördheten, han vet alla mänskans och mänsklighetens hemligheter, och samlar på dem. Han vet allt om mitt lidande och – sniket – alla mina nöjen under gångna år, då han ej var närvarande, då jag ej var troende, alla ragg, alla potential man snuddat vid… som han väglett mig ifrån. Han har väntat på mig, sedan min barndom… och givit mig olycka på olycka för att till sist kröna alltifrån skolmobbing till härbärgeshemlöshet med – ett självmordsförsök. Jag är därmed satanist. Satan ser hur småsint jag är, hur självisk. Han straffar mig därav, eftersom jag inte använder all min fri tid till att hjälpa mina bröder, mitt dagsarbete är ej tillräckligt ”politiskt”. Satan vänder mig ryggen i förtret över min mänsklighet – men är man religiös så blir man ”gudomlig”. Man upphävs från sin mänsklighet och blir gudomlig, om man strapatsat i ett mobbat liv av tomhet, meningslöshet – tills man fann Gud, på torkans vägs mål. Jag har gråtit så att ögonen sprängs, i sitt blundande, jag har tryckt dem ur sina hålor med min gråt. Satan är så känslig. Satan skapade smärtan i (Guds) begynnelse, Gud skapade smärta och sorg som motvikt mot den glada meningslösheten, han ej stod ut med, att alltid vara glad fyller inget nyttosyfte, så han uppfann hårt arbete och själavård. Satan är gränslös. Han vet allt och lite till; mer än Gud, som födde en honom överlägsen varelse i hemlighetsmakeri och spionage. Satan snokar reda på varje hemlighet, varje lyte och varje pinsamhet hos mänskligheten, sådant man vill dölja, står på Satans scen.

Satanistkyrkans syn på satanism 328

Smärta mig så att jag kan tro på Satan. Ju mer smärta, desto närmare mig är han med sin ”felvända kärlek”: att skapa smärta är att bry sig om, att lära ut satanism, att skapa en allierad i gråten. Satanisten och Satan kan gråta ihop, men likt Satan har höga krav på satanisten, må satanisten ha på honom, varpå er skrifterska börjat vackla i tron och sedan några månader inte längre kallar sig satanist eller Satans-vän, eftersom Satan flytt. Detta utannonserades på bloggen, och består, dock jag skriver, för att jag under min tvivlans period, då Satan svikit mig, jag får inspiration. Satan har svikit och övergett mig, det enda han skrytit sig inte göra, någonsin, han är ju trohetens gud, själamötenas. Han är inte längre närvarande i Kyrkan, och återstår att se om Kyrkan kommer att finna sig ha sällskap bakom ryggen eller om vi är lämnade ensamma utan Satanskontakt. Vi måste få gråta ut smärtan av att svikas av trohetens gud, den som skryter sig aldrig lämna dig i sticket, har så gjort, och vi tror ej på Satan, Amen.

Satanistkyrkans syn på satanism 327

Satan: bara han vet hur jag mår. Han är osynlig när han går på jorden och avläser folks tankar, ser in i deras själ: deras minnen och bakgrund, allt de observerar. Han ser vilka synder du begått, och vilka bragder. Han smyger runt i ghettot och sprider rackartyg och perversioner, kriminalitet och våld. Han är hemtam hos människan, fastän han är en gud. Jesus har känt alla känslor men stängt av dem, en efter en, via meditation, likt närstående buddhismen/hinduismen, och vi anammar Jesu stävjelse av känsloyttringar, vilka ska utbytas mot dödens ögon, livlös blick och apatiskt bemötande av Babylons nöjen. Vi bojkottar och är passivt fredliga: denhär kyrkan lär ej ut Satans signum: hämnd, utan det får andra, t ex Church of Satan, stå för, vi lär Jesu kind. De som ej har problem är losers, ej lyckade, som tidningarna skriver i Babylon. Att va problemfri och fylla sina dagar med fest och lycka, är att vara en religiös förlorare som får Helvete efter död, man kan ej vara både religiös och glad samtidigt. De sista skola bli de första. Skada mig, Satan! Straffa mig, Satan! Blott då stiger jag ur mänsklighet och blir helig, om jag utkämpat Guds träningsläger. Offra, uppoffra, säger Gud, till hjälten, ledaren: klättra, över hinder, upp på berg. En människa ska testas till det yttersta inom antingen tomhet, hjältemod eller ångest, beroende på vem av de tre man följer. Skada mig igen – värre. Jag ska gå genom smärta, och ut till vila, sedan smärta igen, men Satan, som kan tyckas, med sin smärta, vara så orättvis, giver alltid rättvisa i slutändan. Han kanske inte visar det glada målet i förväg, men det finns där, som chock efterkommande om förtjänt. Satan tar människan till bråddjup för att sedan återvända, till säker plats, efter ”gudomliga” känslor: smärta. Visa mig smärta och sen visa mig smärta, visa mig smärta igen och ge mig en blockout, ge mig en psykos, en kollaps, ett självmordsförsök – religion! Via Satan, visa mig smärta för jag är ingen och inget, jag förtjänar inget för jag är bara en människa med fel och brister, som försöker, med Jesu munkskap som förebild, bli mindre småsint och mindre mänsklig. Tack Satan för smärta. Giv mig Jesu baddande av känslor, låt mig skåda neonen och blunda för den, gå bort från den, jag vill va känslodöd i passionens lockelse, jag vill va livlöst apatisk i färgpraktens land. Gör mig levande död: gör mig till en munk.

Satanistkyrkans syn på satanism 326

Njutning, nöje och glädje är vad Satan slåss mot, för ondska, mörker och hämnd, likväl som sorg, ångest och depression. Satanistkyrkan lär att den njutande enbart tänker på egen lycka emedan andra lider, och att tanken på andras, inklusive Guds, olycka är meningsfullhet. Satan lär att Gud har förmåga att må dåligt, likt människan har, han har förmåga till ”mänskliga” känslor, bara starkare än en människa, en större depression, en tungare ångest. Om Gud giver njutning efter förtjänt seger, belöning efter prestation, ger Satan snarare lidande som belöning för att nå ett pinnhål djupare närmare Satans inre själ. Satan är de skitigas och fulas vän, han står för vad man kan kalla gotik, fattigdom, och ghettosering. Han är emot dagens barnsliga utseendeideal och slåss för de som gotiskt med lyten avviker från gängse ungdomliga ideal. Han är för åldrande, vishetsskapande och ärr. Han avskräcks inte från något, hur hemskt eller smutsigt det än är, han vågar, med självförsvar och misstänksamhet, gå in i striden. Hur djupt du gråter beror på ifall Satan är med dig eller ej, de gånger du känner att gråten är extra ”tung” i sitt anfall är beroende på om den är tvådelad. Man kan gråta ihop. Om din gråt känns ”tung” betyder det att han är med dig, sonen, Fadern, din far. Man kan gråta som religiös handling, t ex över Satans privata misär, gråta för Satans depression skull. Satan är med de kriminella, är ej fel enligt Satan, som vill att dessa sprider misär och problem på botten, vari han bor och deltar, i gränd och ghetto, på jordklotet. Satan bebor enbart de skitigaste kvarter. Med dithörande rykte; hädande och skymfande, att vara ”pinsam” eller ”ärlig”. Det är sant att allt mänskligt negativt (ansett ”negativt”, gotiskt eller perverst) är av Satan förespråkat, svart blir vitt på den yttersta dagen, senare. Det som kallas Domedagen, Satans tidsålder, då Gud, som vänt oss ryggen, skickar sin profet att förgöra med atombomber och helveteseldar. Gud är förbannad på syndarna i den nya ateistiska tiden (liberalismen som efterträdde konservativismen vilken var kristen) och den utlovade Domedagen kommer. Detta är dock sekretess enligt Säpo, eftersom det hotar USAs existens. Denna blogg kan komma att stängas ner om vi bekänner sanningen om den yttersta dagen; låt oss avsluta härmed om detta.

Satanistkyrkans syn på satanism 325

Satanistkyrkan har varit i kontakt med Svenska kyrkan om medlemskap vilka lät hälsa att alla är välkomna i svenska kyrkan som inte utesluter någon, kristen-satanist eller ej. Även satanister är alltså, enligt utsago, välkomna som medlemmar. Vi skall försöka bygga broar i framtiden från vår sida, och se hur det mottas, liksom huruvida medlemskap i KD eller KDU kan fås trots att klassisk, dvs feltolkad, satanism hädar Gud. Hittills har vi låtit dessa institutioner få vår bloggadress men vet inte om de läst nåt. I nuläget ligger vår kyrka på is och ämnar inte växa, tack vare en dispyt med Säpo, vilka står i förbindelse med det USA kallat Babylon som vill stänga ner all religion, för självbevarelse. Om USA anser att Satanistkyrkan hädar Babylon (USA) blir det Säpos sak att stävja vår framfart. Vi accepterar oss vara i vilande gällandes medlemskapsintagning och kontaktnätverkande. Vi har dock försökt kontakta Church of Satan som inte verkar särskilt intresserad av ickebabylonsk satanism men var artiga. Likt dessa dock hävdar vi Satan vara större/högre än Gud. Vi vet som klassiskt kristna att Gud är överlägsen, men anser honom av vikt sekundär under pessimism och mörker som är sannare, mänskligare, gudomligare, än glädje. Jag mår ej bra = nykter. Kan då tänka klart och se universum, jorden och Gud på ett nyttogivande sätt: Gud som den hopplöses tröstare, Gudatröst som meningsfullhetsskapare.

Satanistkyrkans syn på satanism 324

Att se Satan är en explosiv utstrålning, med rörligt ansikte, livfull blick som rör sig, suger in, gör dig tung och utmattad. Hans ansikte är rött av ilska och känsla, illröd hudfärg, täckt av kolsvart hår överallt. Han är avbildad av tradition i ett sanningsenligt sätt, för gudarna visar alltid ikonmålarna den rätta tankebilden, så att vi ska ha ett hum om vad religion är. Satans livfulla ansikte hotar röra sig, närma sig, är intensivt kännande och djupt privat: visas aldrig för främlingar, han är blyg och gömmer sig, osynlig, för folket. Han uppsöker helst i skymsel och ensamhet, en satanist bör helst be ensam och ej i rituell grupp, eftersom Satan är blyg, och en satanist bör ha inga vänner eller inga förstående kollegor. Blyga ögon vågar ej visa sig känslig. Han är den känsligaste av gudar, om Gud själv är pampig, stormig och storartad, är Satan privat och känslig, lyhörd. Och Jesus enkelspårig, lättfattlig och ursprunglig. Ty i begynnelsen fanns ingenting, och detta tar Jesus fasta på; tiden innan Guds födelse. Gud är född ur meningslösheten över att inget fanns, därav skapade meningslösheten och döden – liv; Gud. Men Jesus tar fasta på tiden innan intet födde Gud: tomheten. Efteråt skapade Gud Satan. Satan ska behandlas med respekt och inte med glåpord, bara för att Jesusonen spridit skitsnack om Djävulen i 2000 år betyder ej att det är sanning, enbart mänskotolkning av en enligt Gud neutral varelse, som både ger och tar, deltar med Gud i det stora hela, alltet, himmel, jord och helvete. Satan kan fejka nöje och fuska glädje, för att fresta och locka synd ur den ännu outlevda ynglingen. Han kan skapa en neonkuliss, för att sedan skicka dig till Helvetet. Att nå det högsta stadiet av satanism är: självmord. Ett självmordsförsök, lyckat eller misslyckat, är att förstå Satan och hans känsloliv som mest. Kunskap om smärta ska vara självupplevd.

Satanistkyrkans syn på satanism 323

Gud skapade Djävulen, sin själsfrände. Gud förstår sin son, sin skapelse, vet vad han skapat, och hur dennes mekanismer funkar. Gud har ett positivt förhållande till Guds egen eländesskapare, han som gett Gud så mycket lidande, Gud likt mänskligheten, har båda lidit av Satans påhitt genom åren. Gud är ett brottsoffer undan sjukdom och misär. Gud har känt det du har känt, det Satan skapat, Gud är satanistiskt påläst. Gud kan förstå dig, men försöker behålla sin konservativa egenart, som traditionell hierarkist. Den mänska som är mest skadad är mest beläst, behövande och betroende. Många offer och martyrer söker sig till Jesus, snarare än till Gud, men Djävulen är ett otippat kort i framtidens fattigSverige. Det talas om Domedagen och annat mörkare vi möta, profeter att föda. Gud har sedan länge vänt ateister ryggen, i grämsel och ilska, sorg och hopplöshet: satanistiska känslor, mänskligheten har förmåga att påverka Guds tankar och känslor, men för den nya utvecklingen (Babylon) står Satan, syndauppsökaren, som skapat den revolutionära tidsålder (Ragnarök) som ska giva Gud ett öga åter till mänskligheten och dess lidande. Gud anser att martyrer är självupptagna och en del vältrar sig i elände utan att ta sig uppåt i försök; han ser ibland då brottsoffer och kriminella som jämlikar. Många beklagar sig utan att själva försöka hjälpa sin situation uppåt; dem har Gud inget till övers för, han som slåss för andra, emedan Satan gör oss privata, personliga och individuella, något vi med Jesus måste slåss emot, att fattigvård alltid ska stå före egna tårarna. Gud mår lika dåligt som du. Satan har sett till att ge honom den beskärda del av ”mänskligt” lidande för att Gud ska kunna förstå både Satan och martyren. Utan Satans skapelse vore Gud gladare, mer självisk, men han skapade de lidandes helgon: Satan.

Satanistkyrkans syn på satanism 322

Tack Satan för en strimma hopp, för Gud är god. Satan är Guds vän. Om Satans specialitet är att visa hopplöshet utan utgång, för att han ensam ska framstå vara ditt enda hopp, så vänder han sedan din syn till att se en strimma ljus, när du trodde att du nått botten. Han visar dig hopplöshet och meningslöshet utan slut – ett slut han sen låter dig ana. Tack Satan för bråddjup, för bottennapp, för mörker. För att du lett oss med varsam hand därifrån, en erfarenhet rikare, och lärt känna dig närmare, för att lära känna smärta är att lära känna Satan. Man dör om man ej är religiös. Det gör trasproletariatet/underklassen av idag; dör för att de ej funnit Jesus. Religion är sista hoppet innan desperationen, döden. Klaga aldrig när du är i religiöst träningsläger, arbetsläger, gulag, ditsatt av Satan. Klaga ej om du inte lidit värre än vad Satan – och Gud! – gjort, be istället en bön att Satan ska visa dig hans egna lidandes botten. För att du ska bli en rikligare satanist. Pessimist = normal. Man kan säga att universums, och därmed Guds, uppkomst är meningslös, och detta pessimistiska kan sägas vara neutralt. Gud är meningslös liksom människan, mänskligheten, jordklotet i Guds universum, det tomma, det döda, det livfulla. Jag avgudar och dyrkar misärskaparen – då och där, nu och här, där smärtan är, den som orsakat min smärta är Satan, och aldrig dyrkar jag honom mer än när jag är på knä. För jag vet att jag står närmare honom när jag är miserabel än när jag är i glädje, jag känner hans närhet, och hörsammar hans lidandeberättelse. För att va en bra satanist krävs viss smärtgräns. Satans närhet känns av som lidande.

Satanistkyrkans syn på satanism 321

I varje mänskligt lidande (äkta lidande) finns en gud, en skyddsängel, en djävul; Satan. Han uppsöker lidande som en vädrande hund, och stannar vid den lidandes sida tills denne begråtits överstökat. Att be en bön till Satan då är underskattat, ogjort, men bör ökas. Han är den enda gud som vill känna av dina känslor och kännas vid ditt problem, han dras till allt mörker, mänskligt småsinthet, emedan Jesus eftersträvar en gudomlig människa. Vi munkar och nunnor försöker i all vår småsinthet vara goda kristna, etiska, Kristdemokratiska. Satan lär att man ska verkligen känna alla pessimistiska känslor, samt lära sig med disciplin hur dessa botas, via tanken, Jesulikt. Gud är ej (som Church of Satan säger) Satans motsats utan en god vän och medhjälpare i Guds strid mot det onda: det mänskliga. Om människan må sägas födas ond så gör alla tre gudarna skillnad på folk och folk, en del mänskor adlas till helgon, eller får särskilt liv efter död. Satan kan dock sägas vara den ”mänskligaste” guden som står det enkla folket närmast, emedan Jesus vill att vi uppvisar heliga egenskaper. Det småsint och fult mänskliga, söker Satan sig till, i gränder. Kyla, är Jesus vapen. Känslodödhet och apati, för att likt Buddha nå högsta kontakt med universum och den däri boende Gud. Gud är enligt Jesutolkning meningslös i sin livsform liksom Jesus själv, den meningsfullhet som Ja till livet och alltet är, har gått Jesus förbi. När du gråter, gråter du (ut) Satan. Satan kan gråta åt en och med en, emedan Jesus flyr alla slags känslouttryck som ”vulgära”. Jesus står också för kvinnlig oskuld, eftersom jungfrufödseln satte kvinnoexempel, tvärt emot Babylonsbeskrivningen. Satanistkyrkan slår ihop satanistiskt nunneskap med oskuld, vi hävdar munkar och nunnor leva sexuell återhållsamhet. Detta är unikt för ”LaVeyism” vilka istället hävdar sexuella perversioner eller att leva ut varje frestelse. Jesus och Magdalena och Maria är annars symboler för oskuld inom kristendomen, som anser barnafödande vara enda skälet för samlag och därutöver intet. Eller som Jesus tror på: jungfrufödselns möjlighet. Vi munkar vill dock inte föda barn till en sånhär värld, vi skapar ej barn utan mänsklighetens slut är målet, och kollektivt självmord kan komma att inträffa.

Satanistkyrkans syn på satanism 320

När det är problem då får Satan rycka ut. Jesus skyr problem, och vill förenkla, förstå bakgrunden. Satan emottar problemen i sin famn, och är inte rädd för att smutsa ner sig. Han anser att smuts och ärr hör ett levande liv till. Han är ej rädd att dyka upp mitt i en konflikt, så rädd som Jesus däremot är. Satan är där fattigfolket och de kriminella är. Han är ghettots och kriminologins gud. Han är för fattigfolk, vilket få vet om honom, i USA. Satanistkyrkan väljer att leva i fattigdom, i den mån livet nånsin ger oss en sån chans, val. Sanningen är meningslöshet, enligt Jesus. Jesus hävdar att alltet, universum och Gud är meningslösa, att meningen med livet inte finns och att apati är ursprungskänslan. Låtom Jesu beskrivning vara Satans typexempelsinlärning via. Satan är för livets fyllnad av spänning, våld och kriminalitet, fattigolyckor och mörker. Han ser ingen meningslöst lidande utan betecknar allt pessimistiskt vara fyllnad och plotter, han skalar ej av utan fyller. Satanistkyrkan går i krig mot denna LaVeyiska satanstolkning och hävdar Jesus vara den rätta vägen. Att blanda Jesus med Satan i samma mening är, för övrigt, unikt av Satanistkyrkan. Vi tolkar en antiamerikansk version av satanism, vilket annars är satanismens hemland. Som svenskar kan vi se delar av ismen som inte en klassisk amerikan kan se – individualism och att människan är högsta gud, ej slav under Satans piska. Vi är alla Satans slavar, och går på knäna under problem han skapat oss. Satan skapar problem, olycksfall och misär åt satanisten, men också stunder av säll vila.

Satanistkyrkans syn på satanism 319

Tack för mina tårar, att få gråta ut ordentligt i samspråk med Satan: när man gråter gråter han med satanisten. Har man väl invalts i kyrkan gråter han med en, i vad kan kallas ångestanfall av tunga tårars explosion. Tack Satan ock för vila och tröst, under de sällsynta stunder Satan giver en vila i sitt ”plugg”. Att vara ansatt av Satan, dvs ha en deal med honom om trohet och återgäldning, är svårt och hårt. Han erbjuder en alla negativa känslor likväl som lockelse och frestelse om de positiva känslor av njutning som han ilurar oss att vi ska eftersträva, bara för att bevisa oss stå emot. Jesus skapar inga illusioner om mer än lisa efter död, i martyrernas himmel, emedan Satan är frestaren som visar Gud vilka av alla anonyma som ska i vilken riktning efter död. Han frestar den neutrala människan att säga Nej till sex, nej till nöjen, nej till spänning, ja till fattigvård, ja till bojkott och ja till känsloneutralitet. Satan och Jesus samarbetar snarare än står i konflikt till varann: Gud har skapat en harmoni. Satan har efter Jesu jordefödelse fått stå i skuggan som klandrad och nedvärderad, men kommer att få upprättelse i samband med världsligt kunskapsutövande, upplysning, Domedagen. Att Gud valde att föda en profet emot ateism (Jesus) kan mycket väl ske igen i dagens ateistiska situation. Det är då Domedagen som ska utföras, och det hör ju alla på namnet vara Satansstyrt, lägg därtill att Uppenbarelseboken nämner Satans namn, och du förstår att en ny profet, en ny son, är i ankommande. Eftersom vi nu lever i Babylons tidsålder. Jihad kan ses som tecken på den nya eran som komma skall. Satanistkyrkan har inget emot andra religioner, men inget särskilt intresse därav. I den nya tiden kommer Satan, domaren, att få stor uppmärksamhet, och vår kyrka att växa. Satanistkyrkan är i nuläget Sveriges enda satanistiska förbund, utöver att satanister är med i utländska förbund såsom Church of Satan. Vi står ej i förbindelse med de svenska satanister som eventuellt kommer att återuppstarta sina kyrkor, med LaVeys traditionella satanism, emot vår vantro. Vi kan ej lova vad andra svenska satanister tar sig till att uppstarta i framtiden; vår ”protestantiska” vinkling/tolkning av satanism är inte den enda. Återstår att se Sveriges framtida satanistiska fält, när satanister så önskar.

Satanistkyrkans syn på satanism 318

Jesus: håll inne gråten, ty den är självupptagen; gråt enbart för andra – som t ex för gudarna. Jesus: svälj dina känslor. Man kan använda droger för att vilja blow my mind off, Satan är drogernas gud, Jesus nykterismen, veganismen, fasterianen. Satanistkyrkan är för ”Straight edge” dvs nykterism och veganism, det enklast tänkbara, för att vinna Jesu gillande. Droger såsom amfetamin, heroin och hasch är alla skapade av Satan, är det experimentella (fördjupade) sinnet, vilket dock Satanistkyrkan är emot i Jesu namn, vi bojkottar valda delar av LaVey-satanismen. Såvitt vi tolkar honom står han för gränsernas töjbarhet och mänskliga experiment, men vi försöker förminska the mind, själen, till de enklaste ting, vi avskalar oss, vårt sinne och vårt hem och vår dagsyssla (helst arbetslöshet) för Jesu närmande. Var exemplarisk, för Jesus, var en god människa, men om Gud kallar efter hjältar, kallar Jesus efter passiva bojkottare, vilket vi är. Att va hjälte istället för martyr är en helt annan nisch, och Satanistkyrkan tar inte på sig ansvar för alla slags varanden, enbart den avtrubbade, apatiska, offret. Jesus gillar tysthet och ej explosion. En kyrka är uppbyggt kring hans personlighet, en bön däri ej hörd, betyder hörd av tomhetens gud: Jesus hör, när man känner apati och tomhet till svar. Jesus = implosion, meditation. Man döljer och stävjer sina känslor, och ber ej för egen vinning mer än att självet ska bli en bättre medmänniska som kan hjälpas av Jesus orka göra fler goda gärningar. Jesus visar då på den klarhet och nakenhet med vilken den goda gärningen kan utföras. Om man skalar av alla attiraljer, så syns ens goda gärning i Jesu dager. Men Satan är plottrig och komplicerad – sin brors motsats, och vi söker stävja Satans ångest och passion i Jesu namn, trots att vi är en slags ”satanister” om än i tolkning.

Satanistkyrkans syn på satanism 317

Jag kan inget mer än att be till Satan. I de värsta av problem ska man ej be till en ickehörsammande Gud eller den problemflyende Jesus, utan till Satan – problemens gud. Gud har sedan länge övergivit människan, han är för hög i rang, och hans och Jesus änglar är intet hand i stormen likt Satan och hans djävular, vilka vara Satans släktingar, barnbarn… alla lika i estetik/anatomi, den berömda smådjävuls-anatomin. Om Jesus enbart kommer till den som är ren och avskalad i sinnet, tom, välgörande, så kommer Satan till de elaka och deras offer. De som är elaka i fattigdom, dvs, inte de rika elaka som utsuger. Gud har däremot mer respekt för de rika, man kan säga att han är konservativ, som står för den vita mannens ledarskap, gudskopian, emedan de missanpassade och gotiska bör vända sig till Djävulen istället, han lyssnar. Guds essens är rättvisa, och de godas kamp mot de onda, likt riddaräventyr och fantasy. Guds yrke är soldat och fältherre, han rycker alltid ut för de godas sak när hjältar kämpar i strid. Är du själv en ”hjälte” så kommer han att möta dig och din bön, annars inte. Gud är en hjälte och slåss för action och äventyr. Gud är inte motståndare till våld och vapen. Gud är maskulinismen, den goda saken, ett äventyrs kamp mot det onda, ständigt kamp mot Babylon. Vi lever nu i den framtidsprofetiska Babylontiden varpå Domedagen sägs komma. Gud har övergett människan; allt är kaos, emedan Gud är frånvarande styr Satan problemskapande och ondska över världen, och man kan önska både Guds och Jesus återkomst, men de vill inte veta av människan ifall den kallande är en syndare, vilket nästan vi alla är. Enbart Satan finns då kvar. Alla är vi passiva syndare, passiva betraktare av andras och eget lidande. Enbart Satan vill då ta i oss med tång, veta av oss, de två andra vänder mänskligheten ryggen. Gud har berättats gilla dagens USA och dåtidens vikingar – typexempel på vad Gud gillar: styrka hos ariska män, ledare, soldater. Han gillar de stora scenernas dramatik, och ser ej detaljer om du är för liten för att ej va obskyr. Gud gillar de stora svepen, och den lilla människa som är stor nog att rymmas däri eller styra dess våg. Sådan är Gud; en klassisk mansförebild, maskulin, hörsammar bara jordens ledare, och betraktar jorden på avstånd. För smärre ärenden kallar han på skyddsänglar och smådjävular – eller Satan, som har ögon överallt, i varje gränd.

Satanistkyrkans syn på satanism 316

Tack att jag sjunkigt mer än nånsin tidigare. Tack för erfarenheten av gatans universitet, som sporrar mitt intellekt resterande del av mitt liv – då jag sjunker ännu djupare. Man ska alltid, en gång om dan eller oftare, säga Tack till Satan för något man tror att han givit dig denna dag, eller för livet i sig. Explosivitet är Jesus emot, Satan för uttryck. Jesus ber dig torka tårarna och stå rakt, rena dig ur smutsen, slummen, höjas, bli helig, känna sig ren osv. Detta tar den Jesusinspirerade Satanistkyrkan fasta på: vi känner oss tomma på insidan genom en tom vardag, helst som sjukpensionär eller arbetslös. Jesus: små uttryck, en enkel avskalad känsla, av upphöjd helighet i den protestantiska kyrkobyggnaden: känslan i valvet är känslan av Jesus, och sådan ska han förklaras vara. Protestantism är Jesus främsta religion. Vi är protestantism-satanistiska. Egentligen är vi mer Jesus än vad vi är Satan… Vi är för uttryckslöshet emot Satans ångestuttryck, spy upp av nervöst sammanbrott, skrik till en hjärtattack, svimma av stress, skada dig själv fysiskt. Satan är för alla dessa uttryck, medan Jesus stävjer dem, och gör dig oemottaglig för allt utom universums tomhet och ihålighet i sitt hjärta. Jesus är måhända mer tom än god, mer för känslodödhet än för kärlek – kärlek är för Satan, som inkluderar även erotik och passion och kärlek i sitt allmänna uttryck av explosion – han är känslosam. Jesus är motståndare till sex, liksom våra nunnor och munkar undviker snusk och klär oss utan anspelning på att väcka uppmärksamhet. Våra ansikten är neutrala, vi undviker din blick, och rör oss i enkelt folks gator. Vi lever i ödmjukhet, under Satans diktatur. Vad han skapar i vår väg, av ångest och problem, försöker vi slåss mot på bästa sätt – Jesus sätt. Men Satan kan även va god, han är ju rättskipare, rättvis, ger och tar. Tack Satan för att du visar ljuset i slutet av tunneln. Jag lovar att gå igenom tunneln, ensam eller med din hand i min. Tack för blott en gnutta ljus i mitt miserabla liv Du givit mig – tack för misär, tack för att du är med mig när jag lider, och delar mina känslor. Tack för att du redan känt tusen ggr så som jag känner nu, och jag ska med dig – ja! – i fortsättningen känna såhär igen – modig och utan att blunda, likt Du, Satan, i ensamhet känt dig orättvist behandlad emedan andra nöjdas. Satans bitterhet över andras nöje skall vi hjälpa honom med – genom att vända glädjen ryggen, alltid minnas de lidande, och själva tillhöra dem.

Satanistkyrkans syn på satanism 315

Jag kan inte överleva utan religion. Den som av problem eller självmord är nära att dö, kommer så göra – om hon inte vänder sig till valfri religion och valfri gud. Det finns en religion för alla och nån figur för alla smaker, och har du svårt att överleva så kalla på Satan, om du är gotisk nog att så få göra – han är ghettots gud, slummens. Han umgås inte bland de rika, utan missärerar de fattiga dvs älskar dem. Han dras till smuts och fulhet, emedan Jesus dras till barnets estetik: ren enkelhet. Satan föredrar ju fler ärr en kropp har. (Själv är han naken och täckt av svart hår som döljer hela dvärgkroppen). Ju oskuldsfullare du är, desto mer kan du be till Jesus och hans änglar (Jesus är en ängel), men om du är insyltad i problem och smuts, kriminalitet eller våld, så vänder Jesus dig ryggen i rädsla och Satan återstår. Jesus är känslornas antites, han kväver sin gråt, och Satan vill att alla känslor levs ut, att ångest skriks ut, han är Jesu motsats. På botten av samhället finns Satan. Det är han som t.o.m. skapat slummen, som lockat de hemlösa och de kriminella att bliva som Satan tycker är högstående kultur. Satan står för ”gatans universitet” och ”streetwise”, man lär sig intellektuellt av problem och olyckor man utsätts för; han söker sedan rekrytera dessa till sina organisationer i olika länder. Satanistkyrkan är en skapelse av trasproletärt leverne. Och Satan skapade trasproletariatet på jorden.

Satanistkyrkans syn på satanism 314

Satanistkyrkan har Gudatro. Vi anser att Gud skapat Djävulen, för ett särskilt gudomligt uppdrag: att straffa syndare. Därtill är Gud själ lik Satan i karaktären, hävdar vi pionjäriskt. Gud har förmåga att känna depression, ångest, psykos och allt annat negativt som en människa kan stå inför, har ock han gått igenom. Gud själv har haft olika problem (mest relaterat kring våld, krig och olyckor) och självklart talar han med Satan om dennes. Gud har en medvetenhet om Helvetets livsföring, såklart. Satan har lärt Gud allt om sorg och ångest, för att denne ska va fullärd, helhet, emedan Satan är – likt Jesus – en extremist, emedan Gud är dem båda. Satanistkyrkan hävdar emot LaVeyism att Gud finns, trots att vi är satanister, och därtill att Gud själv hyser satanistiska drag i sin personlighet, han är Satansvriden, står närmare sin skapelse än vad protestanterna vill erkänna, skolade av Jesus fiende som de är. Satanistkyrkan anammar också Jesus. Vilken utmärks på sin avsky för problem, sin flykt undan känslor och sin enkelhet, sin bojkott av Babylon, sin kärlek till martyrer emot syndare. Martyr är det högsta man kan vara religiöst-hierarkiskt, efter hjälte/helgon/profet, och Satan har ett gott öga till brottsoffer och förövare, i en salig blandning, han både stannar kvar efter smällen och orsakar den, för han vill fylla gatorna med blod, och ta ansvar för att se resultatet, något Jesus inte vill. Satan blundar aldrig.

Satanistkyrkans syn på satanism 313

Om Gud kan anses, pågrund av sin medelväg, medelgod, vara irrelevant eller ”tråkig”, så anser Satanistkyrkan Jesus spartanska extremism vara en förebild. Jesus är känslodöd, emedan Satan är passionerad. En munk eller nunna i Satanistkyrkan försöker behålla (meditera) sig kall och känslodöd i alla situationer, även om Satan själv skulle få ett ångestanfall eller en panikattack. Vi har naturligtvis känt de känslorna, vi likt han (och likt Gud), men vi försöker att aldrig känna dem igen. Vi lär oss, psykiatriskt, att meditera bort smärtan, ångesten, galenskapen. Genom Jesu väg, han säger: gråt inte, när man är ledsen; undvik att gråta. Torka tårarna, är hans budskap. Emedan Satan skulle gå under av smärta, är Jesus känslodöd via meditation och övre förståelse. Jesus står för det ursprungliga, Satan för det ålderdomliga, det inövade, det vetgirigt kunnande, alltets hemliga erkännande. Emedan Jesu står för det nyfödda, för barnasymbolen, för det enkla och befattliga. Vår kyrka försöker ta fasta på Jesu disciplin emot Satans attacker och anfall, psykoser och blockouter. Emedan LaVey-satanism hävdar experimentell njutning hävdar vi attackers lidande – med Jesu stabilisator. Alltså att alla de känslokast Satan ger oss vi ej ska tolerera utan meditera oss till kyla och död. Jesus är en stor förebild för Satanistkyrkan, som därmed knyter ann till protestantismen. Vad göra? Rösta på KD!

Satanistkyrkans syn på satanism 312

Satan visar vägen, gå rakt genom elden, ser du elände framför dig så gå rakt in i och igenom lidandet, och dö eller överlev spelar ingen roll, du får änglavingar om du är martyr. Satan har ett extra gott öga åt religiösa martyrer, som blandannat bespottas för sin tro, så när Kristdemokraterna får färre röster ska enbart beklagas av Gud; Guds parti skall medlemskapas och röstas på. Satan belyser underground, lyser upp gränden med fokus så att alla lidande ses av Gud. Jesus kanske skyr det fula och smutsiga, emedan Satan dras till det gotiska eller det elaka. Jesus må medges upplyfta de fattigaste så att de känner sig högtidliga i kyrkan, men enbart Satan gräver ner sig i den värsta smutsen, han är inte rädd. Jesus vill badda alla barnen, Satan behålla dem skitiga. Satan står för beståndet av trasproletarism på jorden dvs kriminalitet och martyrskap, brottsoffer och hemlösa. Jesu fattigvård och kristen välgörenhet i all ära, vi bekänner, men Djävulen har skapat dem deras alla lidanden och fattigdom, han är den som skapade mörkret på jorden – för att han ansåg det eftersträvansvärt.

Satanistkyrkans syn på satanism 311

Gud finns! Att tro på Gud i modern, ateistisk tid, giver oss bättre mående emot hopplöshet, desperation och depression. Satanistkyrkan må va djävulsstyrd men Djävulen har lärt oss att tro på och respektera Gud, en person som Satan sagt oss är mycket viktig för honom. Satan har berättat Gud vara en soldat till yrket, som lever för att kriga, ont mot gott, en hämnare och domare, en riddare för det goda mot det onda; en rättviseskipare. Han går i strid mot det onda för det vita. Han är rättvisan personifierad, så får du inte upprättelse innan död så efter död. Gud skall dock ej missförstås vara god, och enbart god (likt Jesus) utan 50%igt elak och ond med ett hiskeligt temperament; han kan bli arg, glad, gråta… I Satanistkyrkan väljer vi att ta upp den gudatolkning som berör enbart Guds ”negativa” egenskaper: hans förmåga till ångest. Vi erkänner den känslosamma Gud vara kapabel till, om ändock njutning, så också det djupaste av sorger. Eftersom hans hjärta är mycket större och starkare än en människas, är hans förmåga till lidande större än vårt. När han känner Satans halverade känslor, behöver även Gud tröst av satanisterna, vilket uppdrag vi, om tillfälle ges, ställer upp på. Det viktigaste skälen till Guds sorg är dels ateismen, dels moral och sed: syndarna i Babylons tidsålder har gjort Gud deprimerad, och han vänder sig till Satan som pålitlig soldat i korståget. Via satanism sprids kristendom. Ingen Satan utan en biblisk Gud. Detta dock varandes Guds personlighet: rättvisepatos, hämndbegär samt förmåga till alla pessimistiska känslor, de ”satanistiska” känslorna. I Babylons tidsålder (nu) har Gud antagit en nästan hundraprocentig satanistisk personlighet, för att möta den nya tiden med hat, hämnd och förtret.

Satanistkyrkans syn på satanism 310

En av Satanistkyrkans viktigaste hörnstenar är vår Gudatro. Vi erkänner, som ingen satanist, Guds existens, samt, hans överhöghet gentemot Satan, vilken annars anses va den högsta guden. Vi anser dock att Djävulen är mer relevant representant för kristendomen än Gud, står oss närmare om hjärtat än en varelse som inhyser både ont och gott, en kämpe för det goda emot det onda, som kan straffa och belöna med vardera son som hjälp. En varelse som har förmåga till njutning eller godhet är enligt oss underställd i både intresse och relevans Satan. Vi väljer satanism istället för kristendom/protestantism eftersom vi anser Djävulen vara viktigare och mer relevant än Gud, vilken är god, rättvis och etisk. Gud skickar Satan på att hämnas människans mänskliga, ickereligiösa egenskaper. Ateister straffas. Satanistkyrkan väcker ej Satans vrede eftersom vi tror på hans skapare och fader: Gud. Gud skapade Djävulen för att han hade rättvisepatos. För Gud var det viktigast att bete sig rättvist med moral och sed, varpå han skapade dess hämnare. Enligt kristendomen är Satan själv en syndare som gillar att ”festa” med syndare i Helvetet, men vi hävdar att Satan är djupt allvarlig och arg, inom sitt yrke, men inte finner nån ro i själen förrän alla straffats, hans stressade själ… ska vi dö för att hjälpa, samt, under vår livstid hjälpa till att justitiskt hämnas (men Sveriges lagbok är ej kristen-etiskt skriven, vilket Kristdemokraterna skulle ändra på). Blandannat genom bojkott av deras umgänge. Inom Satanistkyrkan, vilken står i kontakt med Satan, giver oss fakta och info som han förväntar sig återgällning för, dvs straffar oss med lidande för vår kunskap, som han aldrig, aldrig ger gratis. Att Satanistkyrkan står i kontakt med Satan brukar vi tala tyst om eftersom vi inte skulle betros. Alltför många ateister skulle kalla oss schizofrena. Det faktat behåller vi tills vidare för oss själva.

Satanistkyrkans syn på satanism 309

LaVey har förstört så mycket skit. Det är på hans lära som Svenska Kyrkan och Kristdemokraterna baserar sin anti-satanism, de är skolade i att LaVey-satanismen förklarat krig mot Gud och hädar Gud. Vi protesterar pga det potentiella samarbete kyrkorna annars skulle kunna ha. Vi utreder missförståndet: det är Jesus och ej Gud som är Satans motsats och fiende. Jesu ljus innehåller allt Satan inte är, emedan Gud står neutral de två sönerna emellan. Gud kan va både vred och godhjärtad. LaVey har förstört hela satanismen när han hädat Guds icke-existens. Satanistkyrkan dock hävdar Jesu levnad på jorden och som profet för oss, men han är inte högre i rang än Satan, som är en ytterst viktig kristen figur, kanske den viktigaste, eftersom han tar hand om syndare, kan man bli viktigare? Anton LaVey är skapare av satanismen, men hans irrlära om att Gud inte existerar och att Satan ersätter Gud, är fel. Vi har av Satan hört säga att Gud är hans far, likt Jesus, och att de två är bröder. Bröderna svart och vitt, ont och gott, lidande och njutning. Satanistkyrkan går dock ej i strid mot brodern Jesus utan inhyser alla bibliska figurer, Satanistkyrkan anser Jesus vara en profet för oss, vilket, tillsammans med andra punkter, skiljer oss från Church of Satan, varav de viktigaste är t ex att Gud existerar, att Satan är Guds son och att lidande, ej njutning är eftersträvansvärt, liksom enkelhet, meditation och fasta, spartanskt leverne i känslodödhet, vilket vi lärt från Jesus, emedan Satan anses vara känslosam och full av explosivitet inom ångest och sorgesamma känslor. Att kombinera Jesu sparsamhet med Satans ångest skapar Satanistkyrkan.

Satanistkyrkans syn på satanism 308

Ber om ursäkt att denna blogg dröjt många månader innan jag (huvudnunna) skrivit i den; jag har under bortavaron dels ej haft internettillgång, dels tappat min satanistiska tro; jag har slutat tro på Satan och hans (icke-laveyska) ism, och varit tvivlande, pågrund av den mängd tortyr han (Satan) sänt ovan mig. Jag har helt enkelt lidit för mycket (ett självmordsförsök) för att längre orka tro på min räddare, den som giver mig ett lidande tänkt som mästerprov, inom tron, ej som övergivningsbar ideologi; jag inbillade mig att Satan övergett mig och jag var ensam med mitt lidande, som han listigt tänkt jag skulle klara själv, emedan han backade, för att testa min egen förmåga, och när jag slutade känna Satans närvaro – en närvaro som är daglig – så slutade jag tro och deklarerade rakt ut att Jag är inte satanist och Jag tror inte på Satan. Denna inför mig själv hundraprocentiga övertygelse gjorde Satan mycket förbannad, men han är som vanligt förstående, och berättade sig planerat denna religiösa ”kris” hos mig, för att det är en del av mitt satanistiska lärande: att lida än mer än det mesta, samt dessutom att inkludera självmord, död och självmordsförsök som en del av Satanistkyrkans ideologi. I Satanistkyrkan välkomnar vi självmord och tankar i grupp kring dess utförande. Vi är inte motståndare till självmord. För att vara nunna eller munk i denna kyrka måste man förhålla sig till frivillig eller ofrivillig död, och under livet och därefter välja att komma till Helvetet istället för Himlen när man dör. Vi vill efter döden, i denna kyrka, komma till Helvetet som frivilliga proletärer som hjälper Satan att straffa syndare och deltar med de andra djävularna, och möta den största: äran att umgås med Djävulen. LaVey som vi går i strid mot har påstått att Satan är en syndare, men vi hävdar som vanligt att han straffar syndare, lockar ur folk det värsta deras själ besitter, för att sedan straffa de som har potential till elakhet/njutning, vilket är samma sak, för som Satanistkyrkan hävdar: njutning och lycka är alltid på andras bekostnad. Till skillnad från LaVey hävdar vi kristen etik och moral. Vi vill inte göra Satan upprörd och väcka hans vrede, vi vänner är alltid sedliga, annars skulle han vägra att möta oss, prata med oss och umgås, vilket sker.