Satanistkyrkans syn på satanism 357

Att va satanist är att motta Satans straff – dagligen. Man lär sig identifiera när straffen kommer och hur de ter sig, han kan prata hårdare ord än vad som menar kommas ut, då tar munken skiten – ändå, utan att klaga. Han vänjer dig vid ett liv gåendes på nålar; med den lynnige bestraffaren. Munken sväljer förtretet – och tager vad Satan ger. Han tystnar som svar, ställer inga frågor, frågar ej varför han straffas utan kommer själv i sitt inre på ett skäl: jag är ej tillräckligt satanistiskt utlevande, hyllar ej min gud (Satan) tillräckligt objektifierande, jag har glömt honom till förmån för hans ism. Han med svarta håret över hela nakna, kortväxta kroppen, svart hud, stora näsan, nedåtpekande läppar och stirrande ögon, elaka ögonbryn… Straff: han vill lära dig det negativa, känslan av smärta – för allmänbildningen hos en satanist, likväl som påminna dig om hans sällskap, hans hyllande objektifiering, till människorna. Straffa mig varje dag, så jag varje dag minns dig, Satan. Jag är din slav – vad vill du ha ut av mig? Jag gör vadsomhelst jag kan… han skulle svara: sprid mitt kändisskap, ej som Church säger: bevara en hemlighet mot det förtappade folket: Satanismen skola växa på 2000-talet. Djävulsanatomin och hans känslostyrda personlighet, snartstucken, känslig, temperamentsfull, minimalistiskt detaljerad i tusen känslor, ska kavlas ut över jorden – så att hela världen kan bli satanistisk.

Satanistkyrkans syn på satanism 356

Satan är inte elak, missförstådd i tusentals år i skuggan av Jesus karaktäristik. Satan är snäll på ett mindre kollektivt sätt: en mot en, i det privata. Han blir förtrolig men om han berättar till satanisten hemligheter, så förvänta han sig i pakt gengäld, som t ex tro, man kan fråga vad han vill ha. Han vill alltid kräva gengäld, gentjänst, fördjupad tro och spridsel av hans ism. Han söker slavar, inte anhängare. En nunna/munk i Satanistkyrkan är att va slav. Ibland blir Satans känsliga humör ledset, och slaven då ha plikt att trösta. Trösta Satan. Man då pratar med honom, ger honom satanistiska gåvor, ökar ismen i samhället, når den egna satanistgruppen tajtare, frågar Satan hur han mår och uppmuntrar honom att må bättre. Man ser också själv till att ej va ett inför Satan anstötligt sätt: glad, utan sänker sig dovt till hans ledsna nivå. Ofta blir han tröstabehövande. Satans tårar… är vanligt förekommande, så många törnar han får, och så känslig. Han är alltid med om bråk – även med satanisten. Det är okej att som satanist bråka med Satan, men ansvar för hans missnöjda efterspel blir straff. Att hålla en jämn och harmonisk relation med Satan är nästan omöjligt: han är för lynnig. Han kan omöjligt hålla raka steg, så känslosam som han är. Trösta därför ofta.

Satanistkyrkans syn på satanism 355

Älskade slavägare!
Tålmodig, under slaveri. Att va satanist är att va slav. Erkänn hans överhöghet. Bli slav eller straffas varje dag, ge upp egenvärdet, sluta vara stolt över din individualism, och låt Satan styra dig, dina handlingar och dina tankar. Uppgå helt i honom. Upphör helt i honom. Satan letar slavar, som blir ihåliga av hans hjärnsliga och ockulta fyllnad. Han styr tankar, läser tankar, styr dina åsikter. En del vill då kämpa sig fria, men vi säger: ge upp under slaveri, under slavdrivaren; älska honom, låt dig styras, straffas, belönas. Upphör vara dig själv. Han pendlar ju: belönas man så se upp; snart kommer kraschen. Den kan undvikas genom att man frågar Satan, med svar, hur man ska bete sig för att omvandla lyckan till nyttoarbete för sina bröder eller välgörenhetsarbete eller satanismen. Fattigdom är tortyr, varpå han själv är fattig, lever enkelt och försakar guld. Vi själva må gå som små munkar dystra i plastpalatset som är det moderna västsamhället, vi går tysta och hindrar ej synd att ske, bara vill att de ska skämma ut sig inför alla som förtappade; en del elitister förstår oss, och vi söker bara upp likasinnade; övrigt folk låter vi va ifred. Detta är ej fullskalig satanism, som innebär polisstat, Helveteskopia; ett straffsamhälle, utan vår egen tolkning om att vända andra kinden till. Slaveri dock… under slavägaren. Älskade slavägare, tortera mig för att jag ska prestera för dig. Tvinga mig till de yttersta hörnen, se svindel. Få mig att prestera mer, lida mer, veta mer och älska dig mer. Tvinga ner mig på knä under den jag därmed älskar. Ty jag vet att du tar hand om mig… ger och tar, ser efter mig så att jag mår okej. Jag skulle inte klara mig utan dig, min ledsagare, min herre. Tack för att jag får bli trygg i ditt stall av slavar, som slipper stå ensamma i blåsten utan ledare ovan sig, ledare som tar ansvar, för mig.

Satanistkyrkans syn på satanism 354

Satanistkyrkan straffar ingen, det må Satan göra själv; vi bara bojkottar, synden. Vi lever som munk/nunna i ett ”alternativt samhälle” dvs bojkottar i passivitet massmedia och nöje. Ge alltid upp. Jag ger upp att slåss tillbaka, och böjer mina axlar under orättvisan: jag har blivit, ej en hjälte; martyr. Dagens glada samhälle, nöjesneon. Är tvärt emot vår ism. Nykter är pessimist. Gud och människolivet, livets mening, är att ej va dess motsats: död, och ickegud. Men den vetskapen giver oss ej meningsfullhet, utan vi begråta det heliga, dyrbara (enligt Gud) livet. Gör nåt vettigt varje dag, för din broder, lär vi. Försök tänkta på Djävulen varje dag och kanske ta en samtalsstund med honom, där han kan berätta om sitt eller rådgiva dig frågor du har – han är inom hörhåll, han finns, han kommer till dig. Det är bara när jag är ledsen nog jag är för Gud/Guds sorg, (vi lär att Gud alltid är sorgsen eftersom han är en kopia av Satan), Man känner Guds närvaro när man gråter, kommer Satan (utsänd av Gud till jorden för att bota ateister från sin vinkel), vem vill ha en glad Gud att prata med? Han mår dåligt, är vår lära. I babylons tidsålder bojkottar Gud USA – och hoppas att människan ska bli bättre; han deppar över syndens samhälle, det individualistiska, att enbart tänka på egna njutningen, kunna bli vadsomhelst, utan lagramar. Gud sedd ur satanistisk tolkning är en figur snarlik Satan i karaktärspersonlighet. Grå, svart. Domare och rättskipare i fängelse och bestraffning.