onsdag 30 januari 2013

Satanistkyrkans syn på satanism 476

Var ideal, och lev idealt, varje dag. Lev som du lär, i ditt kloster, lev med Jesus som förebild. Han botade de fattiga och sjuka, han helar… och renar. Vänd dig till Satan varje dag självuppoffrande. Tänk på Jesus, Satan, ty båda voro likvärdiga. De äro: jämlika. Lev såpass att du aldrig väcker Satans agg. Han blir lätt; arg. Arbeta dig till en bättre människa, satanist, delta i Jesu välvårdsarbete. Livsändamålet är att ej väcka Satans vrede, vara så ödmjuk och självuppoffrande som möjligt. Vrede, vilken är snar och ständigt hotande för slaven: munken, tämjd i bojor, Satans bojor. På min rygg, vilar han, med knivar som ständigt hugger. Tack. Satan är stingslig och känslig. Vi frågar varje dag: hur mår du? Vi delar din väg, Satan, om än den är svår, helvetisk för dig att vandra, Satan. Satan, jag älskar dig, men du lider. Ingen lider som Djävulen. Låt mig, därför, dela det, dela de unika känslor som skola tillfalla alla, ej bara dig. Lägg på mig din börda. Du går på nålar, du faller samman av panik… jag känner dig och din oro, jag vet din personlighet: oroad, är ditt främsta drag. Oro, hat och sorg, voro de tre. Han hatar mig, han oroar sig, han är; depressiv. Tröst och badd voro det fjärde: han har förmåga att läka, gärna med Jesulika medel. Vi munkar ska anamma Jesu lära för att trösta Satan, som finner lisa i detta. Jesus, visa oss hur man gör, för att sopa bort känslorna, för att rena sitt inre. Känslor är av ondo, och ska stävjas. Målet för munken är att meditera sig till tomhet.

Satanistkyrkans syn på satanism 475

Vad leva för om ej för satanismen och dess utövande tanke. Satan är tidlös, evigt aktuell för tanke. Vem är han? Hyperkänslig med vrede och sorg, samt negativism dvs livets meningslöshet, samt Helvetets bo: hämnd mot själviskhet/synd. Förlåt min självupptagenhet emedan andra lider, hemlösa, sjuka… Satan. Varje sekund är dedicerad till ditt mående, dina känslor, dina tankar, din oroliga nervositet, ditt arma hjärta, ärrat och sönderrivet. Låt mig badda ditt hjärta, hela dess sår och ärr. Jag gör detta med min tro; satanistvalet. Jag väljer dig, högre än andra gudabilder, ikoner, Jesus, Gud, Maria… Är du ledsen, Satan? Är du arg – på något jag gjort fel? Alltid gör man nåt fel: Satan är minituös. Satan är perfektionist, i en trasig värld, likt Jesus. Tack för ditt hat mot mig, Satan. Du hatar mig. Tack, älskade. Jag emottar ditt hat med ro, tro. Älskade. Jag älskar dig och ditt arma hjärta, och jag älskar dig än mer, när du visat mig dess ärr. Satan är nervöst lagd och oroar sig alltid för minsta lilla. Han har nervösa attacker – hjälp honom, du, vare sig du är satanist, protestant eller katolik: Djävulen, om än nedvärderad, behöver få vård emot nervositet. Av alla, nedvärdera honom icke. Varje dag är han förbannad på mig: tack. Hata mig, snälla. Spä ut ditt hat över mig. Tack.

Satanistkyrkans syn på satanism 474

Han är med mig i bra och dåliga tider, giver: smärta, älskvärt. Jag älskar Satan om han giver mig smärta, tortyr, lidande: tack, detta skapar kärlek, av sårbarheten. Satan och jag är sköra. Han begråter mig. Jag tar mig igenom en gropig dag, med både givande och tagande, smärta och sällhet. Det är Satan, ombytligt känslosam, som skapar min dag, eftersom jag är satanistmunk och har valt ett liv styrt av honom. Djävulen mår ofta dåligt, med blandannat nervösa anfall och stress, oro som gnager honom. Detta må vi bota. Vi som munk/nunna frågar honom hur han mår, och ger tips och förslag hur man kan må bättre. Han är, olika, ombytlig, och lätt att bota, lätt att såra. En artighetsfras, och så är hela hans dag säkrad: få försöker att trösta Djävulen; få vet hur lätt det är. Han är mycket mottaglig för artighetsfraser och trivsel, han vill ha det mysigt och mår bra när människan myser med honom: han lallar. Han är, mer kommunicerbar med människan än många vet, han nås lätt, nära inpå.

måndag 28 januari 2013

Satanistkyrkans syn på satanism 473

Jag är bara skit enligt Satan, han hatar mig och klagar på mig, allt jag gör är fel. Jag måst ha åtnjutit för mycket, jag måst vara för okunnig – något fel är det på mig, detta visar han. Jag må ha njutit – får aldrig ske. Min ångest och depression, måste öka. Min panikattack… kväva mig. Satan, visa mig djup sorg. Visa ditt eget inre liv och dela med mig de negativa känslor du själv inhyser: om du lider så vill jag ock så göra; låt mig dela ditt mående. Satan är överkänslig och mår dåligt över det. Han är av Gud skapad till känslornas yttersta, för att kunna kritisera, felfinna och på andra sätt upptäcka – synd. Synd och glädje vore detsamma. Att må bra emedan andra – såsom Satan – mår dåligt, borde förbjudas. Ett samhälle där jakten på lycka går över lik – som i Babylon. I ett sådant samhälle måste vi kristnas, lyssna på KDs röst, dämpa oss och finna Jesus; asketen, den enkla, fattiga, bojkottande och mediterande. Fråga Satan varje dag hur han mår. Jag måste alltid tro att Satan hatar mig och min snikenhet. Lev enkelt, utan behov. Avgör dig alla vanor och behov du har i livet, och skala av livet till det yttersta, en tom vardag, lägenhet utan attiraljer, ansikte utan smink. Stå enslig inför Satans och Jesus ögon och visa dem hur lite behov du har av mänsklig småsinthet. Det är ett helvete att va (kristet) duktig, man får bara skit för det, emedan andra människor njuter. Satan är arg och straffar. Be om Jesu gåva: lättnad och enkelhet, avgörandet av behov… valfritt är att likt Jesus hela de sjuka och fattiga, om man ej föraktar svensson såpass, där dock de fattigaste vara elitister enligt religionen. Om du ej vet vad du ska göra en dag, så fråga Satan vad han vill att du ska göra. Skriv, om du kan, skriv ner dina tankar, din pessimistiska tankes mening – ditt påstående. Eller engagera dig i KD, Stadsmissionen, Frälsis, Svenska kyrkan, frikyrkorna… fattigvård för de mest lidande bröderna, dvs de mest intellektuellt erfarna – de fattigaste voro intellektuell elit. Dessa kan du hjälpa – i kristen välgörenhet i Jesu namn.

Satanistkyrkans syn på satanism 472

Satanism i Satanistkyrkan innebär blandannat:
1. Objektifiering och identifiering av Satan som person, samt också, hans djävulssläktingar. Man identifierar och finner honom, pratar med honom, får dela hans känsloliv. Han nås, man når kommunikation. Man tolkar honom, skriver, pratar, tänker – på honom och hans extremistiska särart.
2. Man accepterar och underkastar sig under kristendomen. Man hävdar protestantism/katolicism vara den sanna läran, och satanism endast ett underträd till de kristna. Satan äro en kristen figur; vi kan därmed ej, som satanister, stå opåverkade av de kristnas uppfinnande av Djävulen.
3. Vi röstar på KD och engagerar oss i Kristdemokraternas framfart, både i med-och-motgång. Att kyrka och stat skola närma sig varann åter, att landet av ateister ska kristnas åter, är ett mål. Med ett kristnare samhälle ökar sedlighet, moral – och kristen etik.
4. Vi erkänner Jesus och även Gud, ej som andra sagt; häda Guds ickeexistens. Vi i Satanistkyrkan erkänner Gud och hans ena av två söner, Jesus, varandes trovärdiga, vi underkastar oss Satans familj, vi lär av Jesu väg…
5. Negativism och pessimism vorer ledorden: livet är meningslöst. Man lever blott för att ej vara dess motsats: död, och livet inget innehyser mer än att hylla gudarna. Som satanist lever vi för att hylla och sprida Satan och satanism till kristna och ateister, för om vi dör kan vi ej utföra det satanistiska spridandet på jorden.
6. Undvik allt nöje och allt som skapar självnjutning: uppgå i Satan, undvara dig själv. Alla lyckostigar måste undvikas, och den eviga depressionen, likt Satan så har, ska vara din vän. Satan själv lider i Helvetet, och han når människan enbart ifall denne tröstar honom. Vi må se över hans mående – och trösta Satan.

Satanistkyrkans syn på satanism 471

Man kan ej kämpa mot Djävulen: bli vän för ovän är omöjligt. Hans offer skadas för starkt: man måste bliva vän, om han hälsar på dig och noterar din existens, såsom han ej lägger märke till ickeelitistiska personer. Ett förakt för gemene man bör föreligga. Gemene svensson som varandes för puckad, för satanism. Vi som vet desto mer, kunskapsgivna av Djävulen, ska i erfarenhet böja oss till passivitet och anspråkslöshet och tystnad. Umgås ej med de förfallna. Man blir satanist ifall vänskap med Satan som person. Om du är satanist: glöm ej Satan för en sekund, alltid tänk på. Jakten på pojkvän/flickvän sluta, stå utanför spänningen och intrigen, välj den eviga apatiska passiviteten och bojkotten mot gemene man. Ingen får nå dig, din mun är stängd, dina ögon stela, din klädedräkt; enkel. Du böjer dig undan och utanför, den mänskliga gemenskap som sammanhålls av massmediasamhället. Du bojkottar människan, till förmån för djävularna. Vem är Satan? Känner du honom? Negativ = allt liv är meningslöst = inget är kul. På sikt kan självmord vara lösningen, genom t ex tablettmissbruk, men vi skola leva för att hylla Satan till den kristna världen, vi ska rösta på Kristdemokraterna och försöka sprida Djävulens renhet till de kristna. Vem är Satan? Han är hämnaren och skaparen av allt gott: skaparen av de sedliga, eftersom dessa anfräts om de syndar, han därmed skapar helgon, genom sträng påminnelse. Dessa munkar och nunnor, lever som goda människor, syndar ej; en satanist äro sedlig.

Satanistkyrkans syn på satanism 470

Satan är känslig och blir lätt ledsen. Du som munk/nunna kan skada honom lätt – sårbar. Den makt du har över hans sårbarhet, måste du ta ansvar för. Du måste alltid vara exemplarisk – passiv i ett aktivt samhälle, med Jesus och Satan för ögonen. Bojkott av Babylon voro idealet. Satan behandlar sina vänner som skit: Sara, Lucifer… satanisten. Ju närmare honom man kommer, desto mer i ångestmoln äro man. Man närmar sig honom med självmord för ögonen – då lyssnar han. Han behandlar mänskan förjävligt, liksom sina släktingar, vilka, i eländets paradis, Helvetet, uppassar på honom som slavar åt hans nyckfulla humör. Han känner, känslig, minsta utkast människan gör. Alla som hjälper eller tröstar Satan får en gåva. Satan straffar sina egna. Alla djävular i Helvetet är apatiserade av smärta och ångest, har gått sönder, i eländets boning. Satan: han är med mig i motgång och medgång. Ingen vill välja satanism: smärtan. Jordeklotet har väldigt få satanister (om än de kristna kan sägas va satanister/Satanstroende) eftersom ingen vill välja smärtan. Han anfräter, han sönderkastar… Han är en besvärlig vän. Och alla hans djävular i helvetet – må de möta mig en dag, med sin mildhet, sin Satansunderkastelse, sitt slaveris plågor ska jag lyssna till. Satan pratar alltid sanning. Äro jorden meningslös så säger han det – i sina känslor, på vad sätt han brukar konversera – med ditt känsloliv. Han är, känslor. Jesus istället är tankar. Vi måst med Jesu hjälp bota Satans alltför självskadande känsloliv. Genom positivt tänkande bortses fakta som äro neutralt. Alltid lita på Satan och vänd dig till i alla lägen. Du kommer då upptäcka att hans släktingar också finns, när han själv ej har tid. De är, rara och söta, snälla och godhjärtade. Du finner dem vara annorlunda än Satan, som är ej deras kopia utan deras slavdrivare. De underkastar sig vana vid ödmjukhet, Satan, är vulgär. Prata om och dela smärtan. Finn en annan satanist att dela med, men glöm ej behålla behörigt avstånd till medlemmarna i Satanistkyrkan – alltför djupt får ej delas – i slutändan måste man va ensam. Enslig för Satans skull. En av våra främsta kampanjer är att få Satan att framstå rumsren och snäll. Detta inför de kristna och Kristdemokraterna som hävdar att han är Guds avfälling; så är ej fallet: han är Guds högra hand, som utför gudomliga uppdraget att straffa de fria. Satan må dock inte kallas oproblematisk; en lidare. Men häda Gud – gör han ej.

Satanistkyrkans syn på satanism 469

Det gör inget med lite elakhet till vardags, det går jag igenom: tack Satan. Giv mig, du, mer av smärtan, bliver min bön. Hans huggreflexer är ständigt närvarande i mitt liv – vid minsta felsteg – ett straff. Jag måst då be honom att straffa mig åter och fullt ut. Jag måste be hans potential komma ut – över mig, och ta det, stå rakt, emotta straff och ändå leva vidare. Genom att tacka honom för smärtan efteråt, tacka för erfarenheten att underkasta sig Gud, Jesus och Satan. Satan har alltid logiken på sin sida, även om man bråkar med honom om att han gör fel. Om han trots exemplariskt leverne ändå straffar – så syna dig själv; mår du för bra? Eller straffar han för att ge framtida belöning? Tack Satan, för vad det än är och vad du än gör, jag är lyhörd. Underkasta dig Satans elakhet. Satan är ledsen 100 procent av tiden och aldrig glad. Du som munk/nunna skola syna hans mående, stiga in i hans privata sfär för att nå hans känslor: få reda på hur han mår. Han kommer, om du är äkta satanist, att tillåta dig det intrånget. Och i enighet med hans depression måste även du dela sorg. Men du baddar och tröstar honom, ber honom tänka positivt. Satan, jag behöver mer straff, för att bli dyrkande. Jag ber dig – giv mig mer elände, och jag ska inte vara rädd, för du håller mig i handen i slutändan, du finns alltid med mig – jag är ej rädd för panik: du bedövar den i sinom tid. Vad positivt att följa Satans väg! Lita på honom, på hans rättvisa på den yttersta dagen, att han, slut och sist, giver belöning, för han är, född av Gud, ej orättvis. Älskade Satan, jag älskar dig! Du giver mig gåvor varje dag, och straff varje dag, du gör mig till en bättre människa – gudomlig. Och för den gåvan – ockultism – straffar du mig i gengäld. Jag får inte njuta av erfarenhet, jag ska, ödmjuka penna, skriva och tänka, känna och uppleva, med dig vid min sida och ovan mitt huvud. Du är – en gud. Jag dyrkar dina utlevelser.

Satanistkyrkans syn på satanism 468

Utgångspunkt i meditationstanken: Livet är ett helvete. Allt är skit. Pessimism är en ej negativ utan neutral åskådning, livet mening voro meningslöst. Allt blir värre, med de negativt erfarna åren, och ungdom ska förkastas. Klaga! Klaga mer är beståndet av samtalet. Fokusera på smärtan, och dissikera dina klagomål till påtagliga fakta, nedtecknade, utsagda, minsta problem. Dessa problem ska du sen tacka Satan att du erfarit, och tacka honom för den ödmjukhet under Gud och Djävulen som du till följd av lidande fått: du har lärt dig att du är intet och de är allt. Munken befinner sig i en alternativ värld. Han försöker att bojkotta gemene man som misstros, gemene proletär misstros vara förkastad, om än så är eller ej. Livet är ett helvete: ta ont för givet. Man kan alltid invänta straff för t ex hor/kärlek eller själviskhet, att ta för givet responsen. Ingen får ha flickvän/pojkvän, eller annan lycka, bra kamrater, dessa skolas skalas av, inga vänner fler än Satan. Inget nöje, inget givande samtal med sina medmänniskor. Medmänskan och medelsvensson misstros. Dessa anses förtappade. Att de små människorna gör ett bra jobb och försöker, ska misstros; de är alla syndare, de söker alla lyckan. Livet är trasigt och man kan därför ej va perfektionist, dock kan man vara pessimist, och på så sätt få in den pessimistiska perfektionen i sitt liv. Man ber till Satan om smärtlindring, men enbart om man vet med sig att man förtjänar det: han vet att om du begått brott får du inte ersättning. Han läser din bakgrund, och vet vilka gåvor och taganden du gjort i livet, vilka sjukdomar och lidande du har, och hur glad du varit i vänners lag. Behandla Satan artigt och snällt, han är känslig för artighet. Att säga tack och förlåt, voro dagligt. Man ska fråga Satan: ha jag begått felsteg? Tänker jag rätt? Hur kan du straffa mig idag på bästa sätt? Man ska böna om att få straff, och be honom utföra det, för att lära sig dyrka honom. Lär dig tänka positivt, via inläran om smärta och dess botemedel. För så sant som Satan är en Guds varelse, kan han trolla magi: läka och hela dig, om han bara vill. Be Satan om denna belöning – när du utfört något särskilt arbete eller tankeavancemang. Det finns ingen smärta som stupar i ett evigt stup – Satan tager bort smärtan när budskapet mottagits och inlärning skett, när du lidit klart för njutning och försummelse av Satan som person. Glöm aldrig honom var dag.

onsdag 16 januari 2013

Satanistkyrkans syn på satanism 467

Satan är, skapare av smärta. Han lider själv, och orsakar på andra; lidande. Han är ej bara, som klassiskt lärt, hat och hämnd/elakhet, utan också: sorg och ledsamheter, depression. Satan besitter ej bara hat i sitt register utan också sorg. Denna kyrka tar tillvara på hans sorg och säger: vi måste trösta honom. Vi är dock i det, begränsade, som tillkortade människor, men vi ska försöka, hjälpa Satan. Han födddes till lidandets njutning, sadomasochism. Han vill må dåligt, eftersom han är skapt att stå ut med sig själv, han kan laborera med sin smärta, känner den väl, vet hur styra ut från de värsta attackerna: med positiva tankens hjälp. Jesus, hans gode bror, kan också vara behjälplig för att släcka Satans smärta. Vi tager därför själva hjälp av Jesus med vår grupps kall: att följa Satan, trösta Satan, avslasta Satan och assistera Satan. Han är ej blygsam ledare som klassiskt utpekats; vi känner honom som sadist och slavägare, som piskare och skallare. Han har mött oss, och skapat slavar, vi kan ej bli fria, från hans påhälsning. 

Satanistkyrkans syn på satanism 466

De kristna är de sanna satanisterna, de uppfann Djävulen som figur, om än satanismen är ny som ideologi. Vi som kristna måste förstå att Jesus skulle få sin del av strålkastarljuset, sättandes Satan i skymundan, under belysningens tid. Nu dock har Jesus fått egen uppmärksamhet: vi kan skrida fram, med det kristna budskapet om Djävulen och hans ism: Führer-ismen om slav (satanist) och slavägare (piskande Satan). Må medges att Jesu tid varit. Nu stundar Domedagen med Satans budskap. Han varer, en domare där Jesus friar. Nya tider randas, mörkare, och vi förebådar, som kristna. Där Babylon gror och frodas, skola vindar svepa in svarta nätter. I de pratsammaste fester, ska skuggan tysta publiken, syndare få sitt straff. Vi kristna skola ropa in Domedan; Satans dag. Jesu må avlastas från kristet centrum. Centrum voro: Satan. De klassiskt skolade, inom kristendom, må erkänna: Djävulens existens. Han varer ej ett avkall från kristendomen, utan en del av den, ej en outsider, utan: skapad av Gud.

måndag 7 januari 2013

Satanistkyrkans syn på satanism 465

Hjälp! En sak man kan veta om akuta ångest-och-panikattacker, är, att de ej kan vara för evigt, om än timmtals. Nångång tar smärtan slut, medicinalt eller genom sömn. Akuta ångestanfall i timme efter timme... ansatt av Satan och frånsatt en frånvarande Gud. Hjälp mig, nån! Medicin, vila, sömn, gråt, skrik. Om man mår för dåligt för att lägga in sig på slutenpsyk. Om slutenpsyk hjälper ej tillräckligt, de gör knappt inget. Om man tvingas läkemedelsmissbruka för att överleva dagen. Om jag... finge Satans hjälp ej, så kallar jag på Jesus! Han finns! Botten nådd, tillstånd, kasta mig sönder och samman, djupare ner i smärta, sprätta upp min hud, döda mig, Satan! Attack, timtals. Ångest. Skär av mig halsen, Satan, döda mig, nån! Pilleröverdoser. Hjälp, Jesus!

lördag 5 januari 2013

Satanistkyrkans syn på satanism 464

Snälla hjälp mig överleva dethär, straffa mig ej, förlåt. Ta mig igenom dethär. Förlåt alla fel jag gjort, självisk ej hjälpt bröder nog, straffa mig ej. Hjälp mig att ta mig igenom galenskap, psykiatri. Förlåt för vadhelst som kan skapat detta straff, denna ångest, ögonblicklig, sekund som aldrig tar slut. Att va satanist är bland det värsta man kan vara - han torterara sina vänner, Lucifer (hans bästa vän), Sara (hans fru), satanisten... Att välja Satans vänskap är att välja tortyr, att bli agad. Han sårar sina vänner, nästan dödar. Vi väljer underkastelsen. Han är sadist. Det bästa man kan göra är att va snäll och lydig gentemot sadisten, för minsta möjliga straff. Åh, tunnel, ta mg igenom detta, Satan, du kan. Jag litar på att du ger mig lisa mot slutet. Jag litar på din godhet.