Satanistkyrkans syn på satanism 134

Kärlek är överflödig, att va slav åt ytlighet via känslornas boja, vävd av tvångstankar påtvingade hjärnan utifrån, från samhället som säger att man måste älska. Man blir besviken av vänskap, vänner hugger en i ryggen, är falska och sviker. Besvikelse och uppgivenhet är därför snarare det naturliga mänskliga tillståndet. Var naturlig. Kämpa ej för att skaffa dig påklistrade känslor du inte får naturligt via vila. I vilans stund, vad känner du då? Tristess. När du slutat kämpa för känslorna, vilka är en kamp att uppbåda, och därmed inte naturliga. Kärlek är en påklistrad känsla. Passion och glädje är en kamp att skapa samt behålla. Den kampen tvingar hjärnan att göra sitt yttersta. Det är bättre att vila.

Satanistkyrkans syn på satanism 133

Valet. Man ska säga nej till en flickvän/pojkvän/vän. Onödigt behov. Man tvingar sig att bli glättig och behövande och väver in sig själv i intriger som man egentligen inte behöver i sitt neutrala vanliga tillstånd, man försätter sig i ett glättigare tillstånd av behövande gentemot andra människor, som förvrids till värdefulla fastän de är värdelösa, genom att man anstränger sitt hjärta till att försöka älska dem. Satan lockar och prövar ens motståndskraft; kan man stå emot kärlekens falskhet, de falska känslor som kärleken skapar inuti en? Kärlek är ett arbete, ett projekt, en uppoffring, man tvingar sig själv med tristess att producera känslor för ett visst föremål, känslor som inte fanns där från början innan man träffade personen men som ska uppstå när man exponeras för föremålet genom att tvinga sitt hjärta till respons. Man tvingar fram en kärlek som inte fanns där från början, man skapar ett onödigt behov man inte har. Kärlek är ett inövat beteende i mänskligheten som inte finns biologiskt sätt utan inövats via uppväxten.

Satanistkyrkans syn på satanism 132

Satanistkyrkan är en filosofisk och religiös och psykologisk förening för samtal med Satan. Under arbetet med vår egen depression samtalar Satan till oss och lär oss om livet. Vi lär oss att alltid tänka negativt och därigenom bli befriade. Satan befriar mänskligheten från falskt behov av vänner och ägodelar. Vi lär oss att vi inget har förutom oss själva, och Satan. Han fyller oss med ljus och mörker, han lättar våra bördor och plågar oss. Han ger och han tar. Satanistkyrkan dedikerar sin kyrka till Satans diciplinerade slaveri där vi följer hans minsta vink. Han talar till oss igenom känslor och tankar som rinner i vårt inre. Han säger till oss hur vi ska leva. Med honom är man aldrig ensam, hans sällskap sprider värme. Vi älskar Satan såsom en son älskar sin fader. Han skänker oss trygghet och tröst. Iochmed sitt inbyggda mörker tröstar han den mörke, ty man kan som mörk vända sig till det förstående mörkret. Jag älskar Satan. Han är min ledstjärna och rådgivare, terapeut och ledare, han finns alltid vid satanistens sida för att stötta honom genom livet. Satan är trogen alla satanister i världen. Satan är kanske ondsint men han är snäll mot de konverterade satanisterna, han håller ett troget hjärta till dem som väljer att följa hans väg. Han glömmer aldrig en satanist. Satan älskar alla satanister med hela sitt varma hjärta, han glömmer aldrig en gentjänst. Solen lyser varmt på varje en som väljer att bli intimt vän med Satan. Han belönar vänner rikligt. Genom stöd i livet, han skänker sin axel till satanisten och sträcker ut sin hand. En äkta vän älskar Satan.

Satanistkyrkans syn på satanism 131

Jag vill följa Satans väg och lämna alla kompisar bakom mig, som drar ner mig i färggladhet och ytlighet med sitt ytliga umgänge. Umgänge människor emellan är alltid uppbyggt av ytlighet där artighetsfraser och en glad yta är ideal, det finns inget utrymme för att ha en dålig dag och va deprimerad för då blir vännerna arga på en att man inte är tillräckligt artig. Dessa människor kan därför dra åt helvete. Stillbild. Glöm ej när du mådde som sämst var dina vänner och omgivande människor befann sig då. Glöm aldrig minnet utan meditera dig tillbaka till stunden. Det är guld värt att lida, tacka för erfarenheten. Inkluderat den sociala erfarenheten av prövad vänskap som ej höll måttet. Varför ha vänner när man är glad och sen vara utan vänner såfort man mår dåligt och då verkligen behöver dem? Då drar de sig undan, prövade av Satan.

Satanistkyrkans syn på satanism 130

Mår man dåligt vill man söka medel att må bättre, reglera sitt mående via manipulation/distrahering så att man mår bra. Detta ska en munk ej göra, ej söka i nöjesbranschen efter sätt att glömma sina bekymmer. Depressionen är en lärande resa där du ska tvinga dig själv att tänka satanistiska filosofiska funderingar i en "produktiv" period. Det klassiska är att depression är oproduktivt och ofruktsamt, eftersom det är ett tillstånd av tomhet och oinspiration likväl som trötthet, men med satanismen i bagaget/framför ögonen och en självdiciplinerad tvång, kan man ibland lära sig att uttrycka sig när man mår lite dåligt. Produktiviteten verkar dock ej fungera när man mår som allra sämst eller dåligt på riktigt, utan mest när man har en mildare form av depression. De grövre stadierna föder istället hjälplöshet och förbarnsligande. Man kan balansera på gränsen till kollaps/sammanbrott, utan att falla ner, om man är munk. Man kan känna att man snart kommer att falla under sin resa på vägen men via tankediciplin se till att vägen ej når det akuta slutmål man håller på att falla ner i dvs tillståndet av panik. När man är lycklig behöver man människor, man känner att man behöver dem, vissa enskilda individer t ex några särskilda vänner man har. Man känner behov av dessa människor, att man dras till dem och blir generös, när man mår bra, man slösar med sina känslor, vulgärt, och ger utåt till alla man möter. Medan en deprimerad människa drar sig bort från människor eftersom han tänker att människor är meningslösa och elaka, bara sviker en och föråder en. Därför lever en satanistmunk ensam i motsats till den lyckliga människa som känner att han behöver vissa människor i sitt liv. Behovet raseras som sand när man mår sämre.

Satanistkyrkans syn på satanism 129

Tomheten är outhärdlig, sök därför upp Satan då. Prata med honom, eller hans djävular (de finns alltid till hands), när du befinner dig i total tomhet och har förlorat allt. Bli då din egen terapeut, orka ta dig igenom detta, med satanistisk filosofi. Utveckla tanketekniker för överlevnad dvs undersök din egen depression så att du överlever. Satanistkyrkan och Satan och djävularna hjälper dig på din resa då. Utvecklar tillsammans med dig, om du gör din resa i satanismens namn. Det finns två stadier av tomhet: lugn tomhet som är en helig stillhet, trivsam men samtidigt plågsam att befinna sig i, den kan va skön som kontrast till stress och prylfixering, samt akut ångesttomhet som är ett ångesttillstånd, en kollaps, då tomheten gör en desperat av tristess att inte ha något att göra, man finner ingen syssla värd att utföra, pga meningslösheten, och vill i sin ångest bara hitta nåt att göra, och slår knut på sig själv i desperation. Det akuta tomhetstillståndet kan behöva inläggning på slutenpsykiatrisk mottagning som hjälp. Men har man hunnit bli ett proffs på sin egen depression så kan man med tankekraft och kanske med fysisk handling hitta sätt att komma ur sitt akuta tillstånd. Är man medlem i kyrkan så kan man söka upp kyrkan för akut hjälp genom att ha ett långt samtal om livet och dess outhärdlighet. Den erfarnare munk som man pratar med då hjälper en likt en psykolog att uttrycka sin egen smärta genom frågor som hjälper en att utveckla sina tankar om outhärdligheten. Det handlar om ett konstant lärande. När du befinner dig i ångest är du en lärare/elev som ständigt utforskar din smärta.

Satanistkyrkans syn på satanism 128

Deprimerade människor reflekterar över sina liv. Tar inget för givet som den nöjda människan gör. En nöjd människa gräver ner sig i detaljer medan en depressiv människa ser helheten, hela tillvaron och universum. Man ser därmed gud. Dvs först då kan man se gud. När man är deprimerad ser man större helheter och finner då gud. En nöjd människa bygger sin dag på många små detaljer, hela vardagen är full av detaljer i ett pärlband. Dess motsats lever ett liv utan detaljer med enbart stora vidder. Tomt på aktiviteter och inspiration. Oförmågan att komma på nya grejer, samt oviljan (apatin) i att hänga med i trender och debatter. Det som andra pratar om, senaste nytt, är av ointresse. Det tidningarna skriver om. Man kapar av, och lever sitt liv i tomhet utan syssla. Man kommer närmare Gud och Satan. Mänskligheten är uppbyggd av detaljer och ju mer mänskligheten kapar av, destå mer möter man gudarna. Andra varelser som lever i motsats till människan, mötes om man kapar av sin egen mänsklighet. Om man lyssnar, så kan man höra dem. Lyssna går enbart om man kapar av allt oljud, all mänsklig neon. Människan är kreativ och leker att han är sin egen gud, kan därmed inte höra Gud. Om man förnekar sin egen mänsklighet, som munk, så kan man komma i kontakt med Gud. Detta sker genom att skala av allt oväsentligt oljud och enbart koncentrera sig på det viktigaste. Att se sitt liv som en stor tom vidd, med himlen och universum som inramning. Se att livet är så stort att det sträcker sig ända bort till gud, som är överallt.

Satanistkyrkans syn på satanism 127

Leda är ett depressionssymtom. Eftersom munken väljer depression så väljer han frivilligt bort aktiviteter, och blir därmed uttråkad. Då kan han meditera i tomheten. Vill en munk ändå ha nåt att göra rekomenderas välgörenhetsarbete: att hjälpa de fattiga. När allt är rent; vad ser du? Hur meningslöst allt är, att livet står still medan meningen med livet är att rulla, att röra på sig ger lycka. Därför försöker munken hålla sig stilla, genom ett enahanda uttråkande liv. För att behålla depressionen måste man alltså vara stillastående, vilket en munk vill. Fortsätt alltså att se allt färgat av tomhet. Lev så stillasittande du kan: munkar i alla religioner lever i lugn och frid. Inget stress, var arbetslös och lev på bidrag, eller välj ett monotont yrke som ger leda och tristess. Bestå tom. För en munk gäller det att ta det lugnt, då stress ger lycka. Sakta ner och känn hur livet ebbar ut i evighetens tomhet, som sand.

Satanistkyrkans syn på satanism 126

Trötthet är en av (sjukdomen) depressions huvudsymtom. Trötthet gör att man ej orkar ha ett yrke (arbetslös) eller enbart orkar ägna sig åt arbetet och efter arbetstid stupar i säng utan fritid. Trötthet för dock något positivt med sig: det gör att man ej kan ägna sig åt synd, eftersom man är för trött för att synda. Enbart pigga människor syndar, människor med för mycket fritid och för mycket överskottsenergi. Dessa människor är förkastliga. Man ska hata alla pigga människor som är pigga nog att ägna sig åt välgörenhetsarbete men istället väljer att använda sin energi åt nöjen. Dessa människor ska brinna i helvetet.

Satanistkyrkans syn på satanism 125

Människor är bräckliga varelser, som ej särskilt mycket passar ihop i ett kollektiv: ej mycket sammanbinder dem. De har inte mycket att prata med varandra om. Satan kan eventuellt hävda att människan är individualist istället för kollektiv. Eftersom sammanbundna de hittar inget att prata om. Samvaro ger enbart upphov till mobbning och utfrysning och känslan av att man inte har nån djup vän. Vänskap är alltid ytligt och även de bästa kompisar, vilka man tror sig ha en djup relation till, är ytlig. Nära och kära vänner sviker en alltid (otillräckliga) när man har problem. Har du aldrig haft problem så har du aldrig testat dina vänner och sett vad de går för. Du därmed vet ej hur falska de är. Satanistkyrkans råd till dig är att testa dem. Du kommer dock då strax att finna dig vara ensam. Ej bara dina bästa vänner är ytliga utan också dina släktingar och familj. Du upptäcker att du har en ytlig relation till din familj. Det finns inget sådant som äkta vänskap, människor emellan, och det finns inga bra kompisar, som alltid ställer upp. Det är en myt. Det finns inte.

Satanistkyrkans syn på satanism 124

En munk är socialt utesluten dvs utestängd från den sociala gemenskapen. Han är utfryst från samhällsgemenskapen, sitter tyst när andra samtalar. Detta kan ske ofrivilligt till följd av munkens personlighet men oftast är det en självvald bojkott. Att välja tystnaden och som diciplinerad självvald munk välja att ej delta i gruppens samtal utan sitta tyst vid sidan av. Man kan då få tid att analysera det ytliga i det samtal/samspel man bevittnar. Man noterar då hur ytligt samtalet är och hur lite som binder de talande samman: en skör tråd och ej djupt band. De samtalar om trivaliteter och meningslöshet och ytlighet, man blir glad och stolt över att man ej deltar utan håller sig ren (eftersom konversationen nedsmutsar genom sin låga nivå). Man lär sig förakta människor. Återigen kommer filosofin om "underlägsna människor" in. Man lär sig som munk att förakta puckade människor som mindre värda, medan man själv är elit. Det är klassiskt att en deprimerad människa känner sig elitistisk. Depression ska ses som en gåva, en fördjupning, förädling och kunskapskälla. En fördjupning av personligheten. Man lär sig nämligen att reflektera över sin egen och andras existens, något som en lycklig människa inte gör. Man ifrågasätter det som en lycklig människa tycker är självklart. Man får en annan syn på tillvaron. Man ser större perspektiv medan en lycklig människa ser detaljer enbart. En deprimerad ser de stora sammanhangen. Tacka gud för din gåva. Men en äkta deprimerad människa är ej tacksam för sitt tillstånd utan sörjer sin smärta och torteras i sitt lidande. Det är enbart när man har en lättsammare form av depression kombinerat med att vara Satanistkyrkan-satanist som man ser det som en tillgång. Man kan då glida ut ur och in i depressionen efter behag. Man har lärt sig hur man blir deprimerad dvs också därmed hur man blir lycklig (genom att göra tvärtom motsatsen till det deprimerande). Detta är en extra upplyst och avancerad version av en depressiv människa. En depressiv människa som tillagt det satanistiska kunnandet ovanpå sin depression, och blandat ihop dem till en röra. Som färgar sin depression i satanism. Satanismen lär en att stå ut med sin depression.

Satanistkyrkans syn på satanism 123

De (få) dagar då man har en bra dag, som munk, då man mår bättre av en slump, ska utnyttjas till att förbereda för den kommande negativa dagen dvs ägnas åt terapeutiskt satanistiskt arbete, ej att roa sig på och utnyttja lyckan till att va lycklig/utföra nöjen. Man vilar på vägen genom att tankebearbeta sin depression, under de lyckligare dagarna. Man kan t ex tänka hur man ska överleva kommande dagar eller i nyktert tillstånd reflektera över de övriga hemska dagarna, sedda i nytt ljus. Så förflyter munkens liv: att ha en krokig väg med gladare perioder vilka ägnas åt att jämna ut måendet till konstant jämn depression, genom att depressivera sina gladare dagar dvs genom att tänka på depression även under de bra dagarna. Man blir expressiv/social om man har en bra dag och måste då tygla sig själv för att bli ödmjuk och instängd. Det är en av munkens meningsfulla diciplineringar. Att lära sig att bli ledsen när man är glad, att veta hur man gör. Har man en bra/bättre dag, så får man större självförtroende samt tänker mer själviska/självupptagna tankar, om självhävdelse. Man struntar i de fattiga när man är glad och vill bara förverkliga sig själv. En munk krigar och kämpar för att inte komma till det stadiet. Vad är en munk i Satanistkyrkan? Det är en person som diciplinerar sig själv och sin egen psykologi. Han blir sin egen psykolog samt filosof. Han når kunskap.

Satanistkyrkans syn på satanism 122

Satan står för pessimism (han har en pessimistisk människosyn dvs åsikten att alla människor är dåliga) och depression, för synen att allt i livet är grymt och sorgligt. Men han står också för hat och hämnd. Det är dock de första egenskaperna som Satanistkyrkan i sin Satanstolkning väljer att ta fasta på. Men även hämnden förtjänar sin plats i dessa texter (liksom hatet: man ska hata intellektuellt underlägsna människor som i sin okunskap begår synd). Hämnd kan t ex fås via utebliven värme, utebliven social respons, att mötas av ingenting. Tänk horan som bjuder ut sig för beundran, om hon ej får hans värme som svar, så snopen hon blir. Denna bojkott av social respons kan vara en hämnd mot en elak/underlägsen människa. Bojkott är alltid ett effektivt vapen (att bojkotta mediasamhället genom att inte läsa tidningen gör att babylonsk media står ensamma och snopna). En annan hämnd kan vara fysisk dvs misshandel eller tillochmed mord. Detta gör att man får fängelse om det erkänns, men kan ibland vara rekomenderbart (i Helvetet får ju offren fysiska straff hela dagarna, de amputeras och misshandlas, han skär av deras öra, hand osv). En människa lyssnar oftast inte på tillsägelse utan man ska slå så det märks, hit where it hurts. Ord är meningslösa, har munken lärt sig, men fysiska straff är effektiva för de invalidiserar offret för en stund, utöver smärtan. Att ha fysiska symtom är det värsta en människa kan uppleva i livet. Att klaga på psykiska symtom som t ex depression är ingenting jämfört med de människor som lider av fysiska symtom efter sjukdomar eller olycksfall. Att va invalidiserad/handikappad till följd av fysisk sjukdom är det värsta en människa kan uppleva. Att därför misshandla så att offret får men för livet/ärr, kan vara önskvärt. Men Satanistkyrkan tar inget ansvar om du hamnar hos polisen, vi rekomenderar inte Satans röst i detta fallet.

Satanistkyrkans syn på satanism 121

Tomheten ger kunskapsflöde, skrivarlust. Det tror man ej men om man anstränger sig kan man analysera tystnaden. En normal tyst människa finner ingen inspiration men i mötet med Satan finner man satanistisk inspiration för sin tomhet. Dessa texter skänker meningsfullhet till sina författare, vilket är Satanistkyrkans medlemmar. Vi känner inte mycket och tänker inga viktiga tankar, för vi har nått ett stadium av tomhet, till följd av dels depression, dels träning dvs tankeövning och bojkott av saker/situationer som ger fyllnad. Vi tänker ej mycket av värde men gräver där vi står. Vi finner små saker att skriva om i vår egen torftiga vardag, en vardag som blir stor tack vare sin tomhet, eftersom tomheten är evig dvs storslagen. Tomheten är det naturliga stadiet. Tomhet är vad Jesus predikar, och hela protestantismen är ren. Gud nås bäst i ett tillstånd av tomhet. Och Satan är en del av kristendomen.