Satanistkyrkans syn på satanism 398

Den enda som är snäll mot mig i världen är Satan. Min enda vän, profilierar han sig som, tro på mig, bli min slav… Jag är din enda riktigt ärliga vän, och jag ärligen plågar dig, för ett framtida lyckat samarbete slav och slavägare emellan; du ska lära dig respektera mig som en gud, genom underkastelse, lägg undan din mänskliga stolthet; upplös dig själv, under Satans kopia… var ödmjuk. Och vi i ordern, underkastar oss alla människors gemensamma samhälle, vi faller undan dem, vi straffar dem ej, vi låter dem husera – medan vi är nånannanstans. Vi lever i vårt eget rum. Satan, ber vi till, vad göra åt det förtappade samhälle jag ej vill bo i? Bojkotta det… det går, att leva parallellt. Bliv arbetslös, gå till härbärget och volontära. I vissa gränder finns inte Babylon. Munken möter agg, spott och spe. Satan agar dem han älskar, ger oss spe om vi ej påminner honom om att ge gåvor till lamm, de lamm vi är, och martyrer under Satans test och press, hur tåliga vara vi? Kan vi ta emot hans kärlek: hans ångest? Orkar vi, när hans ångest är tung, dela den med honom? Orkar vi, på vår axel, bära honom och hans piska, hans pisksvans…