Satan, svarthårig, ser rakt igenom all mänsklig yta, skönhet eller ej, och ser rakt in i själen, sniken eller ej. Hans ögon är skapade att se igenom ytan; du kan ej förklä dig. Han ser snarstuckenhet, egocentrisitet, självupptagenhet, nöjeslystnad. Han ser – trots att han är Satan, hämnaren, också godheten, i de godas hjärta, de sjuka eller de välgörenhetsarbetande, ser godhet i den som är utom krig och tävlan, ej är utseendefixerad eller på andra sätt i social tävlan, såsom kapitalism och demokrati sätter allt på spel, vare sig det är för pengar eller för njutnad dvs ickekapitalistiska skäl. Satan förhåller sig särskilt gott åt dessa, de goda, eftersom de inte stör och förstör hans arbete och hämnd mot syndare och livsnjutare, de sjuka martyrer eller brottsoffer han ser, ger han välgörarens klapp, för förmåga till det han har, också. Hans blida ögon gråter med dem, och hans tröttande människohat mildras och får lisa. Ju färre han har att straffa, desto bättre; tacksam mot helgonen, som mildrar hans arbete, och han – trött och utarbetad – får vila. Tack vare oss. Han lycklig i vetskap om att ej vara ensam om antisynden, en del människor bojkottar Babylon och lever på bakgator, sjukhem osv. Church of Satan må säga att Satan är de syndande satanisternas vän, men om en amerikansk satanist syndar, så inräknas den – i sanning! – till Satans fiender. Nåväl, offer: dessa giver åt Satans känslosamhet en säll känsla av frid, lammen. Likt Jesu (vår förebild för självgodhet och självkritisk granskning) folk de är, har Jesus förmåga att lindra Satans ångest. Vi har Jesu bok i hand när vi närmar oss Satan för att giva honom tröst, vård och medhjälp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar