Satanistkyrkans syn på satanism 135

Satan ger en ibland lockelser och prövningar. Munken ska ta sig igenom dem alla utan att snudda vid dem. Detta kan t ex gälla kärlek: man möter någon och blir kär och vill flytta ihop med denna eller förena sig i relation. Detta är enligt kyrkan strängt förbjudet. Man ska undvika andra männsikor i den mån dessa kan sprida glädje i ens liv. En flickvän/pojkvän syftar till att skänka lycka åt munken, och han/hon ska därmed undvika främmande människors nya äventyr och undvika att känna efter och skapa sig ett falskt behov till denna människa, ty alla behov är falska: de skapas av leda och tristess, som sätt att fylla ut tomrummet, därav skapas ett behov till en annan människa kallat kärlek, som alltså egentligen har sin botten i ledan. Man har tid att känna känslor, medan problemfyllda människor ej har tid med sådan lyx. Kärlek är ett nöje för människor med för mycket fritid. De hinner känna efter och skapa intriger i spetsiga trådar som anstränger hjärnan. En munk ser till att förhjärnsliga sig så att kärlek aldrig hittar in. Han vet hur billig och ihålig känslan är, som enbart är en sublimering till tristessen och ett uttråkat liv. Han undviker alla lättviktiga luftkänslor. Han kryssar mellan denna luft och ser den inte pågrund av dess meningslöshet. Han befattar sig inte med så meningslösa saker lätta som en fjäder. Han ser kärleken som ihålig.