Satanistkyrkans syn på satanism 349

Satan själv är så ödmjuk, trots ryktet om sig att va elak, att han ej tar åt sig äran för de intellektuella gåvor (eller praktiska) han ger munk och mänska. Han viskar sin gåva och du kanske ej är satanist nog att lägga märke till att det var han som placerade gåvan vid dina fötter. Det kan va praktisk fattigvård eller nån lindring av lidande. Han skyndar sen därifrån utan att skryta om sin religiösa gåva, eller kräva ett tack. Var dock säker att han, ödmjuk som vi därför också måste vara, att han kan hämnas efteråt om gåvan ej noterats och man sagt, i bön, ”Tack”. I bön vi må säga oss vara ovetande om många av de gåvor han givit oss men att vi hoppas han ändå godkänner oss som satanister, ovetande som vi är om hans godhet, hans storhet, hans infiltration och hans, okända, i rykte; snällhet. Satan är bland de snällaste man kan hitta, han står alltid på offrens och martyrernas sida, med förkärlek för att sprida trasproletära sjukdomar i gränderna, och ej fly från dess resultat. Satan känner vi som en snäll varelse som alltid står för rättvisa emot orättvisa, för gåvor och gengåvor, för belöning och bestraffning. Han kan hjälpa de fattigaste upp, de mest lidande, de självmordsbenägna, och sen rymma från tacksägelser, som gör honom blyg och objektifierad, något han flyr ifrån, blyg som han är, hemlighetsfulla myten är sann, att han sällan ställer sig på scen. Vi må därför truga honom till att objektifiera sig själv inför oss och inför samhället. Church of Satan låter Satan få som han vill; de döljer honom av respekt för hans sådana vilja, men vi anser han ska få credit för sitt intellekt och sin (mot de fattiga) godhet (medelklassångest han bryr sig föga om). Satans hemliga känslighet tolkar vi vara ej ”häftig och cool” elakhet utan ödmjuk och rättvis godhet, snällhet, och vi i hans följe måste också lära oss att inte självupptaget ta åt oss äran för goda gärningar utan skylla dem vara i Satans namn, i kyrkans. Vi måste också vårda Satan, objektifiera Satan och få honom att krypa fram på scenen där han hör hemma, skapa en trygghet för honom att så göra, om vi är många (kristna) som stödjer honom och hans arbete: att hämnas syndare. Om bara de kristna ville erkänna honom som sådan, ehuru ursprunget är att vara fri, intetheten födde en fri Gud där allt kan hända, ont och gott, frihet, och Gud valde rättvisan, dvs Satan är ej roten till allt det onda utan Guds ursprungliga frihet så var.