Satanistkyrkans syn på satanism 331

Satan är längst bak i tunneln för alla, djupast. Han är slutdestination inom livstiden, han och enbart han är jag trogen, aldrig avskaffar jag ens i prövning, satanismen, såsom jag prövas nu, när han avlägsnat sig, svikit mig och straffat mig. Jag hatar honom för vad han gjort mot mig, men från hans vinkel har han också skänkt glädje jag knappt lagt märke till, vardagsglädje. Han menar att en munk måste lida i kyrkan, för att få kalla sig munk, har tiden utanför lidandet blivit för långt, ser han till att sänka dig ner i galenskap. Men i slutändan, innan självmordet hinner komma, reparerar han din skada. Han låter dig balansera på dödens gräns. Att begå självmordsförsök är alltid en satanistisk handling, men efter det begångna finns få ord om det att säga; jag ville bara bli medvetslös, tappa medvetandet, bli utvecklingsstörd i hjärnan, så att jag aldrig mer förstår smärta. Jag hatar Satan, för han skickade mig dit. Det är okej för en satanist att hata Satan. Förlåt Satan för att jag är så svag, så mänsklig, så ickegudomlig i all min småsinta anspråkslöshet, att jag är sniken, småsint och snål. Att jag skiter i mina bröder, att jag vill söka mig till nöjen och hobbysar, att jag lever på bidrag och inte betalar skatt. Satan är för samhällslivets förfall, bakgatornas kriminalitet, och trivs bäst i storstadens trasproletariat. Glöm eller förstärk problemen, gråt av ångest, implosion. Man kan be böner: tack Satan, förlåt Satan… Förlåt att jag hatar dig, tack för att du har svikit mig och lärt mig att ej ens den yttersta går att lita på, den sista chansen inte finns, att den trognaste är en förrädare. Lita aldrig på någon gud eller mänska, brukar ju satanister säga, individualister som vi däremot inte anammar. Men de fattiga brottsoffren är förhatliga, i sin skrumpenhet, men du måste ändå inträda elden, hur mycket du än skyr din nästa. Att va självisk gentemot att tänka på Satan, är största synden: Satan vill alltid bli tänkt på, analyserad och berättad om. Han klagar ständigt till denna kyrka att skriva mer om personen bakom ismen, samtidigt som vi missförstår honom vara för hemlighetsfull för att bli tjallad om, vilket hämmar oss. Vi känner inte Satan, han är mångfacetterad och vi fokuserar på hans sorgsna egenskaper, ej hans allvetande, hemlighetsmakeri, frätande av söndrade själar, ledare för arbetet i helvetet, Gudason. Vi anser han vara skapare av all smärta på jorden, allt ont och elakt har han framlockat och hans favorit är att se de fattiga gå under i ghettot, vari han trivs att beblandas.