Nykter är pessimist, ursprunget är meningslöshet. Men när meningslösheten födde Gud (och universum) blev den nyktra, neutrala synen istället optimism, men vi är begynnelsetroende. Detta kan sägas häda Gud, han som giver allting mening att fadersdyrka. Som munk och nunna i Satanistkyrkan försöker vi lära oss dyrka och avguda en Far som ovan oss givit oss Satan från sina egna händers skapelse. Att avguda Gud står i vår framtid att ännu göra, låtom oss knyta band med de Gudadyrkande. Man kan höjas eller som Satan själv; stanna nere i skiten, men behöva pauser på slutenpsyks eller en kyrkas väggar, innan man igen går in i elden, att ha det stökigt hemma i sitt ”altare” är en nackdel. Satan gråter och skriker, vi tyglar oss likt Jesus genom meditation och disciplin, vi utforskar smärtans beståndsdelar och utvägar, är psykiatriska, och ett sätt att bota smärta är genom att va religiös, eller kalla på Satan, t ex, lär vi oss. Vi är psykiatriska liksom för köttslig sjukdoms smärta och handikappade vardag, eller psykfall, vars mål dock är att botas så att man kan hjälpa andra liknande. Vår (svenska) solidaritet är stor, vi är kollektivister och skolade av sosse-Sverige i vår ickeamerikaniserade ism, amerikaniserad som LaVeys är dvs ej för jämställdhet och självuppoffring. Fysisk sjukdom eller psykiatrisk, kan vara ett konverteringstillfälle. Vi är renlevnadsmänskor, oskulder, veganer… vi är med fördel med i även kristna sällskap. Men utöver livsstil är, somsagt, vår ism/kyrka att vända sig till Satans scen, individen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar