torsdag 20 september 2012

Satanistkyrkans syn på satanism 315

Jag kan inte överleva utan religion. Den som av problem eller självmord är nära att dö, kommer så göra – om hon inte vänder sig till valfri religion och valfri gud. Det finns en religion för alla och nån figur för alla smaker, och har du svårt att överleva så kalla på Satan, om du är gotisk nog att så få göra – han är ghettots gud, slummens. Han umgås inte bland de rika, utan missärerar de fattiga dvs älskar dem. Han dras till smuts och fulhet, emedan Jesus dras till barnets estetik: ren enkelhet. Satan föredrar ju fler ärr en kropp har. (Själv är han naken och täckt av svart hår som döljer hela dvärgkroppen). Ju oskuldsfullare du är, desto mer kan du be till Jesus och hans änglar (Jesus är en ängel), men om du är insyltad i problem och smuts, kriminalitet eller våld, så vänder Jesus dig ryggen i rädsla och Satan återstår. Jesus är känslornas antites, han kväver sin gråt, och Satan vill att alla känslor levs ut, att ångest skriks ut, han är Jesu motsats. På botten av samhället finns Satan. Det är han som t.o.m. skapat slummen, som lockat de hemlösa och de kriminella att bliva som Satan tycker är högstående kultur. Satan står för ”gatans universitet” och ”streetwise”, man lär sig intellektuellt av problem och olyckor man utsätts för; han söker sedan rekrytera dessa till sina organisationer i olika länder. Satanistkyrkan är en skapelse av trasproletärt leverne. Och Satan skapade trasproletariatet på jorden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar