Problem lassas på problem. Man går igenom det omöjliga, det ofattbara – och värre. Dessa personer brukar kallas trasproletärer, men ska i framtiden rekryteras till satanism, när enbart Satans namn blivit tillräckligt spritt för dem att kunna välja den vägen. I det ofattbara sträcker man som munk ut sig efter Satan – emot galenskap, men han finns inte alltid där, till synes, och du slutar tro, lämnar kyrkan, får den ”kris” som Satan eftersträvade, eftersom att ta sig en funderare på vad man egentligen gör, är produktivt. Man går in i det ofattbart chockartade problemet, och igenom det, halvvägs eller helt, allt styrt av Satan, gränslöshetens gud, där varje förfall faller ett steg lägre – igen och igen. Tillsist hamnar man i härbärgessvängen eller på sjukhus, såna slags platser och scener, där Jesu välgörenhet smakas. Strax blir man religiös. Man kanske börjar tänka på gamla historier om gudarna som någon (tack!) berättat, och själv blir religiös – ditskaffad av Satan. Sträck ut dig till gudarna, änglarna, djävularna, när du ej kan själv. Gud själv har inget till övers för latmaskar, men de båda sönerna kan se din svaghets orsak, och kanske hörsamma dig, att sluta lidandet, genom total tomhet och total tystnad, likt interiören på Slutenpsyk. Mediciner är också att föredra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar