Satanistkyrkans syn på satanism 313

Om Gud kan anses, pågrund av sin medelväg, medelgod, vara irrelevant eller ”tråkig”, så anser Satanistkyrkan Jesus spartanska extremism vara en förebild. Jesus är känslodöd, emedan Satan är passionerad. En munk eller nunna i Satanistkyrkan försöker behålla (meditera) sig kall och känslodöd i alla situationer, även om Satan själv skulle få ett ångestanfall eller en panikattack. Vi har naturligtvis känt de känslorna, vi likt han (och likt Gud), men vi försöker att aldrig känna dem igen. Vi lär oss, psykiatriskt, att meditera bort smärtan, ångesten, galenskapen. Genom Jesu väg, han säger: gråt inte, när man är ledsen; undvik att gråta. Torka tårarna, är hans budskap. Emedan Satan skulle gå under av smärta, är Jesus känslodöd via meditation och övre förståelse. Jesus står för det ursprungliga, Satan för det ålderdomliga, det inövade, det vetgirigt kunnande, alltets hemliga erkännande. Emedan Jesu står för det nyfödda, för barnasymbolen, för det enkla och befattliga. Vår kyrka försöker ta fasta på Jesu disciplin emot Satans attacker och anfall, psykoser och blockouter. Emedan LaVey-satanism hävdar experimentell njutning hävdar vi attackers lidande – med Jesu stabilisator. Alltså att alla de känslokast Satan ger oss vi ej ska tolerera utan meditera oss till kyla och död. Jesus är en stor förebild för Satanistkyrkan, som därmed knyter ann till protestantismen. Vad göra? Rösta på KD!