Satan, hjälp mig, för jag gråter mig till galenskap, och skriker ut min ångest, allt det som Jesus tycker är självupptaget. Man kan dock som martyr justdå få en sällsam upplevelse av frid och tomhet, vilket är Jesus påhälsning i människohem: känslan av att tömmas till vila, det är en ”attack” en av gudarna valt att ge oss; lugn, vila, tomhet, ett anfall, som kommer och går. Att umgås med Jesus ömsom Satan, är inget problem eller krockar, alla är vi kristna. Satanister får aldrig känna njutning = anti-LaVey. Äkta kärlek är ej lycka utan sorg. Att gråta tillsammans, att dela djupa sorgesamma scener… är djupare än att delat masshysteri från fotboll eller fest. Är du glad är du aldrig nykter, men försök då i din ”fylla” att bli kollektiv och bjuda med dig, eller sätta dig och studera; kunskapssökande inom akademi är okej, en munk får vara student, om helst dock ej. Torka dina tårar med gudarnas hjälp. Lidande, som Satan gillar, tycker Gud är orättvist. På jordelivet har vi, utöver hämndapparater, lärt oss att rättvisa skipas efter död, och valet är fortfarande. En god domare i jordeliv kan nå nära Gud i himlen. Men denna Kyrka väljer en passiv inställning till hämnd: Jesus berömda kind.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar