Satanistkyrkans syn på satanism 327

Satan: bara han vet hur jag mår. Han är osynlig när han går på jorden och avläser folks tankar, ser in i deras själ: deras minnen och bakgrund, allt de observerar. Han ser vilka synder du begått, och vilka bragder. Han smyger runt i ghettot och sprider rackartyg och perversioner, kriminalitet och våld. Han är hemtam hos människan, fastän han är en gud. Jesus har känt alla känslor men stängt av dem, en efter en, via meditation, likt närstående buddhismen/hinduismen, och vi anammar Jesu stävjelse av känsloyttringar, vilka ska utbytas mot dödens ögon, livlös blick och apatiskt bemötande av Babylons nöjen. Vi bojkottar och är passivt fredliga: denhär kyrkan lär ej ut Satans signum: hämnd, utan det får andra, t ex Church of Satan, stå för, vi lär Jesu kind. De som ej har problem är losers, ej lyckade, som tidningarna skriver i Babylon. Att va problemfri och fylla sina dagar med fest och lycka, är att vara en religiös förlorare som får Helvete efter död, man kan ej vara både religiös och glad samtidigt. De sista skola bli de första. Skada mig, Satan! Straffa mig, Satan! Blott då stiger jag ur mänsklighet och blir helig, om jag utkämpat Guds träningsläger. Offra, uppoffra, säger Gud, till hjälten, ledaren: klättra, över hinder, upp på berg. En människa ska testas till det yttersta inom antingen tomhet, hjältemod eller ångest, beroende på vem av de tre man följer. Skada mig igen – värre. Jag ska gå genom smärta, och ut till vila, sedan smärta igen, men Satan, som kan tyckas, med sin smärta, vara så orättvis, giver alltid rättvisa i slutändan. Han kanske inte visar det glada målet i förväg, men det finns där, som chock efterkommande om förtjänt. Satan tar människan till bråddjup för att sedan återvända, till säker plats, efter ”gudomliga” känslor: smärta. Visa mig smärta och sen visa mig smärta, visa mig smärta igen och ge mig en blockout, ge mig en psykos, en kollaps, ett självmordsförsök – religion! Via Satan, visa mig smärta för jag är ingen och inget, jag förtjänar inget för jag är bara en människa med fel och brister, som försöker, med Jesu munkskap som förebild, bli mindre småsint och mindre mänsklig. Tack Satan för smärta. Giv mig Jesu baddande av känslor, låt mig skåda neonen och blunda för den, gå bort från den, jag vill va känslodöd i passionens lockelse, jag vill va livlöst apatisk i färgpraktens land. Gör mig levande död: gör mig till en munk.