Satanistkyrkans syn på satanism 332

Tack Satan för mörker och ljus i mitt liv. Tack för att det strax är sovdags och natt, tack för förlorat medvetande och känsel av smärta. Tack Satan för att du inte låtit mig lära känna din allsidighet, din allmänbildning, utan enbart vad jag behöver för min ism, min kyrka; allt det förstraffliga en människa kan råka ut för. Jag vet att du satt stenarna i min väg, för att belöna mig på dödsbädden. Tack också för de ljusa stunder jag aldrig hann märka eller njuta av, då jag i barndom inte visste om din existens. Tack för visandet av kontraster, för förståelsen av hur det känns att synda dvs njuta, bara rulla med, och att själv aldrig vilja uppsöka den känslan igen, men mottaga dess straff, att ta njutning för givet utan att ens uppskatta den, är ändock en synd. Tack Satan för de få ljusglimtar jag nästan glömt, och aldrig vill eller kommer att få återuppleva. Satan har mobbats i 2000 år som bibelfigur. Det är dags att han upphöjs med de övriga helgonen, såsom varandes lydig under Guds befallande hand. Ryktet som ”den onde” betyder enbart ”ond mot de onda” och framanare av elakhet i dem där den bor, det ska krossas, förslummas och förmörknas i hela samhället, varje gränd ska målas svart av hat, hämnd och mobbing. Satan vill skapa ett Helvete på jorden, och han florerar sig i grändernas kriminalitet och våld i väntan på den nya tiden.