Satanistkyrkans syn på satanism 316

Tack att jag sjunkigt mer än nånsin tidigare. Tack för erfarenheten av gatans universitet, som sporrar mitt intellekt resterande del av mitt liv – då jag sjunker ännu djupare. Man ska alltid, en gång om dan eller oftare, säga Tack till Satan för något man tror att han givit dig denna dag, eller för livet i sig. Explosivitet är Jesus emot, Satan för uttryck. Jesus ber dig torka tårarna och stå rakt, rena dig ur smutsen, slummen, höjas, bli helig, känna sig ren osv. Detta tar den Jesusinspirerade Satanistkyrkan fasta på: vi känner oss tomma på insidan genom en tom vardag, helst som sjukpensionär eller arbetslös. Jesus: små uttryck, en enkel avskalad känsla, av upphöjd helighet i den protestantiska kyrkobyggnaden: känslan i valvet är känslan av Jesus, och sådan ska han förklaras vara. Protestantism är Jesus främsta religion. Vi är protestantism-satanistiska. Egentligen är vi mer Jesus än vad vi är Satan… Vi är för uttryckslöshet emot Satans ångestuttryck, spy upp av nervöst sammanbrott, skrik till en hjärtattack, svimma av stress, skada dig själv fysiskt. Satan är för alla dessa uttryck, medan Jesus stävjer dem, och gör dig oemottaglig för allt utom universums tomhet och ihålighet i sitt hjärta. Jesus är måhända mer tom än god, mer för känslodödhet än för kärlek – kärlek är för Satan, som inkluderar även erotik och passion och kärlek i sitt allmänna uttryck av explosion – han är känslosam. Jesus är motståndare till sex, liksom våra nunnor och munkar undviker snusk och klär oss utan anspelning på att väcka uppmärksamhet. Våra ansikten är neutrala, vi undviker din blick, och rör oss i enkelt folks gator. Vi lever i ödmjukhet, under Satans diktatur. Vad han skapar i vår väg, av ångest och problem, försöker vi slåss mot på bästa sätt – Jesus sätt. Men Satan kan även va god, han är ju rättskipare, rättvis, ger och tar. Tack Satan för att du visar ljuset i slutet av tunneln. Jag lovar att gå igenom tunneln, ensam eller med din hand i min. Tack för blott en gnutta ljus i mitt miserabla liv Du givit mig – tack för misär, tack för att du är med mig när jag lider, och delar mina känslor. Tack för att du redan känt tusen ggr så som jag känner nu, och jag ska med dig – ja! – i fortsättningen känna såhär igen – modig och utan att blunda, likt Du, Satan, i ensamhet känt dig orättvist behandlad emedan andra nöjdas. Satans bitterhet över andras nöje skall vi hjälpa honom med – genom att vända glädjen ryggen, alltid minnas de lidande, och själva tillhöra dem.