Satanistkyrkans syn på satanism 340

Vi tolkar också Jesus. Jesus gillar asketism, tomt rum, ensamhet och sorg. När Satan dras till själsfränders privata tvåsamhet, dras Jesus till ensamheten. Känslan av tomheten: jag äger ingenting. Jesus är ej materialist, klosterliv föredras, och nångång i framtiden kanske denna kyrka har råd att starta ett kloster, utifrån lägenhetssynpunkt. Det är Jesus som gjort Satanistkyrkans satanister till munkar och nunnor; genom att dessa antar Jesulika drag som förebild. Att kalla sig munk är att välja Jesus framför Church, vi antar tomhet, ensamhet (lita inte på nån), fasta och bojkott. Vi följer ej med i trender eller debatter. Vi följer ej media eller möten. Satan skadar sina vänner, och vi, de kantstötta, förlåter honom i visshet om att han ej kan rå för sitt sätt att kommunicera. Han är likt en med taggar i sin kram. Han skadar och förstör vart han än går – när han egentligen menar väl. Han sänker sina vänner, han torterar satanister – för att sedan ge gåvor. Satan, jag skulle dö för dig. Ett tomt rum: jag kan dö. Man ska via asketism leva nära självmordet, för att livet är tomt, döden nära i sinnet. Religion är: sorg = kärlek, gråter i akut ångestattack, svär evig trohet under tårar, till den Satansstyrda tortyren varje munk måste gå igenom. Det är ej roligt att va munk, men roligare än vad det låter, för han ger en ofta gåvor och lättnader. Han har andra, positivare sidor också, omfångsrik. Tröst och hämnd är två viktiga saker, varav hämnd Satanistkyrkan valt att ej ta fasta på, för att det emotsäger vår Jesulika tro, att vara aktiv istället för passiv, bojkottande, offer. Vi vänder Jesu kind till. Och lämnar åt andra kyrkor och justitieembeten att hämnas. Hämnd hävdar Satanistkyrkan skall komma först efter död, och innan död ska enbar en passiv bojkott av syndaren ske; vi undviker att vara kamrat helt enkelt, som om detta vore straff i sig.