torsdag 20 september 2012

Satanistkyrkans syn på satanism 317

Jag kan inget mer än att be till Satan. I de värsta av problem ska man ej be till en ickehörsammande Gud eller den problemflyende Jesus, utan till Satan – problemens gud. Gud har sedan länge övergivit människan, han är för hög i rang, och hans och Jesus änglar är intet hand i stormen likt Satan och hans djävular, vilka vara Satans släktingar, barnbarn… alla lika i estetik/anatomi, den berömda smådjävuls-anatomin. Om Jesus enbart kommer till den som är ren och avskalad i sinnet, tom, välgörande, så kommer Satan till de elaka och deras offer. De som är elaka i fattigdom, dvs, inte de rika elaka som utsuger. Gud har däremot mer respekt för de rika, man kan säga att han är konservativ, som står för den vita mannens ledarskap, gudskopian, emedan de missanpassade och gotiska bör vända sig till Djävulen istället, han lyssnar. Guds essens är rättvisa, och de godas kamp mot de onda, likt riddaräventyr och fantasy. Guds yrke är soldat och fältherre, han rycker alltid ut för de godas sak när hjältar kämpar i strid. Är du själv en ”hjälte” så kommer han att möta dig och din bön, annars inte. Gud är en hjälte och slåss för action och äventyr. Gud är inte motståndare till våld och vapen. Gud är maskulinismen, den goda saken, ett äventyrs kamp mot det onda, ständigt kamp mot Babylon. Vi lever nu i den framtidsprofetiska Babylontiden varpå Domedagen sägs komma. Gud har övergett människan; allt är kaos, emedan Gud är frånvarande styr Satan problemskapande och ondska över världen, och man kan önska både Guds och Jesus återkomst, men de vill inte veta av människan ifall den kallande är en syndare, vilket nästan vi alla är. Enbart Satan finns då kvar. Alla är vi passiva syndare, passiva betraktare av andras och eget lidande. Enbart Satan vill då ta i oss med tång, veta av oss, de två andra vänder mänskligheten ryggen. Gud har berättats gilla dagens USA och dåtidens vikingar – typexempel på vad Gud gillar: styrka hos ariska män, ledare, soldater. Han gillar de stora scenernas dramatik, och ser ej detaljer om du är för liten för att ej va obskyr. Gud gillar de stora svepen, och den lilla människa som är stor nog att rymmas däri eller styra dess våg. Sådan är Gud; en klassisk mansförebild, maskulin, hörsammar bara jordens ledare, och betraktar jorden på avstånd. För smärre ärenden kallar han på skyddsänglar och smådjävular – eller Satan, som har ögon överallt, i varje gränd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar