Satanistkyrkans syn på satanism 323

Gud skapade Djävulen, sin själsfrände. Gud förstår sin son, sin skapelse, vet vad han skapat, och hur dennes mekanismer funkar. Gud har ett positivt förhållande till Guds egen eländesskapare, han som gett Gud så mycket lidande, Gud likt mänskligheten, har båda lidit av Satans påhitt genom åren. Gud är ett brottsoffer undan sjukdom och misär. Gud har känt det du har känt, det Satan skapat, Gud är satanistiskt påläst. Gud kan förstå dig, men försöker behålla sin konservativa egenart, som traditionell hierarkist. Den mänska som är mest skadad är mest beläst, behövande och betroende. Många offer och martyrer söker sig till Jesus, snarare än till Gud, men Djävulen är ett otippat kort i framtidens fattigSverige. Det talas om Domedagen och annat mörkare vi möta, profeter att föda. Gud har sedan länge vänt ateister ryggen, i grämsel och ilska, sorg och hopplöshet: satanistiska känslor, mänskligheten har förmåga att påverka Guds tankar och känslor, men för den nya utvecklingen (Babylon) står Satan, syndauppsökaren, som skapat den revolutionära tidsålder (Ragnarök) som ska giva Gud ett öga åter till mänskligheten och dess lidande. Gud anser att martyrer är självupptagna och en del vältrar sig i elände utan att ta sig uppåt i försök; han ser ibland då brottsoffer och kriminella som jämlikar. Många beklagar sig utan att själva försöka hjälpa sin situation uppåt; dem har Gud inget till övers för, han som slåss för andra, emedan Satan gör oss privata, personliga och individuella, något vi med Jesus måste slåss emot, att fattigvård alltid ska stå före egna tårarna. Gud mår lika dåligt som du. Satan har sett till att ge honom den beskärda del av ”mänskligt” lidande för att Gud ska kunna förstå både Satan och martyren. Utan Satans skapelse vore Gud gladare, mer självisk, men han skapade de lidandes helgon: Satan.