Satanistkyrkans syn på satanism 311

Gud finns! Att tro på Gud i modern, ateistisk tid, giver oss bättre mående emot hopplöshet, desperation och depression. Satanistkyrkan må va djävulsstyrd men Djävulen har lärt oss att tro på och respektera Gud, en person som Satan sagt oss är mycket viktig för honom. Satan har berättat Gud vara en soldat till yrket, som lever för att kriga, ont mot gott, en hämnare och domare, en riddare för det goda mot det onda; en rättviseskipare. Han går i strid mot det onda för det vita. Han är rättvisan personifierad, så får du inte upprättelse innan död så efter död. Gud skall dock ej missförstås vara god, och enbart god (likt Jesus) utan 50%igt elak och ond med ett hiskeligt temperament; han kan bli arg, glad, gråta… I Satanistkyrkan väljer vi att ta upp den gudatolkning som berör enbart Guds ”negativa” egenskaper: hans förmåga till ångest. Vi erkänner den känslosamma Gud vara kapabel till, om ändock njutning, så också det djupaste av sorger. Eftersom hans hjärta är mycket större och starkare än en människas, är hans förmåga till lidande större än vårt. När han känner Satans halverade känslor, behöver även Gud tröst av satanisterna, vilket uppdrag vi, om tillfälle ges, ställer upp på. Det viktigaste skälen till Guds sorg är dels ateismen, dels moral och sed: syndarna i Babylons tidsålder har gjort Gud deprimerad, och han vänder sig till Satan som pålitlig soldat i korståget. Via satanism sprids kristendom. Ingen Satan utan en biblisk Gud. Detta dock varandes Guds personlighet: rättvisepatos, hämndbegär samt förmåga till alla pessimistiska känslor, de ”satanistiska” känslorna. I Babylons tidsålder (nu) har Gud antagit en nästan hundraprocentig satanistisk personlighet, för att möta den nya tiden med hat, hämnd och förtret.