Satanistkyrkans syn på satanism 320

När det är problem då får Satan rycka ut. Jesus skyr problem, och vill förenkla, förstå bakgrunden. Satan emottar problemen i sin famn, och är inte rädd för att smutsa ner sig. Han anser att smuts och ärr hör ett levande liv till. Han är ej rädd att dyka upp mitt i en konflikt, så rädd som Jesus däremot är. Satan är där fattigfolket och de kriminella är. Han är ghettots och kriminologins gud. Han är för fattigfolk, vilket få vet om honom, i USA. Satanistkyrkan väljer att leva i fattigdom, i den mån livet nånsin ger oss en sån chans, val. Sanningen är meningslöshet, enligt Jesus. Jesus hävdar att alltet, universum och Gud är meningslösa, att meningen med livet inte finns och att apati är ursprungskänslan. Låtom Jesu beskrivning vara Satans typexempelsinlärning via. Satan är för livets fyllnad av spänning, våld och kriminalitet, fattigolyckor och mörker. Han ser ingen meningslöst lidande utan betecknar allt pessimistiskt vara fyllnad och plotter, han skalar ej av utan fyller. Satanistkyrkan går i krig mot denna LaVeyiska satanstolkning och hävdar Jesus vara den rätta vägen. Att blanda Jesus med Satan i samma mening är, för övrigt, unikt av Satanistkyrkan. Vi tolkar en antiamerikansk version av satanism, vilket annars är satanismens hemland. Som svenskar kan vi se delar av ismen som inte en klassisk amerikan kan se – individualism och att människan är högsta gud, ej slav under Satans piska. Vi är alla Satans slavar, och går på knäna under problem han skapat oss. Satan skapar problem, olycksfall och misär åt satanisten, men också stunder av säll vila.