Kollaps, blockout, psykos, panikattack, många fysiska sjukdomar och psykiatriska diagnoser kan en satanistmunk/nunna ha. Helst någon, så att denne får arbetsfriställda dagar, emot stress och stök, religionens bortaförare till mänskliga petitesser. Om jag slutar tro så straffar han mig, likt alla de otroende straffas. Han har bett Satanistkyrkan att tänka på honom varje dag, en gång per dag, t ex varje morgon, och det ska vi försöka minnas varje dag. Han är högst personlig och individualistisk och kräver att vi tänker på, samt nämner honom, ej hans ism, som en självständig individ, tänk på mig, varje morgon, sån jag är. Jag svarar då: jag känner inte dig, jag vet ej hurdan du är, jag bara vinklar dig likt den ism jag själviskt vill utnyttja dig till. Han svarar sig vara medveten om utnyttjandet och känna bättre satanister. Men vår Kyrka kommer aldrig bli helt Satans-individualistisk dvs med fokus på Djävulen själv, utan istället på vad broderskapet, kollektivet, känner. Slutsats återstår, om Satan går med på att beskrivas i andrahands-namn. Han grämmer sig över att ej va idealiserad, objektifierad, i en kyrka fixerad vid det egna känslolivet: kritik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar