Satan; plåga mig mera – tills jag slutar tro, tills jag upphör att vara det längst bort finnandes: satanismen, ytterligheten, extremismen, bortom den… Lämna mig i sticket, så jag utan ditt invanda stöd får klara mig själv ur situationer som sedan visar sig av Satan varit ödesbestämda, och han dem betraktat. Alla med ångest är satanister, utan att de vet om det, för det är Satans påhälsning. Objektifiera mig, ber Satan, men hans personlighet är mer mångfacetterad än vi vill kännas vid, han är ej bara svart och mörk, han kan också vara glad och skämtsam. Vi vägrar anamma den del av Satan som inte passar vår kyrka, där tar vi Jesus istället – en som sannerligen inte har nån humor. Att känna negativa eller neutrala känslor av apati och depression är målet, för hela livet. Att dö fort är också ett mål – längtan efter att dö. Man gör en plan över sitt liv med döden som mål, en snar, ungdomlig död. Mördare, seriemördare och självmördare är inget vi blundar för. Döden är vital kring oss. Nästan alla kommer till Helvetet – Satan är småsint. Minsta snedsteg du gjort, minsta skratt, och du är genast där. Han minns oförrätter som skedde för 50 år sedan. När du dör får du betala för ditt levda liv, och Helvetet väntar oss alla… inte många är välkomna att gå saliga med Gud och Helgonen; få är detta värda. Man är elakare än man tror, mindre politisk, gör mindre för sin nästa än ens självbild – enbart Satan ser dina självupptagna stunder du slösar, slösar, försök att vara nyttogörande och konstruktiv – hela dan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar