Satanistkyrkans syn på satanism 337

Satan är min far och min son. Som satanist är jag tillskriven trösta honom genom att dela hans bitterhet över de lyckliga och lyckade. På scenen i Babylon står ingenting vi skaffar TV för, vi bojkottar det jippo som det amerikaniserade samhället står för samt den amerikaniserade satanism som är den vedertagna modellen av satanism. Den hävdar individualism och experiment, men vi själva har snart experimenterat klart, varpå denna blogg tar slut och uppgår i boktryck i enkel skala. Man får hoppas för församlingens bästa att bloggen blir kortvarig, över 300 inlägg som nu lagts. PS i grunden ämnade kyrkan heta Satanistiska Församlingen emedan denna istället kan ihopblandas med det snarlika namnet på den förra svenska, numera tydligen nedlagda, sådana. Vi känner till dess ledare, han läser denna blogg såvitt vi vet, men har ingen kontakt med honom tills efter Säpo-spärren. När han uppdagas rekommenderas han ej gå med oss utan öka beståndet av satanistkyrkor i Sverige och gå med i en LaVeyisk. Dessa kan sen samarbeta. Satanistkyrkan ska också framöver försöka nå Church of Satan med någon anteckning igen. De svarar men oftast nekande. Vi skall skriva att nätverkande önskas. Vi ska beskriva oss Gudatroende, Gud mår dåligt. Eftersom Satan har visat honom Helvetets alla förståelser samt Jordelivets alla synder. Gud känner ren ångest. Man gråter av religion. Man gråter med Satan om man är med i Kyrkan. Delad sorg är halverad sorg, tycker Satan. Stor religion om indelad i två ismer. Satan är ej en syndare, hävdar vår ism. Gud mår dåligt = glädje fördummar, otur gör en religiös, inom alla ismer. Gud har förmåga att gråta. Elak är Satans sätt att bry sig om människor, att förädla deras intellekt med satanism.