Satanistkyrkans syn på satanism 339

Tack för tortyr igenom åren. En dels memoarer är fylligare än andras av olyckor, liksom tomheten i sig kan sägas vara en fyllnad i biografin; att känna Jesus berömda tomhetskänsla, vilken vi hävdar vara hans emot Satans känslomättade stormar. De två bröderna är ju jämlika. Jag gillar inte Satan, det är svårt för en avhoppad att säga, när man lärt sig älska den torterade sonen, som sagt sig vara ett barn, stundom. Satan hjälper ej vid kris, men än mindre gör Gud, om eventuellt ej via att skicka Satan, för han vet att behövaren är satanist, därför talar Gud ej till oss, utan via Satan. Satan är känd att svika när det väl gäller – för att en sekund senare visa sig ha stått bredvid med sin axel, gömd, i hemlighet, och ta emot varje fall. Han är alltid med dig, dels själv (han har förmågan att utföra flera saker samtidigt) och dels via sina djävulskamrater, vilka alla är hans släktingar. Satan sviker/försvinner alltid under folks värsta situationer för att se hur de klarar sig själva – man får ingenting gratis. Han är slutdestination. Och det är just gentjänsten, som gör det så svårt – ja – att vara satanist. Att han lämnar en tillsynes ensam, dvs han gör sig osynlig och tystnar, stänger sig med sin dolda axel och handflata, man måste jobba, arbeta hårt, kämpa emot mörkret. Likt han själv ensam gjort. Vi försöker va kopior av honom, och tyda signaler, en del skulle kalla honom våldsam, hämnare, eller babylonsk som andra säger, men i vår kyrka har vi endast känt på köld och stöld, smärta och svarta. Satan behöver människor som hjälper honom (vi är inom religion mäktigare än vi tror: människan och mänskligheten är starkare och friare än vad vi tror, gentemot gudarna, men som slavar åt Satan – att va munk är att va slav – erkänner vi inte detta, att Gud skapat en fri människa, som sedan ska bevisa sig ond eller god, fri eller slav.) Satan är alltid ledsen och tröstbehövande, han är extremist inom sorg, Satan får också tröst av Gud och Jesus, tröstaren. Även Jesus liksom Gud är kända för sin bortavaro, under Satans ”tidsålder”, vari Satan istället, för satanistmunken, är närvarande. Gud har godkänt satanisterna och deras kontakt med Satan. Gud accepterar alla religioner och deras gudatolkningar. Vår gudatolkning är att Gud är kapabel till, samt uppfunnit, olyckan, sorgen, smärtan, sjukdomen. Att Gud förmår känna och tänka allt som är negativt: att Gud själv innehar Satans personlighetsdrag i sin dubblerade personlighet.