Satanistkyrkans syn på satanism 7

Vad har man kvar när man har ingenting och ingen? Satan. Jag har ingenting, inga intressen, inga åsikter, inga kompisar. Då finner man kontakt med Satan. Upptäcker nån i skuggorna. Det är Satan. När man befinner sig i nöd duger ingen annan än Satan. Alla sviker en när man mår som sämst. Då känner man sig tom och ensam. Då, mitt i tomheten, träder sakta någon fram ur skuggorna. Det är Satan. Man finner Satan och blir satanist. Man konverterar sedan den dagen. Man får aldrig glömma bort när man mådde som sämst, meditera sig tillbaks till det ögonblicket. Det var då Satan trädde fram. Jag har till fullo förstått min offerposition, min längtan efter Satan, min fader. Jag har till fullo insett mitt behov av dig, min vandring har nått sitt sista steg. Jag har identifierat att jag ej klarar mig själv och ensam, att jag är Satans barn, och mitt behov av min fader har nu vaknat. Det kommer en tid då behovet tar vid, då sorgen sänkt mig till passiv död, då fylls jag av behovet till Satan, till avgudadyrkan, folkhjälten, när jag är på botten, då utropar han: hämnd. När de har förstört mitt liv, då hör jag Satans kliv.