Satanistkyrkans syn på satanism 19

Satan säger alltid påminnande att vi måste va ledsna. Det påminner vi i Satanistkyrkan ständigt våra medlemmar. Lyckomani kan så lätt uppstå hos den gemene människan, i perioder och sekunder. Vi tyglar oss för att undvika att tappa kontrollen (mani) och begå - under rus - misstag och omoral. Vi är nyktra. När Satan möter folk som mår dåligt då blir han glad och lycklig och älskvärd och snäll. Hans hjärta ömmar. Och vi har kännt hans kärlek, känslan i luften. Satanistkyrkan är menat att va en tröst för folk som mår dåligt. Satan befriar och gör en glad när man är ledsen. Han fyller en med sin värme och hetta, sitt mörker och sitt djup. Satan hävdar att han är din enda vän. Han trivs i de intima, personliga stunderna då ni är ensamma bara du och han. I stora sällskap flyr han undan: han är så hemlighetsfull. Satan beskyddar de fattiga. Man ska leva i fattigdom i solidaritet med de fattiga. Liksom i alla religioner ska munken leva i karg tomhet, äga noll tillhörigheter och vara en asket. Satan representerar de fattiga på planeten. Satan gillar de fattiga, Satan gillar elände. Satan tycker om sjukdomar och handikapp, dem solidariserar han med. Han tar hand om människor när de mår dålig, och sprider värme i de kallaste sällskap med sin närvaro. Satan är snäll innerst inne, om man väl lär känna honom.