onsdag 19 januari 2011

Satanistkyrkans syn på satanism 49

Ibland får man en helig stund, då ljuset samlar alla fiender till vänner och uppsamlar en sällsynt gemenskap med världsaltet. Lättnad och ljus. Det är Jesus. Jesus sprider ljus i våra hjärtan, till de fattiga och hemlösa. En helig stund fylld av ljus. Jesus sprider tröst till arma människohjärtan. Han kommer nedflygandes som en ängel till våra hjärtan och fyller dem med en sällsynt förbarmelse, där fiende blir vän och alla uppryms i en vacker gemenskap. Han sprider ro och trygghet, renhet och helighet till de mörkaste människor. Jag älskar Jesus. Jesus är min befriare, han lättar mina plågor så att jag svävar på moln. Jag blir vit och ljus i sinnet, och min ovän blir min vän. Han helar de hemlösa, han vänder sig till de fattiga. Han välsignar mig och lyfter mig upp ur skiten och smutsen till renhet och oskuld. Han gör mig ren som ett nyfött barn, som Jesusbarnet som föddes som ljus i den mörkaste av världar. Jag pånyttföds ren och hel, bort från skiten som människan skapat. Jesus välsignar med sin nedflygande blekhet, väggarna blir vita och himlen blir ljus. Man upplyfts och vill bara gråta av helighet. Han är så mild och så snäll, han är så ren och oskyldig och oskuldfull, och gör mig likadan. Jesus sprider snällhet och får bara skit tillbaka. När han ser att de små människobarnen är i plågor och tortyr, så vänder han sig ner till dem med sin ljushet och befriar dem från ångest. De hemlösa på gatan får rum under härbärgets kristenhet. De känner sig rena fastän de lever i smuts. De känner sig levande fastän de är döda. Jesus förbarmar sig och ger de små barnen livet tillbaka, när de har dött av mänsklig smuts. Han renar med vit tvål de mörkaste hjärtan. Han tröstar de mörka och sprider sitt ljus. Han lyfter upp mig när jag är nere, och gör mig fri. Jag älskar Jesus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar