Satanistkyrkans syn på satanism 11

Satan är ens vän om man känner sig ensam. En satanist underkastar sig Satans stränga diciplin och blir Satans slav. Är man deprimerad så vill man till Helvetet när man dör. Målet är att komma till helvetet, Satans hem, där man får solidarisera sig med Satan och umgås med honom. Innan den dagen, under jordelivet, ska man förbereda sig inför sin resa, genom att umgås så mycket det går med Satan genom sökande och dimmridå-närhet, att sträcka sig efter Satan och försöka fånga hans glimt. Man kan prata med Satan när man är ledsen. Satan vill man vända sig till när man är i problem, vänd dig till Satan när du är rädd. Ingen annan gud duger att vända sig till när man känner de känslorna. När man känner ett obeskrivligt mörker kan man inte vända sig till Jesus eller Gud. Enbart Satan duger då, man känner mörker och vill utträda mörkret genom att vända sig till han som styr mörkret. Vänd er till Satan när ni har problem, han kommer alltid upp med en lösning. Klagar man till Satan så kan han förändra ens liv. Satan är osjälvisk. Satan är snäll mot de fattiga och elak mot de rika. Glada människor tycker Satan inte att det är kul att umgås med. Satan vill att man ska må dåligt. Satan tycker att man ska gå igenom en plågsam erfarenhet innan man kan bli satanist. Satan tycker att man ska ta sig igenom hårda prövningar och smärtsamma erfarenheter. Man ska må dåligt och inte ha så höga förväntningar på livet. Satan mår dåligt och vill smitta av sig på människorna. Detta är Satans mål. Att sprida sin egen sorg till människobarnen. Man ska inte skaffa sig behov man inte har. En äkta satanist gör sig av med onödiga behov, och lever i fattigdom, som Satan. Varför lever Satan i fattigdom? För att det är den ultimata sorgen, och Satan försöker meditera sig till det sorgligaste stadiet, och där krävs det därför fattigdom som rekvisita.