Satanistkyrkans syn på satanism 29

Satan är krävande, men också avlättnande. Avlättningen märks på ett milt sken, mitt i ångesten. Satan kräver total lojalitet och konstant trohet, från satanisten. Annars straffar han och blir arg. Han är kinkig och svår att ha att göra med. Satan skadar sina vänner. En satanist tål tortyr, har vant sig vid tortyr och kan stå ut med tortyr. Han är ej rädd för att falla i värre svackor än hans vanliga tillstånd. Alla andra människor förutom satanisten är livrädda för att falla, men satanisten är ej orolig för att falla bottenlöst. Endast en satanist förstår hur en annan satanist mår, om en satanist vill ha förståelse i sin depression, så måste han fråga en annan satanist. Vanliga människor tenderar att inte förstå. Man kan försöka vilja vända sig till Jesus när man mår dåligt, men Jesus är för ljus för att förstå det eviga mörkret, varpå Satan bättre hjälper. Satanistkyrkan synar och förstår människors längtan att vända sig till Jesus, för botande och tröst. Men Jesus har visat sig svika, det är Satan som håller längst när mörkret är som störst. Då finns bara en att vända sig till. Är man mitt i mörkret så måste man vända sig till mörkrets herre, endast han kan förstå. Satan vill inte ha vänner, han vill ha slavar, och han piskar dem dagligen. Han säger: det är en nyttig läxa så att ni kan förstå mig.