Satanistkyrkans syn på satanism 12

En äkta satanist är konstant deprimerad. Men ibland händer det att man i livet har ljusare och mörkare stunder. Under en ljus stund, vad Satanistkyrkan skulle kalla för en olyckshändelse, gäller det att minnas den mörka stunden, och ej flyta iväg från Satan. Satan blir arg om man glömmer bort honom, han blir rentav rasande. Han kräver konstant trohet. Annars kan han hämnas så att dåliga händelser sker mot en. Man ska va rädd för Satan, ty han kan straffa. Det gäller att hålla sig väl med Satan. Han kräver djup diciplin av Satanistkyrkans medlemmar. Ett skratt för mycket, ett litet leende... det är förbjudet. Och vad får vi ut av att vara konstant sorgsna och allvarliga? Jo en enda belöning: Satans trohet. Satans stöd genom livet och troheten Satan ger. Satan är en mycket svartsjuk och envis djävul. Han är konstant trogen och kräver trohet tillbaka. Han är evigheten och kräver evighet i gengäld. Ett skratt berikar inte ditt liv, ett skratt är meningslöst och är snart glömt. Ett skratt är livsfarligt. Det skickar dig till de fördömda. De förtappade. Ett skratt är den ultimata ondskan.