Satanistkyrkans syn på satanism 52

Återigen LaVey. Spänningssökande eller tomhetssökande. Man skalar av sin vardag som munk för att nå Satan utan färgstark distrahering. Babylonsk satanism utforskar de djupaste av djup för att finna - i girig jakt - det ultimata djupet, den starkaste känslan. Men Satanistkyrkan hävdar likt Buddha att i det djupaste av djup finns enbart tomhet, när man söker sig till det djupaste finner man en vit renhet, ett ingenting, den stora tomheten. Babylonerna tror fortfarande på att det längst inne i människosjälen finns någon slags fyllnadens känslopassion. Men passion är ytligt eftersom det leder till synd. Ju starkare man känner, desto mer hänger man sig till njutning, synd och nöjen, för att delta i upplevelseindustrin. Man jagar känslornas ytterligheter, känslornas extremism: styrka. Men Satanistkyrkan söker svaghet. En munk eller nunna i Satanistkyrkan är svag och skör, tom och död, en skugga, ett skellett. Det är bilden av bojkott. Så ser man ut om man bojkottar det moderna samhället. I Jesu namn.