Satanistkyrkans syn på satanism 18

Kupolen.
Satanistkyrkan har unikt protestantismen som en av sina viktigaste förebilder. Vi inspireras av Jesus avskalade dröm. Även katolicismens stränga kloster inspirerar. Att bli satanist ska inte va så främmande för den gemene svensken som man kan tro, för vi har redan protestantismen med oss. Vi förstår till viss del den heliga känslan man kan få i en kyrka, den dysterhet och tomhet som där huserar. Men när man söker sig till tomhet bort från mänsklighetens prakt och neon, så finner man som satanist ej tomhet som svar (som protestantismen/kristendomen erbjuder) utan fyllnad och värme, en känsla som är unikt för satanismen. Det är känslan av Satans närvaro. När man känner sig som mest tom och ensam, kan man fyllas av en fyllnadskänsla som är Satans närvaro. Man upphör att vara ensam, om han hälsar på med sin närvaro. Denna känsla kan inte Gud och Jesus producera, där möts man bara av tomhet som svar. Gå in i en kyrka och försök be till gud och du finner enbart ensamheten som svarsmur. Men be till Satan och du finner fyllnad och värme som svar, han möter den sörjande med omsorg. Är han en biblisk figur så är han ju per automatik en kristen religion. Men där gud och jesus lämnar en ensam och övergiven hittar Satan hem. Han finns. Han känns. Det är en känsla. Gud finns inte, han lämnar en tom. Men Satan, han fyller en med sin deltagande närvaro, med sin djupa värme. Satan finns.