Satanistkyrkans syn på satanism 46

Jesus är olycklig tack vare all synd på jorden. Hans dröm är det vita samhället, ljusets tempel, där ingen ondska finns. Han ser sig omkring och ser mänsklig ondska och synd överallt, och vill bota de sjuka hjärnorna genom upplysning. Satan däremot vill inte bota syndaren utan straffa denne genom blodslig hämnd. Hämnden ska vara fysisk, kroppslig, köttslig, för i helvetet sker straffen via köttet med olika fysiska tortyrer: man piskar, man stympar. Där är, återigen, Satan och Jesus olika. Men Jesus har ändå ett och annat att lära oss. Han anser att ondska botas genom dels upplysning och därmed förståelse, och dels förlåtelse dvs rehabilitering. Man ser noga ondskan/synden, och upplyser genom kunskap sig själv om vad mörkret är, och när man är upplyst av kunskap, så förlåter man den lågintelligenta och puckade syndaren som i sin underställda okunskap inte begriper bättre än att begå synd. Jesus förespråkar därmed en slags elitism, där den intelligenta förstår och förlåter den okunnige för dess låga IQ. En förtappad människa är bortom räddning, det anser Satan med Jesus som halvhjärtad stödjare. Satan anser att den oförlåtliga ska möta hämnd, och Jesus anser i samklang att den puckade är bortom all räddning att öka i intellekt, och därmed ska förlåtas som man förlåter ett djur eller ett barn för dess okunskaps handlingar. Satan delar Jesus förakt och "människofientlighet". Därmed är Jesus och Satan mer lika än man tror. Satanistkyrkan erkänner som alla LaVey-satanister en viss elitism, där den traditionella satanisten anser sig överstående den vanliga människan genom en djupare kunskap och ett hierarkiskt överstående IQ. Människan är förtappad och de få som går mot strömmen, kallas elitister.