Satanistkyrkans syn på satanism 69

Man sträcker ut handen i kärlekens budskap och får bara skit tillbaka. Man lever i en oinspirerande värld av kapitalism och TV-program. Man letar. För att finna något annat, utanför Babylons gränser: det stora vita. Templets sal. Där allt är rent och klartänkt, enkelt och lättförklarigt. Där de stora frågorna får ett svar, där allt är uppenbart, eftersom det är så naket och enkelt. Den salen är munkens boning, det är hans eget hem, lägenhet. I Satanistkyrkan finns ingen kyrkobyggnad att gå till utan vi lär ut att munkens lägenhet är ett kloster. Han har slängt ut TVn, han har bränt upp alla förrädiska böcker. Satanistkyrkan är antikapitalister, vi är marxister: de fattigas solidaritet. Bort med tingel-tangel i alla neonens färger, och färga väggarna grå. Vita är våra ögon när vi ser för första gången på den nyfödda världen i templet. Templet är vår egen lägenhet, som inreds som en asketisk kyrka, med tomhet som rekvisita. Vi har inga ritualer (klä sig i svart, tända ljus osv) i Satanistkyrkan för vi är så enkla och avskalade som Jesus. Andra satanistkyrkor har många ritualer som är komplicerade och "spännande". Vi söker ej spänning med vårt uppsökande av Satan, vi söker klarhet och ljus.