Satanistkyrkans syn på satanism 65

Utan Satan i livet blir allt kallt. Umgänget med sina såkallade "vänner" eller "nära och kära" är en pappteater av ytliga ord. Man är ute i kylan. Man är utfryst och utmobbad. Ingen bryr sig på riktigt, de bara låtsas med artighetsfraser att de orkar lyssna på vad man har att säga om sitt vardagsliv. Utan Satan blir allt detta. Sen kan man finna Satan och känna värme och ljus. I satanistisk vänskap - som i Satanistkyrkan - kan man uppleva den sällsynta känslan av äkta vänskap. Det är Satan som skapar värme hos människor och förgyller människor emellan. Är du ute i kylan med umgänge under din värdighet, så be till Satan på dina bara knän, i desperat situation, att Satan ska värma dig, och ta med dig på en resa långt, långt härifrån, in till någon djup tunnel där ingen kylig människa kan nå dig med sitt förakt. De är alla syndare som ska dö. Detta kan Satan berätta för dig om du vunnit hans vänskap. Med den nyväckta attityden du fått, kan du sen gå i livet rakryggad.